3e dagen

Idag är vi inne på 3e dagen utan godis/chips eller fika, inget onyttigt har vi stoppat i truten! Imellanåt är det riktigt jobbigt, med tanke på vilket sjukt sockerberoende vi egentligen har. Det är säkert lätt för många andra men vi måste verkligen kämpa!

Jag minns inte en enda gång som jag varit utan godis eller slisk en hel vecka ens och det är ju sjukt! Jag vet dock att det är lättare att hålla sig undan om man typ röker, på den tiden kunde man ju ta en cigg om man blev sugen men idag är det verkligen inte ett alternativ. Man får hålla sig sysselsatt, ta en frukt och äta sig mätt på mat. Det är också en bov i dramat egentligen, man är egentligen hungrig och då får man ett sug och då är det lätt att stoppa in en chokladbit eller kaka eller vad det nu är, och då blir man nöjd för ett litet tag men så kommer suget (hungern) tillbaka. Så att hålla sig mätt och belåten på mat och nyttigheter håller suget borta. Man kan inte äta för mycket grönsker, däremot är det INTE bra att äta för mycket frukt.

Hur som haver så hoppas jag Verkligen att se bättre resultat i kroppen nu när jag slutat med allt skit, plus att vi har börjat köra färre pass på gymmet men lagt till cardio i slutet på varje styrkepass vilket ska bränna mer fett.

Nu har jag gett mig fan på det här, jag vet att jag tjatat förut om att jag ska sluta äta godis osv men då har jag av någon anledning hittat ett undantag att äta ändå. Men inte nu, det spelar ingen roll om det är fredag, lördag eller helg överhuvudtaget eller lillfredag eller lill-lördag, nu får det vara nog! I sommar ska jag kunna njuta av mig själv, inte känna mig ful och sladdrig. Och det viktigaste att jag gått den hälsosamma vägen dit, inga snabba dieter utan med träning och rätt kost.

Peppa peppa!

Kan det vara lite avundsjuka som ligger och skaver?

Jag har tänkt på en sak, det är många som är väldigt snabba fram och tjata om vad man behöver och inte behöver så fort det pratas om träning/vikt osv men jublar själva om de tappat några kg?! WHY?

Skriver jag -"Fan också, nu kan jag inte ha mina fina byxor längre för att jag gått upp i vikt, nu vill jag börja träna och få lite mer fit kropp!" så är det alltid någon som säger -"Du är fin som du är! Du behöver inte träna, herreguuud! Du som äääär sååå fiiiiin!"

Jag VET vad jag behöver och inte behöver, jag behöver ingenting men jag VILL. Jag vill träna, jag vill känna mig snygg och jag vill att folk slutar prata om vad jag behöver eller inte behöver. Är dem så rädda för hotet att någon annan blir lite snygg och visar lite kämparvilja medans dem själva inte orkar röra röven men hurrar om de gått ned ett par kg?

Och inte fan tränar jag eller gör min snygg för någon annans skull?! Tycker ni att muskler och tighta kroppar är äckligt osv SLUTA KOLLA  DÅ, skulle man säga samma sak om någon fet så är man elak och en typ mobbare. Men vad är skillnaden?

Och vad är viktigast? Att gå ned 2kg på vågen men att det INTE SYNS eller att stå still på vågen men att det syns på kroppen att den blivit mer slimmad? Förut var vågen i mitt centrum och idag kunde jag inte bry mig mindre om vad det står för siffror sålänge jag ser framsteg med min kropp.

Och en sak till tjöckisar, man mår bra av att RÖRA SIG och TRÄNA. Man blir inte en bodybuilder av att gå på gymmet 3ggr i veckan, om man skulle blivit det hade inte folk fått slita så förbannat för sina resultat! Så nej, biffar blir ni inte av att lyfta lite vikter ibland men sladdret ni trycker in med era kläder har stor chans att försvinna. =)

Tack för mig.

Happy valentinesday! <3

En söt lite kruka med små söta rosor, hjärtechoklad & kläder har min underbara man gett mig idag! Världens gladaste är jag som har den finaste och givmildaste mannen på denna planet, det finns inte mycket att klaga på dig över Tobi för du är så nära perfekt man kan komma. Och att du står ut med MIG, du är bäst! <3

Du är värd allt gott i världen och idag ska du få en ordentlig massage av mig! Jag älskar dig och våran underbara lilla unge mest av allt! <3

Kan ju bara säga att de tjejerna som fått chansen att ha just dig har verkligen gått miste om en riktig man som har alla egenskaper en kvinna letar efter! Gött för mig! =) <3

Ett äckligt begär

Jag har ett enormt behov av att internetshoppa fast utan att shoppa, det är inte SÅ ofta jag köper grejerna men flera gånger i veckan så surfar jag runt och kollar på saker till hemmet eller kläder till Love eller mig och drömmer mig bort. Jag får ett rus av det och känner åh, åh, åh det skulle man haft där, åh den skulle passa i det rummet osv. Jaja, det är väl tur att jag inte är för naiv och impulsiv och köper saker fast jag inte egentligen har råd till det. Men det ger mig ändå en glädje att få se på allt fint och önska att jag hade det själv. :-)

#lifequote

Svartsjuka

Jag har varit sååå svartsjuk i mina dagar, dålig självkänsla och självförtroende kanske?! Probably!
Inte bara det kanske, det handlar ju om tillit också! Men det är något som bara växt sig starkare för varje dag som går i mitt och Tobbes förhållande.

Förut kunde jag bli sur om han typ tyckte att någon annan än mig var snygg, men come on! Det är klart det finns hur många snygga tjejer som helst, det viktiga är att jag är den enda för honom och det visar han mig att jag är. Ju mer man lär känna varandra, ju öppnare blir man och tillslut kan man säga det man tycker och känner. Blir det något smygigt tisslande, DÅ tycker jag inte att det är konstigt att man blir svartsjuk för då undrar man ju om personen döljer något eller har något i kikaren. Men som sagt, så är inte vi, vi berättar öppet vad vi tycker!

Och något som gör en svartsjuk är när man har en partner som visar att han/hon är "tillgänglig" när man är t.ex ute på fest, vem fan vill gå runt och känna att man måste slåss om någon man redan är tillsammans med? Min karl är min karl och så är det med den saken och det tycker jag även att andra tjejer/killar ska respektera, när man var mellan 14-17 år så kunde man bete sig, och flirta och försöka stjäla någon annans partner, well, ladies and gentlemen.. DEN TIDEN BÖR MAN VÄXA FÖRBI.

Vad jag försöker komma fram till är att... Jag har fått bättre självkänsla och självförtroende och det beror mycket på att jag har Tobbe som så ofta visar mig hur mycket han älskar mig, bryr sig, ger mig komplimanger, osv! Jag känner aldrig att jag behöver vara rädd längre, varför skulle han vilja ha någon annan när han har mig? :-)
Känner man inte någon kärlek ifrån sin partner förstår jag också om man blir svartsjuk och man ständigt får lov att bära på den där känslan "kommer hen att lämna mig nu. Är hen inte kär i mig längre. Varför säger/visar hen aldrig att hen tycker om mig." då förstår jag också om man blir svartsjuk och rädd, för så har jag också känt tidigare!

Men ett förhållande som är helt utan svartsjuka är kanske inte heller något förhållande? Vad vet jag? Jag vet bara att svartsjuka gör en låg, deprimerad, arg, ledsen och så mycket negativt, man har mycket att jobba med om man är överdrivet svartsjuk. Man sänker både sig själv och sin partner.

... Men här är jag och är numer rehabiliterad ifrån min svartsjuka och det vart jag inte av jobb och slit utan av ett vanligt, sunt, tillitsfullt och kärleksfullt förhållande. :-)

TAKE CARE PEOPLE!

P.S I LOVE YOU

Den som inte sett den filmen borde göra det helt enkelt. Får rysningar och ont i hela kroppen när jag tänker på att förlora min själsfrände, min Tobi är verkligen min andra pusselbit och utan honom så vet jag inte vad jag skulle ta mig till.

Jag tänker på min fina syster som förlorade sin Conny för 7 år sedan den 12e februari, efter att dem spenderat 6-7 år tillsammans! Vilken djup sorg, sådär långt in i hjärtat och enda ut i fingerspetsarna. Älskade fina Lova och älskade saknade Conny! Jag tror att Lova inte tillät sig själv att sörja fullt ut, utan förträngde och ville gå vidare, men jag är övertygad om att många av hennes tankar går till honom även om hon inte vill prata om det med någon.

Älskade fina familj, som gått igenom så mycket. Jag älskar er allihopa och jag hoppas att kunna ställa upp för er jämt när ni behöver det! <3

1 år - hurra hurra HURRA!

Idag fyller våran skatt 1 år, tänk vad tiden går fort! Vid den här tiden för ett år sedan låg man bredvid en ny liten människa med en lycka i kroppen man ALDRIG någonsin känt förr. Det är verkligen den finaste gåva man kan få i livet och jag är SÅ lyckligt lottad, min finaste lilla skatt som jag älskar mer och mer för varje dag som går.

Helt obeskrivligt! <3

Så idag har Love haft kalas med massa släktingar och fått roliga presenter som han är så glad för. Och jag är SÅ tacksam för att vi har sån fin släkt och familj både jag och Tobbe, helt underbara som ställer upp jämt. <3

Nu ligger jag och prinsen i sängen och han har slocknat för längesen efter att ha skojat, kladdat och ätit gofika idag. Ska lägga upp lite bilder någon dag som jag tagit med min systemkamera men det får vänta. :-)

Bjuder på en liten bebis-Love istället! <3

Blev nå rövfel, det här var skrivet IGÅR!