Äntligen tillbaka

Har nyss varit på gymmet och gjort mitt tredje pass för den här veckan, så mycket har jag inte tränat sen jag blev gravid. Den här graviditeten började ju inte direkt som en dröm, med både illamående, foglossning och sedan huvudvärk på det. Men nu mår jag mycket bättre gällande alla de sakerna och motivationen för träningen har kommit tillbaka! :-)

Idag körde vi ben/axlar, jag har minskat sjukt mycket gällande alla vikter men man tappar fort när man inte tränar så ofta och äter ordentligt med protein, och dessutom vill jag inte skada mig och sen är det viktiga att göra en övning ordentligt än halvdant som många gör, bara för att de vill lägga på så mycket vikter som möjligt. Tråkigt, för det förlorar man på i längden!

Så idag körde jag knäböj i smithen, har inte kunnat köra knäböj pga foglossningen på länge men testade lite idag, och med smithen vågar man koncentrera sig på tekniken också, "ass to the grass" så att säga. Men jag föredrar ändå benpressen nu når jag är gravid, där kan man gå ner riktigt djupt med mycket vikt. Har sett även där att folk lastar på sjukt mycket vikt, men sen går de inte längre än att knäna måste böja sig lite just för att det är för tungt. Går man ner lite i vikt kan man göra det ordentligt och då lovar jag att man blir slut ändå! :-)

Och nuförtiden tränar jag bara med Tobbe, han puschar och motiverar mig sjukt mycket, när hjärnan säger "ge upp" så säger Tobbe "EN TILL, DU FIXAR DET!"
Sjukt bra att ha en träningspartner som dessutom är ens soulmate! =)

Jag är iallafall stolt över mig själv som fortfarande tränar överhuvudtaget och har snart gått halva min graviditet, och fortfarande ligger på relativt bra vikter! Det jag är mest nöjd med är mina marklyft, världens bästa och kanske roligaste övning. När ungen är ute ska det matas som fan och sen testas att maxa kanske 100-110 kg iallafall.

Kommer bli awesome, men först längtar jag efter bebismys! ♡

Ha en toppendag för det ska jag! :-D

Hand i hand

Har sagt det så många gånger förr, jag är så glad att jag har min Tobi, och såna saker kan man väl ändå inte säga för många gånger kan jag tycka. Jag är så glad att vi gått hand i hand, starka genom både glada och mindre glada perioder i vårat liv tillsammans, att jag aldrig behöver vara rädd för att jag inte vet vart jag har honom, jag vet exakt vart jag har honom och han mig. Världens bästa man, som jag delar mitt liv, våra barn och min lycka med.

Han vill alltid mitt bästa, bara det att han ändrat sitt synsätt från det att vi träffades när han aldrig skulle kunna tänkt sig att flytta härifrån, till nu, nu vill han faktiskt med egen vilja se något annat och har faktiskt förstått att Vansbro inte är allt, och att man kanske inte kan bli allt man vill vara här. Att han kämpar för Min skull, för Våran skull visar verkligen hur mycket han älskar och bryr sig om vårat liv.
Jag kan inte se mitt liv utan min Tobias och min Lovis vid min sida hela tiden, vad skulle jag göra då? Det är ju dem som gör hela mitt liv.

Samtidigt pendlar mina tankar upp och ned, för att jag vet och kan även förstå att Tobbe har dåligt samvete och inte vill svika sina släktingar som så gärna vill att vi bor kvar föralltid, men som jag sagt förr så kan man inte offra hela sitt liv för vad någon annan vill. Dessutom skulle vi träffa dem lika mycket då som nu iallafall, typ en gång i veckan så det skulle inte bli någon större skillnad, kanske skulle bli roligare till och med!

Men tillsvidare säljer vi av lite onödiga grejer ifrån huset för att det sen ska bli lättare att flytta, slänga onödigt skräp som ligger i källaren och tar plats. Och när Tobbe gjort klart sin naturkunskap b så ska han söka sjuksköterskeutbildningen. Dessutom har han börjat spela amerikansk fotboll i Borlänge och får förhoppningsvis lite nya kontakter och kompisar där omkring så han slipper känna sig ensam om vi skulle flytta. Well well, jag ser fram emot framtiden och jag tror att det bådar gott! :-)

Have a nice day!

Flod av tårar

Här sitter jag och försöker plugga, kom av mig och kollade på facebook en vända, möts av en bild på en liten kille som precis blivit opererad i huvudet tackvare en tumör, och där brast det..

Tårarna bara sprutar!! Sen man fick barn själv så sätter man sig alltid in i den situationen, vad skulle JAG gjort om det hände med min Love?! Usch, hjärtat värker och tårarna bara forsar ned ifrån kinderna. Världen är så fruktansvärt orättvis och de sista människorna på planeten som är värda att utsättas för sjukdomar och andra hemskheter är BARN. Varför, varför ska oskyldiga barn behöva utså sån smärta, rädsla och ovisshet? Varför varför kan inte de som förtjänar det få detta elände istället, de som orsakar olycka och smärta för andra?

Jag begriper mig inte på detta, mina tankar snurrar och jag blir bara så fruktansvärt frustrerad! Man vill bara ta dessa barn och krama dem och säga att allt ska bli bra, och så blir det bra!

Om det finns en gud, så är han fruktansvärt orättvis och jag hoppas att han tänker om när han gör sina planer för oss, för det här är inte rätt.

Amning

Alltså detta ämne säger jag då bara.

Något jag bara tycker är sååå tråkigt med människor är att de som förespråkar och peppar andra för amning får ta endel skit av oftast, flaskmatar-mammor! Jag tycker snarare att de oftare får ta skit än dem som flaskmatar!

Bara för att man säger att man borde testa allt, kämpa på, osv så tycker då vissa att det är amningshysteri och man ska då definitivt inte amma om man inte vill för barn överlever minsann på flaska också! Men snälla, SJÄLVKLART!
Jag tycker bara att det är så fruktansvärt FULT att "hoppa på" personer precis som att man som förespråkande ammare gör det av illvilja för någon. Jag skulle väl aldrig peppa och förespråka amning om det var dåligt på något vis, men eftersom det bara har bra egenskaper för barnet med både immunförsvar, närhet och mage så finner jag inte varför det blir sån, ursäkta Jävla "ickeamnings-hysteri".

Nä fyfan vad matt jag kan bli ibland!
Och jag skulle inte säga till någon att "men gud vad dålig du är för att du inte ammar", men vad är det för fel med att ge tips, råd och peppning? Det var mycket av det som gjorde att det gick lättare för mig att amma när jag tyckte att det kändes skit en vända i början, att någon (christina och mamma <3) peppade och tröstade mig med att det kommer bli bättre och gav mig olika sorters råd!

Heja amning! Det finns inget som skulle kunna övertyga mig om något annat.
Tack och hej, nej jag är ingen grinig tjej! :-)

Träning

Tobbe och Love har snorat och hostat i flera veckor men inget verkar ha bitit på mig trots att man pussats osv. Jag har inte tränat på jag vet inte hur länge, men igår kände jag äntligen motivationen för att köra mitt benpass och vips, idag har jag början till ont i halsen. Det krävs att man på något sätt utsätter kroppen för något riktigt krävande för att det ska bryta ut tydligen, kände samma motivation idag men jag tänker inte utsätta mig för risken med att träna med halsont.

Hoppas på att jag har vilat bort det tills imorgon så jag får köra mitt rygg/biceps då, vill komma igång igen nu när jag äntligen blivit av med det värsta illamåendet jag gått med i några veckor. Jag vill inte svika mitt eget löfte om att inte bli gigantiskt stor och tjock den här graviditeten, som förra. Och utan att ursäkta mig för mycket så kommer det bli en utmaning när jag har så mycket plugg att göra så fort jag har en ledig stund ifrån Love. Men nä, nog med ursäkter. Jag ska fortsätta satsa på iaf 3ggr i veckan på gymmet, för min skull, för min kropp och mitt psykes skull.
Det är ingen annan än jag som kommer att må dåligt över att jag ser ut som ett sumo under och efter graviditet, snarare folk som skulle heja på och vara jätte skadeglada och det tänker jag Inte bjuda på! ;-)

Så nu under dessa månader jag kommer träna lite, och även de tre första månaderna efter förlossningen som jag inte kan träna alls så ger jag alla bruttor på gymmet ett litet försprång för i ungefär september nästa år är jag tillbaka och kämpar för fullt! ;-) mehehe

Ha det! Pok!!

En liten en

Som dem flesta nu vet så ska Love få ett småsyskon, det är pirrigt och läskigt och just nu har man ingen aning om någonting då allt är så tidigt. Men en häftig och overklig känsla är det, just nu är det svårt att tro att det är sant faktiskt.

Känslan är långt ifrån densamma som när vi väntade Love, vi är superglada och lyckliga nu men känslan som man bar inom sig Då var obeskrivlig. Då skulle hela vårat liv förändras föralltid och ingenting skulle bli sig likt, så är det inte riktigt nu, skillnaden nu är att vi blir en till.
Tänka sig, att våran lilla kille ska bli storebror, och jag som tycker att han är så liten. Han kommer aldrig att bli "stor" i mina ögon (som folk kommer nöta in i hans huvud ändå, hur stoooor han är), i mina ögon kommer han alltid att vara min lilla mysbebis. Och även om han kommer att få lära sig ta ansvar och hjälpa till endel så ska han alltid kunna känna att i mammas famn får jag vara liten. Det ska ingen få ta ifrån honom.

Spännande ska det bli att få veta vad det blir för liten krabat, en syster eller bror, det ser vi framemot att få veta någon gång i januari när vi får åka på ultraljudet. Men först räknas dagarna ned tills vi ska på mvc för första gången och förhoppningsvis höra ett litet tickande hjärta för första gången, som vi gjorde med Love på första försöket, helt otroligt! ♥

Nu så, har jag pratat av mig om bebisarna våra ett tag. Ha det bra, vi hörs! :-)

Hjärtesorg

Usch, har en sån klump i magen. Hur mycket jag än vill och intalar mig att det ska gå så kan vi inte ha kvar Fina. Min finaste Fina.

Hon får alldeles för lite tid och uppmärksamhet här, hon springer mest runt och är stressad och jag märker att hon inte trivs. Jag är så sjukt ledsen över detta och grinar titt som tätt över mitt dåliga samvete för att jag inte vill att hon ska må dåligt. Hon är världens gulligaste och snällaste katt som behöver någon som klappar och gullar med henne oftare än vad jag gör.

Jag ångrar att jag köpte henne från första början, för jag vill inte att hon ska slussas från hem till hem och aldrig känna någon kärlek och trygghet. Dessutom köpte jag henne trots att Tobbe inte ville ha någon katt och det vill han fortfarande inte, och denna pressen jag känner över att hon bara är mitt ansvar, att det bara är jag som ska klappa, kela och gulla med henne när den andra personen i hemmet inte tycker om henne, ger mig magsår! Hon förtjänar bättre. Jag älskar denna katt så mycket trots att hon kan driva mig till vansinne ibland.

Finns det någon där ute som känner någon äldre eller ensam människa som älskar katter? Som har tid att ge Fina det hon behöver, får gärna kontakta mig.

Mail: idah-t@hotmail.com
Tlfnr: 0738465482

If life was easier

Sålänge jag kan minnas så har jag haft lite koncentrationssvårigheter i skolan, än värre om jag hade mina vänner runt om mig. Det är synd att jag inte fick mer hjälp än jag behövde i skolan (redan från grundskolan), men det var väl ingen som såg mig som den som kanske hade svårt i skolan, men det ledde till att matte och vissa andra ämnen blev riktigt jobbiga, jag såg inte heller mig som den som hade "svårt" för mig, och det hade jag inte bara jag hade lugn och ro att koncentrera mig och en lärare som var bra på att förklara på ett konkret sätt som jag förstod. Men nu eftersom varken jag själv eller någon annanp tog det på allvar så har det fortsatt i en ond cirkel. Högstadiet var skit, jag var nöjd sålänge jag fick ett godkänt och sket i resten.

Gymnasiet i Falun gick skapligt i början, sen gick det skit med massa oklara kurser hit och dit och jag tappade motivation och blev att må sämre pga kompiskretsen. Började 2an på barnochfritid i Vansbro, det gick också bra i början, fortfarande svårigheter med att koncentrera sig trots att jag försökte ändå. Blev gravid och då dog det bara, jag hade varken ork eller lust att gå i skolan som nybliven mamma och sen har det bara runnit ut i sanden allting. Skolan ÄR bra men jag önskar att jag hade fått mer och bättre hjälp tidigare, redan på mellanstadiet. Så den ångesten får jag dras med nu, när jag om en månad fyller 21år och bara har 650 gymnasiepoäng och kommer att studera i över 2års tid för att endast bli klar på gymnasienivå.

Det är fruktansvärt och det här ska inte Love få gå igenom, han ska banne mig göra varenda läxa han får och han ska få hjälp hemifrån Och ifrån skolan.

Hursom, så tror jag att med Tobbe vid min sida som är världens bästa stöd, och att jag faktiskt har en framtidsplan så SKA DET GÅ. Jag har aldrig varit speciellt målinriktad förr men nu vill jag göra något ordentligt med mitt liv. Och vara en förebild för Love!

Tack och hej sålänge! :-)
P.s VAR RÄDD OM SKOLTIDEN!

Träningssugen!

Tredje dagen utan träning och med skräpkost deluxe, jag vet då hur jag ska göra för att få en fin ångest! :-) Men på fredag ska jag äntligen äntligen träna, jag har inte ont i halsen längre men är hemskt snorig och lite slemmig i bröstet så det är lika bra att låta bli, om inte för min skull så vill jag iallafall inte smitta ned alla andra på gymmet för det.

Imorse gick jag och Lovis upp klockan 7.30 och jag började smått redan då att dammtorka lite, han blev trött och gick och vilade vid 10 och då fortsatte jag att torka och plocka som jag inte gjort på en evighet känns det som, kastade blommor och annat skräp som luggit i skåp och lådor och sen dammsög jag. Så himla skönt inombords så ni vet inte! Så skönt att ha det rent runtom sig. :-) Och nu ligger Love och sover IGEN men inte jag, jag skulle egentligen passat på att vila när han gjorde det men äh, nu kan jag sova i tid ikväll istället. Lär väl väcka korven, annars vet jag någon som inte kommer sova på hemskt länge ikväll! ;-)

PussoK

Lättat på trycket

Faaaan vad skönt det är att bara skriva av sig sådär ibland, kände mig så jäkla sur, frustrerad och less på att känna mig just låst. Jag tog ungen (som inte ville sova) och gick ned och började diska, ett tag efter kom Tobbe och då sa jag att nu får DU lägga honom. Jag hörde hur Love höll på och babbla och envisades på övervåningen men för engångsskull så struntade jag i det och lät Tobbe sköta det utan att jag skulle ta över (för att jag tycker det går fortast och smidigast så). Men jag bara fortsatte att diska, torka och dona i köket. Så SKÖNT att få något gjort och ner kommer Tobbe efter ett tag och hade fått Love att somna. Nu är allt som bortblåst och jag kände lättnaden, lättnaden av att få göra något ifred. Att få städa lite ifred, tänk vilken terapi!

Nu imorgon kan jag istället för att sura för att jag knte får diska ifred, faktiskt sätta mig ned och titta på teletubbies med gott samvete. :-) Tack o godnatt! (Tänk vad bra det är med en blogg :3 )

Alltså ibland...!!:-?/+%25

Är jag lagom trött på att försöka lägga en unge i flera timmar, att inte kunna göra någonting i hushållet, plockar jag undan så plockar han fram och försöker jag skynda mig att diska i köket när han kollar på Teletubbies så rycker han mig i benet och stampar och skriker för att han vill att jag också ska sitta där och bara glo på den skiten. Andra småbarnsföräldrar förstår mig nog medans vissa tycker att jag är en skitdåligbuhu-morsa, men HUUUR kan man tycka så. Jag bara känner en sån frustration över att inte kunna göra något ibland. Framförallt när Tobbe ALDRIG lägger Love eller att jag ALLTID går upp med Love på morgonen. Alltså... AAAASAAAAHHHHH! Så känner jag mig just nu, vill skrika och grina, spotta och svära. Fyfan..

Annars så älskar jag den där ungen mer än något annat. Godnatt.

Underligt folk

Alltså en sak jag bara undrar över på instagram är folk, folk som följer mig men inte gillar bilderna som jag lägger ut på mig själv men andra bilder som jag lägger ut på andra saker gillar vissa människor. Alltså, haha! Fattar inte grejen bara, sen får folk gilla vad dem vill men man blir ju att undra. Haha!!

Pirr i magen

Idag är en sån dag som man vill göra så mycket på, fixa o dona, vara ute och gå, verkligen ta tag i saker. Känner mig glad när jag ser solens strålar och när vi har något att se fram emot! :-)

Nästa helg åker vi till Stockholm och ska bland annat på tattoomässa, sen får vi se om vi får mer glada nyheter, hope so! :-) Då börjar livet om på nytt isåfall! :-)

Får se nudå om jag får något vettigt gjort! :-)

Anonym sarkasm

Jag vet att det är FRIVILLIGT och säkert en aning patetiskt (som vissa skulle kalla det) att ha en ASK. Men det är väl fan vad folk är både fega och fula!

Tycker bara att folk är så jävla pinsamma och PATETISKA som passar på så fort dem är anonyma. Jag gjorde min ask som en rolig grej och DET ÄR en rolig grej, men man slutar liksom inte förvånas över människors sätt att bete sig?!

Tillägnat till er som är hemskt intresserade av mitt liv, ni kan nå mig på både mobilen och fb, fritt fram! Om inte annat bor jag på folketshusvägen i Vansbro ifall ni vill komma hit och intervjua mig och ta anteckningar. :-) Eller så kan ni ju fortsätta att vara små fegisar och gömma er bakom anonymiteten. ;-) Det säger mer om er än vad ni behöver säga. :-)

Puss o godnatt

Kärleken pumpar i mina ådror

Nu var det nog rätt längesen jag skrev ett sånt här inlägg, och då passar det väl ypperligt att göra det nu när jag känner sån lycka i min kropp.

Jag är så lyckligt lottad som har världens finaste son, som är så välskapt och frisk, världens finaste sambo som är ödmjuk och omtänksam och lite dum i huvudet ibland (precis som mig) och ett fåtal helt underbara Vänner och en familj som alltid ställer upp, guld värt! <3

Jag är nöjd med hur jag lever mitt liv, och jag är lycklig varje dag jag vaknar och vet att jag får ha dem finaste runt om mig. Jag skulle inte byta bort mitt liv mot någon annans, det är vardagligt och äventyrligt på samma gång.

Jag älskar er, mina underbara som jag har runt om mig! <3

Är det inte det ena så är det denifinitivt det andra

Blir så less så JÄVLA less! Körde världens skönaste rygg/bicepspass igår och det gick så jävla bra och jag fick sån jävla pump! Igårkväll började jag dock känna mig lite typ spänd under mitt högra skulderblad och tog en ipren på natten för att kunna sova, och vaknade och hade så jävla ont och det blir inte bättre! Snarare sämre!

Kan inte varken andas in eller ut fullt så mycket som jag skulle vilja för då gör det så satans ont och jag blir typ svimfärdig av just smärtan. Skulle försöka sova middag med Love som jag brukar och hoppades att det skulle vara bättre när jag vaknade men jag kunde inte ens somna för att det inte gick att ligga på ett bra vis. Rakt igenom ryggen och fram i bröstet. Panikkänsladeluxe kan jag lova.

Och det retar mig så in i helvete att det blir såhär, när jag verkligen känner mig igång med träningen efter sommaren och har varit på gymmet i stort sett varje dag sen det öppnade, och så blir det SÅHÄR! Fan vad less jag blir!!

Hade egentligen tänkt träna idag ändå och försöka bortse från smärtan men det går fan inte, om jag knappt kan andas hur fan ska det då inte se ut där? #FML #ORKARINTEMEDSÅNTHÄRJÄVLAPISS

Tack o lov så kom mamma hit med citodon och liniment, annars hade jag fan inte stått ut! Tack o hej!

Vi går mot kallare och mörkare tider

Nu var det alldeles för längesen vi hördes av sist. Har jobbat på bäckaskog hela sommaren och tack o lov för det, hur skulle pengarna annars gått ihop? Ja och eftersom jag jobbat och gjort annat så har inte bloggen varit prio ett heller.

Love är 1.5 år och full i energi, full i ord och kärlek! Och är bara sådär underbart mjuk och go och mysig och duktig och rolig! Han förstår så mycket och han kan så mycket, han pratar och visar och förklarar. Han har även testat på att sova hos både mormor och farmor vilket gick superbra. :-)
...
Jag har faktiskt tänkt länge, HUR ska vi orka ha en till bebis när Love fortfarande är en bebis? Tanken på en till bebis har nästan skrämt mig. Haha, alltså han sover med oss och har inte riktigt sovit hela nätter och är ändå väldigt både mammig och pappig, (hemma iaf). Men på rätt kort tid så har jag ändå hunnit ändra mig och det är ju minst 9 månader kvar tills man får en till. Och han verkar ha kunnat sovit bättre och gör som sagt så mycket saker själv nu. Så duktig! <3

Sen ska jag inte sticka under stolen med att jag inte är jättesugen på att bli gravidfet och så igen när man kommit dit man är idag, när man äntligen börjar bli nöjd över sin kropp och sina resultat. Men vafan, skit samma säger jag då! Jag tänker inte gå upp över 20kg nästa graviditet och jag tänker inte äta godis varje dag och jag tänker inte sluta röra på mig. Jag vill vara fit gravid, en sån som är sådär vackert gravid och kan ha typ samma kläder som innan dem blev gravida. :-) Jaja, hursom så kommer väl den tiden sen och det får man fortsätta tänka på då! :-)

Nuså, har jag fått skrivit av mig lite! :-D

Progress

Visste inte själv att jag såg ut sådär bakifrån men nu blev jag glad och pepp! :-D Love it! Träning har verkligen förändrat mycket för mig, OCH bara till det bättre! :-)

Wihu, let's go! #flagom ;-)

Så glad

Jag är den lyckligaste som har den finaste lilla killen i mitt liv, min lilla Love, det bästa som någonsin hänt mig. Bara att ligga och titta på hans små andetag när han sover. Hans vackra lilla pussmun, pluttiga lilla näsa och stora vackra blåa ögon. Den bästa gåvan man kan få, jag kommer alltid att älska dig min underbara lilla prins, vad som än händer i livet. <3

Ett år och fem månader imorgon, min nutte! <3

Tack!

Vill bara säga TACK till er fina människor som säger och skriver såna fina grejer till mig, jag blir såå sjukt glad från djupet av mitt hjärta av alla värmande ord jag får om det små små saker jag gör eller skriver! Jag blir så glad om jag kan ge minsta lilla motivation, inspiration eller bara en gnutta styrka till att vara eller göra något som gör er glada.

Så till er alla fina trevliga snälla glada människor, stor puss och stor kram från mig till er! <3

A man from Argentina

Förr lyssnade jag ALLTID på musik, jämt jämt! Men det har tydligen dött ut och jag vet knappast vad det senaste inom musikvärlden är, men det blir så när man aldrig sitter vid datorn längre och bara använder mobilen. Brukar dock lyssna lite på Tobbes spotify när jag tränar ibland.
Hursomhelst så scrollade jag som vanligt på facebook och råkade se "Billie the vision and the dancers" och tänkte, vafan känner jag igen det ifrån och kollade youtube och hittade låten, en gammal låt som väcker så mycket minnen, känslor, dofter och allt, från framförallt tiden då jag bodde i Borlänge med min kära bror, jag lyssnade på den varje jäkla gång jag gick till både stan från bullermyren och från bullermyren till stan. På bussen till och från falun till skolan. Den låten blandat med en hög andra låtar som jag JÄMT lyssnade på, tröttnade aldrig, och i dem låtarna förlorade jag mig i tankarnas värld. Låten heter A man from Argentina och en till låt som jag minns på rak arm så tydligt är Håkan Hellström - Kärlek är ett brev skickat tusen gånger.

Ja ... Så sjukt mycket känslor och minnen från en helt underbar tid i mitt liv! <3

Tokigare med tiden

Haha, på slutet har jag känt mig alldeles wild and crazy och verkligen på topp! Släpper loss och skämtar och överdriver och skrattar! Herregud, bästa livet!

Och Tobbe är den ultimata partnern, han tar mig med en nypa salt precis som han borde. :-D

Jaja, roligt att få leva ut lite! Puss på er!

Full faaart

Det är full rulle hela dagarna tycker jag, ännu mer nu sen trollungen lärt sig gå. Det är nu den jobbiga men samtidigt "roliga" tiden börjar när han kan göra lite saker själv och visar att han förstår vad vi säger. Våran goding, tiden går dock alldeles för fort! Såg bilder pappa tagit på mig när jag var gravid och några bilder när Love var ynka 2 månader, kändes helt sjukt, nästan så man inte minns det fast så det var så nyss ändå. Men det absolut finaste och bästa man gjort i livet! :-)

Vi tränar på i vanlig ordning, jag passar på mellan mina sjuktider som är alldeles för ofta tyvärr! Har just nu SKITONT i bihålorna men det ska inte stoppa mig, skillnad på feber, halsont och hosta, då tar man det lugnt!

Hade ett bröst/triceps-pass idag och Tobbe hade beställt handledsband nu som jag passade på att testa när jag skulle köra bänkpress och smalbänk för det är då handlederna inte riktigt pallar med, just för bröst och triceps är det inte alls så farligt tungt utan det är just mina handleder som inte pallar! Mycket för min överrörlighet också så dem böjer sig nå hemskt! Körde iallafall 35kg i bänkpress och 27.5kg i smalbänk och det är då framsteg iallafall! :-)

Imorgon väntar ett ben/axel-pass och jag längtar till knäböjen, det har verkligen börjar gå bra med den nu när jag lagt på mer vikt! Woho! :-)

Nu ska jag kika på tv med min man, ha det sålänge!!! :-)

Fel ordning

Med risk för att folk kommer reta sig ännu mer på mig för dem tycker att jag tror jag vet så mycket (jag tror inte, jag VET att jag vet mkt ;-) Big difference! ;-)

Om man vill BRÄNNA FETT så är styrketräning prio 1 och cardio nr 2, att börja ett träningspass med att typ, springa/cykla/crosstraina i 30 min och sen ge sig på styrketräningen blir helt bakvänt. För det första så tar det 30min innan man börjar bränna någonting konditionsmässigt eftersom man antagligen ätit någonting någon gång under dagen innan konditionsträningen, däremot går all den energin (som du ätit) till musklerna när man styrketränar och man orkar mer. Så vill man verkligen bränna fett så ska man först styrketräna och sen gör sig slut på någon av konditionsgrejerna. Ju mer muskler du har ju mer förbränner du, och man ska äta ofta och lagom, mest protein och grönsaker för att hela tiden hålla igång ämnesomsättningen.

Nu vet ni det ifall ni inte visste det. =)

Tröttfuckingsamt

Så JÄVLA LESS (!) på att vara sjuk så ofta som jag är! Skillnad att bara vara snorig, då kan man träna men det kan, SKA man inte med ont i halsen. Har allt för ofta problem med den här jävla halsen. Känns som att varenda muskel rinner av en och man får börja om från noll när det tar sån här jävla tid mellan träningspassen.. Gäller verkligen att tänka på vad man äter, blir lätt att man äter lika mycket som när man tränar men smack säger det då och man blir fet som en gris för kroppen gör inte av med lika mycket.

Jaja, proppar vitaminer och te och skit och hoppas och ber på mina bara knän att jag blir frisk till på fredag, så man kan få träna åtminstone EN dag för sen är det STÄNGT lör-sön. Snacka om att dem skulle tjäna på att ha öppet mer på gymmet, öppettiderna SUGER!

jaja, nu har jag gnällt mitt för idag..

Kroppscanning

Varit hos Ida på herbalife och gjort en kroppscanning för att se hur allt låg till i kroppen och där vart man ju positivt överraskad! :-)

Såhär såg det ut;
Min vikt = 66.2
% Fett = 23.9 (Som kvinna ska man ligga mellan 21-33 för att vara inom det normala)
% Vatten = 56.7 (För kvinnor ska det ligga mellan 45-60%)
Kilo muskler = 47.8
Fysisk gradering = 6 (1 = dold fetma, 2 = överviktig, 3 = kraftigt byggd, 4 = otränad, 5 = standard, 6 = standard muskulös, 7 = smal, 8 = smal muskulös, 9 = muskulös)
Viloförbränning = 1542 (kalorier min kropp förbränner i viloläge)
Metabolisk ålder = 15 (Din ålder eller yngre är bra.)
Kilo benmineral = 2.5kg (Mängd mineraler i kroppen som är viktiga i ben och övrigt skelett. Kvinnor på vikt under 50kg ska ligga på ca 1.95kg, Kvinnor vikt 50-74kg, 2.40kg, kvinnor vikt 75kg eller mer, 2.95kg)
Bukfett = 1 (Framförallt åldern är en bidragande orsak till att fett lagras kring organen i buken. Detta är ett ohälsosamt fett och man bör lägga mycket fokus på att få bort det. Risken att drabbas av diabetes typ 2, högt blodtryck och vissa hjärt- och kärlsjukdomar anses öka kraftigt om man har mycket bukfett. Värde 1-12 = 0. Du har en normal och hälsosam nivå av bukfett. Man bör dock ligga mellan 1 och högst 4, åtminstone som kvinna.
Värde 13-59 = +. Du har en farligt hög nivå av bukfett. Du bör omgående ändra din diet och börja motionera regelbundet alternativt öka din motion.)

Så det var ju verkligen bra, nästa scanning är om 2 veckor och då ska det ju vara ÄNNU BÄTTRE! ;-D Gasen i bott! :-)

6 months

Har styrketränat i ca 6 månader nu, skitkul som sagt och det har gått över förväntan, trodde nog att det skulle rinna ut i sanden och inte bli mer än någon vecka, men här är vi nu! :-)

Och våra resultat är också långt över mina förväntningar, att vi fått så pass bra konturer på våra muskler efter så kort tid är riktigt fränt att se! :-) 6 månaders styrketräning är Lite (!), det är lätt att gå ned i vikt på kort tid men då tappar man ofta mycket muskelmassa också. Jag har i stortsett stått kvar på samma vikt som när jag började men minskat i cm i midja/lår/rumpa. :-)

Hursom, ska bli roligt att se hur våra resultat ser ut om 6 månader när det gått 1år! :-)

Idag blir det bröst unt triceps-pass! ;-) heja heja!

Rip

Usch tanken på den 2-årige pojken kommer tillbaka hela tiden, stackars stackars lilla unge! Fyfan, finner inga ord! Och jag förstår förstår FÖRSTÅÅÅÅR INTE HUR man kan GLÖMMA sitt barn i bilen en hel jävla dag...! För mig är det ofattbart! Det är ju inte så att man glömt plånboken eller mobilen, utan en livs levande unge!!!!

Och jag vet själv att när jag inte är med Love så tänker jag ofta på honom, flera flera ggr i timmen! Hur kan man inte göra det? Konstigt om man inte gör det.. Och har man för engångsskull ansvar för att ta sitt barn till dagis så borde man väl vara ännu mer skärpt, då borde man väl VERKLIGEN KOMMA IHÅG.

Blir fan så irriterad över dem som tycker så förbannat synd om pappan, hur många tankar ägnade han sin son? Hade han tänkt en enda tanke på honom så hade han inte dött. Och att han inte ens ska straffas för "vållande till annans död" är ju också helt sinnessjukt, vare sig det var en "olyckshändelse" eller inte så är han ju vållande till sin sons död. Det är den lilla stackars ungen det var synd om, inte dumskallen som lämnade honom där.

Gör ont i hjärtat av att tänka på den stackars ungen. Må han vila i frid och jag intalar mig själv att han sov och svimmade och sen dog, att han slapp känna smärta och panik.

Styrketräning i mitt hjärta

Verkligen en passion i livet, jag älskar det! Imorgonbitti är det dags för ett rygg/biceps-pass, så nu är det äntligen dags att sova efter ett jobbpass på bäckis, galet trött!

Bloggtorka, vet inte vad jag ska skriva! Dagarna ser i stort sett lika ut, trök. Något jag kan berätta är att jag börjar med första jobbpasset på onsdag iallafall, härliga tider! :-D Skönt att få göra något annat OCH tjäna lite pengar, det behövs verkligen. :-)

Och en sak som jag också nämnt typ 4000ggr förut, vad less man blir på folk som tycker illa om en utan anledning, tröttsamt. Skillnad om man vet att man gjort något fel men bara sådär... Nä trist. Jaja, what to do liksom..

Train insane or remain the same

Världens kick efter dagens träningspass, så jävla gött! Tog 70kg i marklyft, känns så jävla skööönt. Stimulerande för kropp och sinne. Nu fick jag ett ordentligt sug efter träning igen, man har ju sina ups and downs men nu känns det som det ligger på topp igen!

Den 2a maj har jag även klipp/färg-tid i falun. Längtarrrr! :-D

Och påtal om något helt annat, så håller jag på att vänja av Love med amningen, för både min och hans skull. Det går rätt bra tycker jag, lite jobbigt ibland när han är ledsen och lite otröstligt och inte kunna trösta som man gjort förut, men nu kanske han kan sova lite bättre på nätterna och äta bättre med mat istället. :-) Allt går, man måste bara kämpa lite extra ibland.
Mammas puppegubbe! <3

Lite hit och lite dit

Åh äntligen börjar man få ordentliga vårkänslor! Nu börjar både kropp och sinne lätta, så jävla underbart skönt. Man blir så glad och positiv, en helt ny människa nästan! ;-D

Och med våren kommer suget efter nytt... Nya kläder, ny frisyr. Ny frisyr är på g iallafall, bara en tid som ska bokas hos världens bästa frisör sen jäklar!

Wohoo, livet är på topp iallafall! :-)

Kraaaaam

Vill bara sända ut ett gäng kramar till er fina människor där ute, ni får ta mig och det jag skriver/säger med en nypa salt, jag är oftast inte så arg som jag låter. Det låter sju resor värre än vad det är. Kram på er! <3

"Inläggets rubrik"

Vet egentligen inte vad ska skriva men känner ändå att jag måste skriva någonting, finns risk för att låta tjatig om vissa grejer men what the heck, det är ju min blogg, mina tankar och känslor trotsallt.

Vad jäkla deppig man kan bli ibland alltså, och tankar som snurrar som jag vet inte vad. Och ibland undrar jag hur man ska göra för att bli accepterad av andra. Jag har för svårt för att spela teater som många andra, som vill verka så jävla snälla och trevliga tills man vänt ryggen till för då snackas det skit istället. Man ska flina, nicka och hålla med och absolut inte säga ifrån eller tycka annorlunda DÅ kan man kaaaanske eventuellt bli accepterad och om man har tur, inte bli kallad elak bitch.

Det komiska är att jag säger mycket av dem saker som andra inte vågar, folk klarar inte av att bli konfronterade eller att diskutera problemen med den person dem har problem med, istället flinar dem och "hehe" och sen skyndar sig till första bästa och snackar sin skit. Jaja. Det är en stor anledning till varför jag vill flytta härifrån och börja om på nytt, pallar inte byhålementaliteten!

Och idag så kände jag hur jävla tråkigt det var att bara sitta här, hur kul är det på en skala att bara gå ut på en promenad själv i Vansbro, gå på samma jävla vända jämt för det finns inget annat.

Sandra Lilja, jag fick en sån varm känsla i magen när jag såg bilderna du lade ut när ni satt och fikade och fiskade vid vattnet i stan. Så mysigt!

Så vill jag ha det, bara kunna gå en vända på stan och kolla, sitta vid vattnet på ett litet utecafe och bara mysa. Lite skillnad här liksom. Vansbro kommun passar jätte många människor men det passar inte mig, inte att BO i, åker dock jättegärna hit och hälsar på. :-)

Och en sak till, den människan som jag verkligen berättar ALLT jag känner för är Tobbe, han är en klippa och han vet man aldrig säger någonting till någon om det man berättar. Min bästisgulle! <3

Nej... Nog tjötat. Tack för mig!

Känner att jag måste förklara mig igen, TYVÄRR

För vissa ärthjärnor är trångsynta och vägrar inse vad jag MENAR!

Kamphundssnacket, ÄN EN GÅNG. Och ÅTERIGEN, världens finaste hundar! Älskar dem och deras fina personligheter och deras vackra utseende. Hundar blir definitivt vad man gör dem till, det är helt och hållet upp till ägaren att forma sin hund, jag VET för till skillnad från många andra som vill få det att verka som att de vet allt om hunden för att dem läst eller ägt någon blandras så har jag växt upp med BULLTERRIER. Vi har haft uppfödning av dem! Och utöver bullterrierna så har vi haft amstaff, pitbull, basset, stövare, cane corso, OSV(!) SÅ, om den enda faktan folk har att komma med är av det dem läst eller hört osv och inte egentligen haft en egen erfarenhet av så tycker jag verkligen att man bör tänka en extra gång och knipa igen pajhålet!

Blir så förbannad när jag blir svartmålad för saker jag VET! Det handlar inte om mina åsikter det handlar om mina erfarenheter. Jag tycker inte illa om någon hund eller hundras alls, inte för fem öre. Men jag vet vad dem går för, dem såkallade kamphundarna.

Och återigen, alla "vanliga" (som inte hör till kamphundskategorin) hundar kan vara aggressiva och slåss men det gör dem inte till en kamphund för det, dem har inte varken psyket eller fysiken som "krävs" för att vara en KAMPHUND.

Det GÅR INTE att jämföra. Jag äldkar alla hundar och djur men tack o lov så förstår jag att dem inte är av samma kaliber allihop.

Så än en gång, jag snackar inte skit om amstaff/pitbull/bullterrier OSV, men jag vet vad dem går för!!! Och jag blir så jävla irriterad på blåögda människor som fan knappt aldrig ägt en hund överhuvudtaget och ska komma och argumentera "ägareochsnällhundgrejen".

Tack för mig ÄN EN GÅNG.

Han går, HAN GÅR!

Jag vill härmed berätta den glada nyheten att lillnisse har börjat stappla runt här hemma, han har ju gått något steg (typ två) emellan oss om vi suttit på golvet förut, men nu går han liksom runt av sig själv! :-) Det är så roligt och jag är så glad! :-)

I måndags när jag hade varit och handlat (utan Love för engångsskull) så var han hemma med Tobbe sålänge, och när jag kom hem kom han gåendes emot mig! Tror ni jag tappade hakan?! Underrrrrbart! :-)

Samtidigt är jag glad att det har tagit den tid det tagit, bättre att vara lite medveten och stadig än att vingla iväg och halvt slå ihjäl sig för att dem har nada balans!

Det var det jag hade att komma mef just nu! :-)

Love <3

Alltså vad fort det går! Love utvecklas så mycket hela tiden och gör saker man trodde var så långt borta.

Gå vill han dock inge gärna göra, men varför stressa liksom! :-P Men såna småsaker, slängpussar, vanliga pussar, "snackar", härmar saker man gör som man inte tror att han tänker på, men som han tydligen gör då, och så killas han, hahaha! Killikillikill säger han. Och så är han skitduktig på att äta med gaffel, när han vill iallafall! ;-)

Det ända jag skulle kunna känna som börjar bli jobbigt är att han tuttar på nätterna, en period gick det ganska bra men nu är det extremt intensivt igen, bara han vaknar till lite så ska han ha tutten direkt och det funkar INTE med nappen. Så lite smått frustrerande börjar just detta bli, framförallt när jag måste gå upp med honom på morgonen också, så utvilad kan jag inte säga att jag är, fast jag börjar ju bli ganska van nu ändå. Jaja, detta går väl över det med men jag vet inte hur jag ska vänja honom av med det. Men hursomhelst så ångrar jag inte att jag ammar, det är det bästa jag har gjort. :-)

Tattoos in my mind

Jag är väldigt noga med vad jag vill ha för tatuering, jag gör inte första bästa, hos första bästa tatueraren. Man ska trots allt ha den hela sitt liv och vara stolt över den. Jag älskar fortfarande min "new school-svala" som Diego gjorde (känd som "Big brother-tatueraren"). ;-) Och funderar även på att göra min andra tattoo hos honom med, om jag inte hittar någon annan som passar för nästa tatuering.

Jag vill och jag Ska göra en fullsleeve i framtiden, men tills jag kommit på hur den ska se ut så har jag bara för någon dag sedan kommit på vad min nästa tatuering ska bli. Nu saknas det bara pengar och vilken tatuerare som passar för "uppdraget". :-D It's gonna be awesome! :-)

Viktviktvikt

Igår tränade jag för första gången på länge! Har varken orkat eller velat träna när jag mått som en påse skit, men igår gick det riktigt bra och det var skönt att äntligen få pumpa ur musklerna! Jag måste dock tappat endel muskler under min sjukperiod för sålänge jag tränat och hållt igång och ätit bra så har jag inte vägt under 66 kg, imorse när jag vägde mig så vägde jag 63,9!!!!

Men men, nu ska jag komma igång igen och träna minst varannan dag, och imorgon står ben/axlar på schemat! Pepp!

Have a nice day!

Hjärtevärme!

Igår åkte jag till utsälje hem till mamma och pappa. Vi satte Love i pulkan och gick ut i skogen och skulle hämta lite björkris och videkissar, sååå skönt och fridfullt och SOM jag tycker om den där skogen. Jämt sprang man där och lekte när man var liten, inga bekymmer alls. Och så skönt att få komma hemifrån och hälsa på hos mamma och pappa och njuta av lugnet och dem får mysa och leka med Love! <3

Idag kom mamma och pappa hit istället och tog med Love ut ett tag och jag hann städa och fixa i lugn och ro och äntligen få lite ordning. Och lite påskris och påskpynt kom upp också, sånt gör humöret glatt när det är rent och fint och lite pyntat runtom sig! :-) Och Love fick härja och leka järnet med mormor o morfar, och sedan åt vi kycklinggryta med ris! :-)

Nu känner jag mig iallafall glad ända in i hjärtat. Nu inväntar jag bara Tobi som ska komma hem från jobbet, sålänge myser jag med en sovande mysis i knät! <3

Sexdröm

HAHA! Det här är så komiskt så jag måste dela med mig av min dröm.
Kortfattat:
Alexander Skarsgård jobbade som typ lärare eller personlig assistent på en skola, han hade en jätte svartsjuk flickvän men var intresserad av mig och träffade mig i smyg. Vi hade sex och sen vaknade jag!

Hahahaha

För det första, varför Alexander Skarsgård av alla människor? Han är inte någon skådis jag ser speciellt ofta på tv? Såg "Vingar av glas" för några veckor sedan men innan det var det flera år sedan jag såg honom i någon film? :-P Men jaja, det var väl inget att klaga över iallafall, för han är ju ganska snygg ändå! Men KOMISK dröm, en jäkla röra alltihop! Hahahaha :-P

Där sket man en lök

Trodde ju att jag skulle klara mig från att bli förkyld med tanke på hur många dagar jag klarade mig trots att Love har snorat och hostat som en tok, men så fel jag hade! Men jag har iallafall inte haft ont i halsen tack o lov, svidit bakom näsan dock och snorat som en dåre. Rädd att jag har en bihåleinflammation på G så jag snyter mig typ hela tiden och använder nässpräy och kortison! Så fan ta snorfan om den inte ger sig.

Men idag ska jag fasen träna iallafall, får spunk av att bara sitta här och glo och Love blir nog lika glad av att få vara med mormor ett tag istället. :-)

Och nu har Tobbe snart lagt klart golvet i köket, saknar en låda med golv dock men det ska jag be mamma och pappa köpa med ifrån blge imorgon. Sen står nästa rum på schemat och det är Loves rum, har inte känt att han varit i behov av ett rum förens typ nu. Blir skoj att fixa iallafall! :-)

Nu ska jag kasta på mig lite spackel så man ser lite mer levande ut igen. :-) Hejpa

Min mani

Jag älskar dig världens bästa mamma, det är något jag aldrig kan säga för många gånger. <3

Egoegoegoo

Oj vad många det är som retar sig på mina egobilder, men det gör inget... Avundsjuka! =)

PUSSS

Stockholmia

På torsdagkväll efter att ha varit på kyrkis och haft besök av Madde och Gry, så for vi mot Stockholm för en liten minisemester! :-)

På fredagen var jag till akademikliniken för att få en "second opinion" om min bröstförstoring jag gjort på Lidingökliniken hos Igor Niechajev, och det var till största sannolikhet som jag befarade, ett implantat ligger under bröstmuskeln (som vi kom överens om) och det andra ligger ovanpå. Det syns tydligt men läkaren på akademikliniken kunde ju inte säga att det är så till 100% eftersom att man bara kan se det när man öppnar upp brösten igen. Men han såg och kände att det var så. För att fixa till detta som klappträt Igor har förstört kommer att kosta 85.000:-!! Ja just det, det har man ju i bakfickan... Eller INTE!

Så om ni någonsin ska göra någon sorts operation, gör det INTE på lidingökliniken. Största bluffmakarna man kan hitta! För när jag skrev ett mail till Igor på lidingökliniken långt innan jag var på min "second opinion" i fredags, och berättade hur bröstet kändes och såg ut osv så fick jag till svar att - "Implantaten är satta under bröstmusklerna. Kroppen förändras både psykiskt och fysiskt under graviditet."
Eeeh? Hur för det första kan han veta VEM jag är när jag bara undertecknar med mitt namn? Menar han att han minns mig som igår eller, när jag gjorde denna operation för två år sedan? Och VARFÖR ber han mig inte att komma dit på återbesök så att dem kan kolla upp detta?
Jag har aldrig varit med om att en sådan klinik som ska föreställa såpass professionell är så OPROFESIONELLA?
När jag skall fixa till brösten om några år och akademikliniken sett svart på vitt att detta var fel så ska lidingökliniken få ersätta mig BIG TIME för det här är SÅ FEL!

Hursomhelst, det kändes skönt att få höra att det var som jag trodde hela tiden trots att polacken på lidingökliniken nekar till det.

På lördagen var vi på Andy's lekland i Nacka med mamma, Lova, Ella, Alfons och Love (& jag o Tobbe). Sjuuuukt mycket ungar!! Men det var skojigt, Love fick åka lite rutschkana och det var ju det roligaste tyckte han. ;-) Sen åkte jag, Love och Tobi och skulle hälsa på Pelle. Vi åkte till Sundbyberg och kollade på Pelles lägenhet, åt på kinan och sen åkte vi till Trollbäcken där Pelle bor just nu med Ann och barnen. :-) Fikade lite och kikade på melodifestivalen, sen drog vi oss hemmåt Farsta igen. Och Love fick träffa moster Elina lite som jobbat hela helgen, stackars stumpan. <3

På söndagen åkte vi in till stan till andra moster Lova, mormor o kusinerna. Vi gick till vasaparken och skulle grilla korv men det var ISKALLT o blåste men lite mysigt var det allt. :-) Sen fikade vi lite hemma hos Lova innan vi begav oss hemmåt dalarna. :-) Mycket trevlig helg må jag säga och skönt att komma från byn ett tag. :-)

Det var det och nu ligger jag o Love i soffan och vilar lite innan vi åker till mormor o morfar en vända. :-)

Och ikväll ska jag o Tobi ÄNTLIGEN TRÄÄÄÄNA! :-D

Grått

Åhhhhh jag hatar när allt känns grått och trist, och jag är astrött och varken kan eller vill hitta på massa saker med Love som har världens överskottsenergi - Vilket resulterar i att han pillar och klåfingrar på ALLT man säger nej till och jag blir en jävla grinkärringar som tjatar och skäller.

Ge mig sommar, ge mig en annan miljö, ge mig nya människor kring mig! Så jävla less jag blir såna här dagar, så svårt att hålla hoppet och glädjen uppe! Jaja, nu har jag gnällt av mig lite. Dags att göra någon nytta då, I guess.....

A whole fucking week

Without candy!

Kan nog inte känna mig mer stolt och allt går bara man ger sig fan på det och det är det jag gjort! Nu är det ju inte så att jag ska sluta äta godis/fika föralltid men tills jag känt att mitt sjuka beroende släppt! Jag tror att jag ska hålla mig en vecka till, så lördag nästa vecka är mitt mål och då ska jag unna mig något litet som jag verkligen vill ha! :-)

Känns redan skillnad i kroppen tycker jag, trots att jag äter mycket mat och sånt, så är ju det iallafall 100 ggr bättre än att klämma sig mätt och stinn på godis och fika. Usch!

Och idag väntar ett ben/axel och cardio-pass, längtar tills svetten droppar! Love it!

Och just det, igår blev jag såååå jävla glad att jag ville dö och återuppstå! Jag såg nämligen att min gamla frisör som nu jobbar i sälen och som hade planerat att flytta till Gbg i sommar, ska börja jobba i falun igen i maj istället! Åh, jag blev så glad att jag tillochmed drömde att jag var där och klippte mig. Wiiiie! Den absolut bästa frisören jag någonsin varit till. :-)

Så nu är jag aaaapglad! :-D

Min lilla gos

Har nog inte skrivit speciellt mycket om Love på slutet men det har väl inte funnits något specifikt att skriva om, men det är ju ändå roligt att kolla tillbaka sen och bara läsa om vad man gjort en vanlig dag.

Han har iallafall fått 8 tänder, han är snabb som en liten räv när han kryper omkring. Han har ju inte börjat gå än, fortfarande för rädd, men så är det när man är lång och stor! ;-) Han är jätteduktig med klossar som ska stoppas i "rätt hål" och är väldigt pysslig av sig och koncentrerar sig Väldigt när han gör något "pyssel". Men han är riktigt vild också, tro inget annat! ;-) Ibland är det drygt som bara fan och man vill bara kasta ut ungen en vända men hans söthet och gohet överväger drygerierna för det mesta! :-) Annars tjatar, gapar och gnäller jag och det händer väl alltid någon gång per dag! ;-)

Ordet titta är det absolut bästa ordet som finns, det får man höra minst 20ggr om dagen och det är INTE någon överdrift! :-P

Nu efter att Tobbe lagt klart golvet i köket ska vi börja med hans rum på övervåningen också, det ser jag verkligen fram emot! =)

Det var nog allt jag hade att säga just nu, vi hörs! :-)

3e dagen

Idag är vi inne på 3e dagen utan godis/chips eller fika, inget onyttigt har vi stoppat i truten! Imellanåt är det riktigt jobbigt, med tanke på vilket sjukt sockerberoende vi egentligen har. Det är säkert lätt för många andra men vi måste verkligen kämpa!

Jag minns inte en enda gång som jag varit utan godis eller slisk en hel vecka ens och det är ju sjukt! Jag vet dock att det är lättare att hålla sig undan om man typ röker, på den tiden kunde man ju ta en cigg om man blev sugen men idag är det verkligen inte ett alternativ. Man får hålla sig sysselsatt, ta en frukt och äta sig mätt på mat. Det är också en bov i dramat egentligen, man är egentligen hungrig och då får man ett sug och då är det lätt att stoppa in en chokladbit eller kaka eller vad det nu är, och då blir man nöjd för ett litet tag men så kommer suget (hungern) tillbaka. Så att hålla sig mätt och belåten på mat och nyttigheter håller suget borta. Man kan inte äta för mycket grönsker, däremot är det INTE bra att äta för mycket frukt.

Hur som haver så hoppas jag Verkligen att se bättre resultat i kroppen nu när jag slutat med allt skit, plus att vi har börjat köra färre pass på gymmet men lagt till cardio i slutet på varje styrkepass vilket ska bränna mer fett.

Nu har jag gett mig fan på det här, jag vet att jag tjatat förut om att jag ska sluta äta godis osv men då har jag av någon anledning hittat ett undantag att äta ändå. Men inte nu, det spelar ingen roll om det är fredag, lördag eller helg överhuvudtaget eller lillfredag eller lill-lördag, nu får det vara nog! I sommar ska jag kunna njuta av mig själv, inte känna mig ful och sladdrig. Och det viktigaste att jag gått den hälsosamma vägen dit, inga snabba dieter utan med träning och rätt kost.

Peppa peppa!

Kan det vara lite avundsjuka som ligger och skaver?

Jag har tänkt på en sak, det är många som är väldigt snabba fram och tjata om vad man behöver och inte behöver så fort det pratas om träning/vikt osv men jublar själva om de tappat några kg?! WHY?

Skriver jag -"Fan också, nu kan jag inte ha mina fina byxor längre för att jag gått upp i vikt, nu vill jag börja träna och få lite mer fit kropp!" så är det alltid någon som säger -"Du är fin som du är! Du behöver inte träna, herreguuud! Du som äääär sååå fiiiiin!"

Jag VET vad jag behöver och inte behöver, jag behöver ingenting men jag VILL. Jag vill träna, jag vill känna mig snygg och jag vill att folk slutar prata om vad jag behöver eller inte behöver. Är dem så rädda för hotet att någon annan blir lite snygg och visar lite kämparvilja medans dem själva inte orkar röra röven men hurrar om de gått ned ett par kg?

Och inte fan tränar jag eller gör min snygg för någon annans skull?! Tycker ni att muskler och tighta kroppar är äckligt osv SLUTA KOLLA  DÅ, skulle man säga samma sak om någon fet så är man elak och en typ mobbare. Men vad är skillnaden?

Och vad är viktigast? Att gå ned 2kg på vågen men att det INTE SYNS eller att stå still på vågen men att det syns på kroppen att den blivit mer slimmad? Förut var vågen i mitt centrum och idag kunde jag inte bry mig mindre om vad det står för siffror sålänge jag ser framsteg med min kropp.

Och en sak till tjöckisar, man mår bra av att RÖRA SIG och TRÄNA. Man blir inte en bodybuilder av att gå på gymmet 3ggr i veckan, om man skulle blivit det hade inte folk fått slita så förbannat för sina resultat! Så nej, biffar blir ni inte av att lyfta lite vikter ibland men sladdret ni trycker in med era kläder har stor chans att försvinna. =)

Tack för mig.

Happy valentinesday! <3

En söt lite kruka med små söta rosor, hjärtechoklad & kläder har min underbara man gett mig idag! Världens gladaste är jag som har den finaste och givmildaste mannen på denna planet, det finns inte mycket att klaga på dig över Tobi för du är så nära perfekt man kan komma. Och att du står ut med MIG, du är bäst! <3

Du är värd allt gott i världen och idag ska du få en ordentlig massage av mig! Jag älskar dig och våran underbara lilla unge mest av allt! <3

Kan ju bara säga att de tjejerna som fått chansen att ha just dig har verkligen gått miste om en riktig man som har alla egenskaper en kvinna letar efter! Gött för mig! =) <3

Ett äckligt begär

Jag har ett enormt behov av att internetshoppa fast utan att shoppa, det är inte SÅ ofta jag köper grejerna men flera gånger i veckan så surfar jag runt och kollar på saker till hemmet eller kläder till Love eller mig och drömmer mig bort. Jag får ett rus av det och känner åh, åh, åh det skulle man haft där, åh den skulle passa i det rummet osv. Jaja, det är väl tur att jag inte är för naiv och impulsiv och köper saker fast jag inte egentligen har råd till det. Men det ger mig ändå en glädje att få se på allt fint och önska att jag hade det själv. :-)

#lifequote

Svartsjuka

Jag har varit sååå svartsjuk i mina dagar, dålig självkänsla och självförtroende kanske?! Probably!
Inte bara det kanske, det handlar ju om tillit också! Men det är något som bara växt sig starkare för varje dag som går i mitt och Tobbes förhållande.

Förut kunde jag bli sur om han typ tyckte att någon annan än mig var snygg, men come on! Det är klart det finns hur många snygga tjejer som helst, det viktiga är att jag är den enda för honom och det visar han mig att jag är. Ju mer man lär känna varandra, ju öppnare blir man och tillslut kan man säga det man tycker och känner. Blir det något smygigt tisslande, DÅ tycker jag inte att det är konstigt att man blir svartsjuk för då undrar man ju om personen döljer något eller har något i kikaren. Men som sagt, så är inte vi, vi berättar öppet vad vi tycker!

Och något som gör en svartsjuk är när man har en partner som visar att han/hon är "tillgänglig" när man är t.ex ute på fest, vem fan vill gå runt och känna att man måste slåss om någon man redan är tillsammans med? Min karl är min karl och så är det med den saken och det tycker jag även att andra tjejer/killar ska respektera, när man var mellan 14-17 år så kunde man bete sig, och flirta och försöka stjäla någon annans partner, well, ladies and gentlemen.. DEN TIDEN BÖR MAN VÄXA FÖRBI.

Vad jag försöker komma fram till är att... Jag har fått bättre självkänsla och självförtroende och det beror mycket på att jag har Tobbe som så ofta visar mig hur mycket han älskar mig, bryr sig, ger mig komplimanger, osv! Jag känner aldrig att jag behöver vara rädd längre, varför skulle han vilja ha någon annan när han har mig? :-)
Känner man inte någon kärlek ifrån sin partner förstår jag också om man blir svartsjuk och man ständigt får lov att bära på den där känslan "kommer hen att lämna mig nu. Är hen inte kär i mig längre. Varför säger/visar hen aldrig att hen tycker om mig." då förstår jag också om man blir svartsjuk och rädd, för så har jag också känt tidigare!

Men ett förhållande som är helt utan svartsjuka är kanske inte heller något förhållande? Vad vet jag? Jag vet bara att svartsjuka gör en låg, deprimerad, arg, ledsen och så mycket negativt, man har mycket att jobba med om man är överdrivet svartsjuk. Man sänker både sig själv och sin partner.

... Men här är jag och är numer rehabiliterad ifrån min svartsjuka och det vart jag inte av jobb och slit utan av ett vanligt, sunt, tillitsfullt och kärleksfullt förhållande. :-)

TAKE CARE PEOPLE!

P.S I LOVE YOU

Den som inte sett den filmen borde göra det helt enkelt. Får rysningar och ont i hela kroppen när jag tänker på att förlora min själsfrände, min Tobi är verkligen min andra pusselbit och utan honom så vet jag inte vad jag skulle ta mig till.

Jag tänker på min fina syster som förlorade sin Conny för 7 år sedan den 12e februari, efter att dem spenderat 6-7 år tillsammans! Vilken djup sorg, sådär långt in i hjärtat och enda ut i fingerspetsarna. Älskade fina Lova och älskade saknade Conny! Jag tror att Lova inte tillät sig själv att sörja fullt ut, utan förträngde och ville gå vidare, men jag är övertygad om att många av hennes tankar går till honom även om hon inte vill prata om det med någon.

Älskade fina familj, som gått igenom så mycket. Jag älskar er allihopa och jag hoppas att kunna ställa upp för er jämt när ni behöver det! <3

1 år - hurra hurra HURRA!

Idag fyller våran skatt 1 år, tänk vad tiden går fort! Vid den här tiden för ett år sedan låg man bredvid en ny liten människa med en lycka i kroppen man ALDRIG någonsin känt förr. Det är verkligen den finaste gåva man kan få i livet och jag är SÅ lyckligt lottad, min finaste lilla skatt som jag älskar mer och mer för varje dag som går.

Helt obeskrivligt! <3

Så idag har Love haft kalas med massa släktingar och fått roliga presenter som han är så glad för. Och jag är SÅ tacksam för att vi har sån fin släkt och familj både jag och Tobbe, helt underbara som ställer upp jämt. <3

Nu ligger jag och prinsen i sängen och han har slocknat för längesen efter att ha skojat, kladdat och ätit gofika idag. Ska lägga upp lite bilder någon dag som jag tagit med min systemkamera men det får vänta. :-)

Bjuder på en liten bebis-Love istället! <3

Blev nå rövfel, det här var skrivet IGÅR!

Samvetet spökar

Det är säkert såhär för många men det känns lite skumt. Jag har dåligt samvete för Loves skull, att jag tänker på när vi ska skaffa nästa bebis. Jag blir så rädd att han ska känna sig mindre älskad och sånt sjukt.

Det finns ju inte på världskartan att jag någonsin skulle älska honom mindre för att man får en till bebis, men ändå så är jag rädd. Jag vill att han ska känna att vi alltid har tid för honom även om han i framtiden får ett syskon att dela oss med.

Och jag vill inte att han ska behöva känna sig som "stora killen" bara för att han får ett småsyskon, han är ju också liten och kommer förbli liten i flera år till. Jag tycker inte att barn ska behöva växa upp och bli stora i förtid för att dem får småsyskon, det är ju bara hemskt! Dem behöver bli lite gullade med som en bebis dem med ibland trots att dem blivit några år, känna sig som mammas lilla bebis igen. :-)

Hur som helst, när den tiden kommer så kommer det att bli bra. Det värsta jag vet är orättvisor så jag är säker på att jag kommer kunna hantera det på ett bra sätt, han ska bli ompysslad och gullad med precis som sina framtida syskon!

Mammas bebis! <3

Sjuklingen

Igår fick pyret feber, 39,6 var han uppe i så det var bara att tjoppa upp en alvedon det! Jobbigt är det när dem små är sjuk men han är så gullig och snäll och håller humöret uppe trots att han inte mår bra, våran gulliga unge! <3

Tyvärr har det inte kunna bli någon träning för min del heller, Tobbe har jour så vi kan inte gå en och en! :-( Men idag skulle nog min fina mamma passa Loven så då kan jag och Tobbe passa på att gå tillsammans. :-) Behöver lite hjälp med knäböjen, så svårt att få till det rätt! Så nu får Tobbe coacha mig. :-)

Nä nu ska kaffekukarn på! ;-)
Bjuder på en bild på världens finaste skruttunge <3

Kunde man väl aldrig tro

Fler o fler människor man aldrig kunnat tänka sig, har börjat gå på gymmet! Rolig syn men bra för dem, det behövs ju iallafall. :-) hähä

Och idag så fixade Tobbe ett årskombi-kort till mig, så skönt att slippa betala varenda gång. Jag har nog redan kommit upp i den summan efter alla ggr men bättre sent än aldrig. :-) Så nu är det bara att simma och gymma när fasen jag vill. Träningen går förövrigt BRA, det jag kan se mest skillnad på är nog mina axlar, jäklar när jag kör mina axelövningar vilken pump jag får, göttttt!! Dock lite tröttsamt med nyårslöftena som springer på gymmet men som själva vet om att de inte kommer att hålla, bara där och tar plats. Blöö

Jaja sålänge jag får plats och köra mitt så får dem rycka och slänga hur bäst dem vill. ;-)

Nu väntar jag på my love för lite fredagsmys innan vi intar ryggläge i sängen! :-) Trevlig helg på er! <3

Irritation

Samtidigt som att jag känner att jag växt som människa och i stort sett inte bryr mig om andra speciellt, så kan jag inte låta bli att reta mig på människor SOM INTE VÄXER UPP!

Vanligtvis har man sin "bete sig som en omogen f*ttig fjortis"-period till att man är ungefär 16-17 år men vissa fortsätter liksom i samma spår tydligen, det verkar vara något som inte utvecklas som det ska i hjärnkontoret. Och att vara omogen är en sak men att vara tjurskallig och otrevlig när någon försöker vara trevlig, DET är så jävla irriterande. Så just för det så retar man sig på resten av personens egenskaper också, det vill säga *vifta med händerna och vara en dramaqueen som vill ha uppmärksamhet av allt och alla som en 14-åring trots att man är över 20 år gammal*

Gah! Skaffa dig ett jobb eller gör något med ditt liv så kanske du också växer upp någon gång! Ett tips bara!

P.S - Egentligen gäller det alla otrevliga bitches som inte kan varken hälsa eller dra på smilet. Piss off!

En längtan

Nej, inte bara en..

Längtar till våren, längtar bort, utomlands eller bara till Stockholm. Och det är bara början på allt jag längtar efter, nu är det bra mycket saker jag längtar efter.

Men hä köm hä köm, en sak i taget. :-)

Efter motgångar

Jag är så glad att jag kommit dit jag är idag trots att jag haft vissa jobbiga perioder i mitt liv. Det sjuka är att det är rätt få personer som vet allt som hänt i mina tonårs år egentligen. Och den tiden passerade förbi så fort och jag har egentligen bara velat gräva ner det och gå vidare utan diskussioner, trots att jag kanske skulle behövt prata med någon om det..

Hur som helst, så klarade jag mig ganska bra ändå, ... eller ganska bra? Jag har rättare sagt världens bästa liv idag som jag inte skulle byta bort för allt i världen. Men en sak är säker, jag skulle inte varit den personen jag är idag om det inte varit för mitt förflutna som format mig. Jag är ganska stark i mig själv, vågar stå för vem jag är och är kanske lite bitchig och "hårdhudad" vissa gånger, men det är nog mitt sätt att försvara mig innan jag blivit sårad på något vis. Jag jobbar varje dag på att bli en bättre medmänniska och jag tror att det är något man aldrig kan sluta jobba på. Och ingen är perfekt men man kan göra sitt bästa och det vill jag göra, för mig själv och inte minst för min sons skull, jag vill att han ska växa upp och bli en vettig människa som är snäll och hjälper människor som behöver det. Jag hoppas att han ska slippa bli sårad och skadad så som jag blivit. Han förtjänar det bästa, min lilla gosse! <3

Jag är SÅ glad att jag träffade min Tobias, han var min räddning! Och att vi fått våran underbara Love som gör mina dagar sååå mycket ljusare! <3

Min duktiga pojke

Tror det var längesen jag skrev något om min "lilla" pojke nu, han växer ju så sjukt fort och snart är han ett helt år godingen! <3

Och storleksmässigt så ligger han två snäpp över på både längd och vikt än "medel"-kurvan så han är stor våran gosse, vilket gör att det tar lite längre tid för honom än för de "späda" barnen att t.ex gå. Men idag stod han alldeles själv utan stöd, men det tyckte han var lite läskigt men han gjorde det iallafall! :-D

Jag är världens lyckligaste mamma, även om jag kan vara en grinig surpuppa mot honom ibland så leker och busar vi varje dag och jag berättar hur fin, duktig han är, pussar & kramar och berättar hur mycket jag älskar honom. Och rent allmänt tror jag att han känner trygg. :-)

Nu ska jag och Tobi titta på tvn medans våran fina kille ligger i mitt knä och sover. =)

Ha en fin kväll! :-)

Det svåraste av allt

Att just träna är väl ingen big deal egentligen, det fixar man! Däremot kosten, DET är en utmaning. Jag har fortfarande mitt sockerberoende och det är verkligen förjävligt... Men nu är det ett nytt år och jag ska verkligen försöka att sköta mig, verkligen! För min egen skull, för att JAG vill. Köp inget godis eller fika själv och tacka NEJ ifall någon vill bjuda, hur svårt får det lov att vara?!

Äta bra mat och mellanmål regelbundet och aldrig vara hungrig, det är då sötsuget smyger sig på. Nu ska jag fixa det här och fortsätta med träning, 100% ALL IN! :-D

Kom igen nu Idah förfan!

GOTT NYTT ÅR!

Jag vill börja med att önska er alla en god fortsättning på det nya året, hoppas ni alla får vad ni önskar er, styrkan att nå era mål i livet. :-)

Jag och Love är förkylda så vi var bara hemma och slöade igår, det var egentligen meningen att vi skulle åka till Nås till Loves farfar och äta och mysa, men Tobbe fick åka dit själv istället, sen kom han hem med mat som Pelle skickat med. Oxfile och potatisgratäng, samt en supergod sallad till förrätt! :-) Mums :-)

Hoppas att det här året blir ett bra år, 2012 var ju ett av det bästa åren i mitt liv tackvare att vi fick våran underbara son! Och nu den 1 Februari fyller våran goding 1år! Heeelt sjukt vad fort det går. <3

Här är en bild tagen den 6e januari förra året! :-) Jag tycker NU när jac kollar tillbaka att jag hade en riktigt fin bebismage, rund och fin och inte jättestor! <3 mys <3