Dryga bebisar

Dom som klagar över dryga bebisar ska jag skicka min katt till en vecka så ska dom nog få se på dryga "bebisar". :-)

Ska bli roligt att se hur hon reagerar när det kommer en liten bebis till vårt hem, hon kommer nog tycka att det är jätteskoj att få vara storesyster ;-) Det ska nog lösa sig! :-)

<3

Ett barn har rätt att bli älskat

Ingen har bett om att bli född utan det har två eller en vuxen människa valt och när man då skapat ett sånt litet oskyldigt liv till världen så ska man ta hand om det, inte då bara med de "primära" behoven, utan också de "sekundära". Alltså inte bara med mat, sömn och tak över huvudet utan också med kärlek och trygghet.

Ett barn har rätt att bli kramat, pussat och berättat för hur mycket man älskar det hur kan man annars få en nära relation och känna att man kan ty sig till den människan? Min mamma har öst pussar, kramar & fina ord till mig hela mitt liv, hon har fått mig att känna att jag har betytt någonting, att hon verkligen älskar mig - Det har jag aldrig behövt tvivlat på men det gör ont i mig när jag tänker på de barn som faktiskt inte haft det jag har haft, ingen närhet och kärlek, inget puttinutt, det behöver man när man är liten!

Än idag så berättar min mamma för mig varje gång jag träffar henne hur mycket hon älskar mig och jag har aldrig skämts över att säga samma sak till henne trots att mina vänner varit med, är det något att skämmas över? Att man älskar den människan som ställt upp mer än någon annan människa i sitt liv? Jag hoppas att jag får en sån relation till våra barn, eller först och främst vårt barn, som jag har med min mamma. Och det tror jag, en sån kärleksfull människa vill jag också bli.

Något jag vet är att vårat barn kommer bli överöst med kärlek, pussar, kramar & puttinuttande, han ska få känna sig ordentligt älskad av oss föräldrar och han ska få vara ett barn framförallt, han ska inte behöva klara allt själv och inte bli talad till som att han skulle vara en vuxen, han ska veta att vi är rädd om honom och att det är därför han inte kommer att få göra allt.

... Jag förstår att det inte alltid är en dans på rosor att ha barn men det gör ont i mig när jag läser vad endel föräldrar skriver. Ofta negativa saker, hur drygt det är, hur dryg bebisen är, dom kan inte göra det och det. Då kanske det inte var rätt val att skaffa barn, när bebisen endast är en belastning. Dom kan ju känna hur man känner.. Och dom kan inte heller rå för att de finns till. HEMSKT!

Jag längtar iallafall SÅ efter våran lilla bebis, jag längtar efter att få ge honom (eller henne om det nu är en flicka) all min kärlek och få se honom växa upp. Dock inte för fort, tycker bebisar växer alldeles för fort. Hihi, hursomhelst så är jag tacksam över att ens kunna få barn, det har alltid varit en mardröm för mig att inte kunna få barn och nu ska vi äntligen få ett litet dyrbart liv. Det kommer jag alltid att vara evigt tacksam för och det borde de som fått barn också vara och låta deras barn få veta det.

Idag är det 45 dagar kvar till BF, tiden går så fort och så sakta. Ojojoj, men snart är h*n här!! :-) Eftersom ultraljudet inte är 100% så KAN det ju vara en flicka, men det är inte troligt eftersom hon lät så säker på att hon såg något där. Hihi :-)

V. 34

Nu har vi kommit in i vecka 34, det går verkligen fort nu men ändå fruktansvärt sakta! Det börjar bli ganska jobbigt nu faktiskt, både fysiskt och psykiskt och ibland vill jag bara grina en hel dag för att allt känns skit tungt i både kropp och sinne

, så jag hade ju önskat att det var februari imorgon men icke. Vill ha våran lillkille här nu och snosa på! Vi har ju iallafall hunnit fira jul och fått fina klappar till både oss och bebis! :-) Och träffat sina kära såklart! :-) Hämtade även barnvagnen igår, vi är verkligen jättenöjda och den är precis så som vi vill ha den. :-) Något som jag inte vetat om förut heller som jag/vi fick reda på ganska nyss var att det var besöksförbud på BB, så man får alltså inte ta dit massa människor vilket jag tycker är BRA! Folk hinner se ens bebis när man kommit hem och fått tagit det lite lugnt istället för att det ska vara folksamling där bland alla bebisar och mammor. Och det fula är ju att endel bryr sig inte ens om de drar med sig smittor och bakterier bara de får komma dit och uggla, pilla med den nyfödda, hosta och nysa och göra andra sjuka. Respektlöst! Så hursomhelst så tycker jag att det är skönt att det är besöksförbud för jag känner också för min egen del att man behöver ta det lugnt och få lära känna sin bebis innan den ska få intryck av alla andra också. Det kommer antagligen bli lika hemma också, vi tänker inte ta hem massa människor det första vi gör utan det är vi först och främst som ska träffa vår bebis. Sen är väl närmsta släkten ett undantag men kanske inte så långa stunder då heller för allas skull. Ja det är så vi vill ha det för att vi ska känna oss bekväma. :-) Nu är jag sååååå trött och har huvudvärk så nu tänker jag hoppa i säng! :-) natti!

Förkyld men lycklig som få!

Här sitter jag och hostar och hostar och hostar men det går inte att hosta loss det där jäkla slemmet som sitter som cement, det är faktiskt mitt enda problem just nu och det kan jag leva med och iofs så åkte min underbara man och köpte slemlösande så snart har jag nog inga problem alls! :-)

Annars så är jag så glad så, ligger med en hand på magen och känner vårat lilla troll göra volter och snurrar och sparkar, lilla bus! <3

Igår så tog vi tag i att måla hela källaren, från att ha varit orange med träfärgad panel så är det numer vitt vitt vitt, allt förutom de mintgröna dörrarna målade vi men det tar vi sen, dom ser iaf inte lika hemska ut nu när allt annat är vitt. :-)
Idag ska vi göra knäck, mums! Och ja, inte ägna oss åt några större grejer vad jag vet. Jag njuter iaf av allt julmys och mitt fina liv :-) Tobbe är så go som tar hand om mig, min fina älskling. <3

Hoppas ni mår bra, nu är det ju inte många dagar kvar till julafton! Jag längtar SÅ för då kommer systrarna med deras "bebisar" som inte ät så små längre men dom kommer ju alltid vara mina bebisar ändå. :-) Hursomhelst så kommer det nog att bli en toppen jul! :-)

Ha det!! :-)

Kattmys

Ligger fortfarande i sängen, en av anledningarna är att jag har min mysiga lilla katt här som för engångsskull ville ligga under täcket. :-)

Tänk vad jag älskar den lilla katten när hon är såhär gullig och snäll! Förstår dock varför hon härjar annars, hon har ju inget annat att göra för ut får hon då inte gå! :-P Sen ska p-piller införskaffas så slipper hon gå runt och skrika efter en karl

som inte kommer att komma .. ÄN iallafall. :-P Jag älskar mina fina små goa djur & tack och lov att jag inte har fler än dom! I framtiden kanske men absolut inte inom den närmsta framtiden och absolut inte en hel farm. Får sån ångest över att inte kunna ge dom jag har all min tid så hur skulle det då vara med flera flera st. Dom är bäst mina djur, likaså min fina karl & min lilla busunge som jag dock inte fått se än men snart är han här! <3

V. 32 :-)

Idag gick vi in i vecka 32, mys! Nu går det fort allt, så idag har vi varit på föräldragrupp och fått lite info & efter det MVC besök. :-)

Lite pinsamt dock, förra gången det var föräldragrupp så glömde vi helt och hållet bort det och kom på det på kvällen när vi precis lagt oss, snacka om ångest! Och nu denna gången tog vi fel på tid, men bara en halvtimme som tur var. Vi trodde det började 10.00 men det började 09.30, jaja det är sånt som händer och det vi missat har vi ju

en mor/svärmor att få veta resten av. :-) Superskönt det kan jag lova! :-) När älskling kommer hem ska vi kolla på en film om amning bl.a. som vi missade under föräldragruppen men den fick vi låna hem iallafall. Åh, mys med bebisar! Snacka om längtan på hög nivå! :-) Nu ska jag vila ett tag, för det får jag för jag är gravid! ;-) hihi! Byebye

Löpeld

Bristningarna sprider sig som en löpeld på benen eller framförallt på den vänstra benet, såklart, mitt problemben. Så där spricker skinnet som på en knäppkorv, that's life! Har än sålänge PEPPAR PEPPAR inte fått några bristningar på magen, det är värre tycker jag, det skinnet blir slappt på ett annat sätt och kan inte dra ihop sig som skinnet på benen gör, jag menar, jag har aldrig sett hängigt skinn på benen så ja, det får jag väl leva med. :)

Nu byter jag ämne, känner att jag måste få prata av mig om det jag känner att jag måste få ut. Hursomhelst, något som är drygt är att alla måste kommentera hur stooooooor jag har blivit, alltså hallå? Tror ni inte att jag ser mig själv i spegeln varenda eviga dag och SER att jag har blivit såååååå stoooor? Suck, ni tycker väl säkert att jag ska ta det som en komplimang men jag känner mig rätt bitter faktiskt, det första folk säger när dom ser mig liksom, eheh. Man kanske kan börja med att prata lite normalt om saker och sen säga, "Men nu börjar magen bli lite rund, vad fint" eller inte vet jag. Men jäääättte kul att höra "Meeeeeeeeeeeeeen vad stooooooooooooooooooooor magen har bliiiiiiiiiiiiiivit" Sluta GAPA om det, jag vet, snälla jag vet!

Skönt, nu har jag fått gnällt lite! Tackåtack! Nu är det bara två månader kvar tills våran lilla knodd kommer, eller är beräknad att komma iallafall! :) Längtar ihjäl mig efter dig lilla lilla ängel och jag längtar tills jag får bli människa igen, med dig i min famn! Jag är lyckligast i världen! <3
V. 31 <3

Tack fina ni

Tack fina ni för fina kommentarer, jag hoppas verkligen att dom kommer att kunna hjälpa mamma på något vis, så himla jobbigt att se henne sjuk. :(

Svar till Anonym; Skönvik är inget nytt för henne, hon har varit dit men som det nu verkar så är det inte bara fibromyalgin som spökar utan något mer som inte står rätt till.

Åh va jag e nyfiken på den kommande bebisen nu, jag skulle själv vilja ha en vissa dagar, haha :P Hur mår du annars då? Är du mycket svullen i kroppen konstant? Känns det väldigt tungt i kroppen med tanke på magen, eller har du vant dig? :) Skriver du mycket i din andra blogg som är lösenordsskyddad? Kan inte jag få lösen till den i så fall? Kramen!
Svar till Kristin; Ja visst blir man lite sugen på att ha en liten bebis när man tänker på det. :) Jag är lika nyfiken jag på hur lillnöffen ser ut! :)) Ja svullen är jag konstant så stödstrumpor använder jag varje dag, grejen är också att jag hade lätt att bli svullen i benen redan innan jag var gravid och det vänstra benet har varit svullet konstant sen jag opererade ryggen 2005 så det har ju inte blivit bättre om man säger så. :P

Men man blir väl van men det kan vara rätt tungt och stickande i benen, framförallt då om jag stått eller gått mycket en dag. Magen blir tyngre men det är ändå inget man tänker på eftersom den växer hela tiden så man hinner liksom bli van med det men jag kan bara tänka mig hur skönt det kommer att bli i kroppen efteråt när allt är klart och all tyngd kan få rinna av en igen, känner mig som en elefant at the moment. :P

Den bloggen skriver jag inte i längre eftersom jag inte känner något direkt behov av att använda den, det mesta skriver jag här eller så är jag bara tyst liksom så den finns typ inte längre, jag använder den inte hursomhelst så det är här du kan ta del av alla mina tankar och idéer! :) Kram på dig tjejen!

Rädsla

Usch, det gör så ont inombords, i hjärtat! Och ovissheten gör ingenting bättre, snarare sämre. Att mamma ständigt har ont i kroppen är ingen nyhet för mig, men när hon har så ont att hon tror att snart kommer hon att dö då får jag panik inombords. Min stackars mamma, min älskade fina mamma som är den bästa människan i världen, varför ska det här drabba henne? Och all den tid hon spenderat vid telefonen ringandes till vårdcentralen för att hon ska få hjälp, för att hon ska få reda på vad det är som är fel har ju inte hjälpt speciellt, men det är ju inget ovanligt, här dumförklarar dom en och sen får man "leva" vidare.

Nu iallafall efter ca två års tjatande om att dom ska HITTA FELET så har dom tagit ett blodprov och det visade att hon hade blodbrist så dom kommer att fortsätta utreda det för att se vad det är som orsakar blodbristen, den beror ju på någonting. Hursomhelst, så är jag rädd .. Jag vet inte vad dom kommer att hitta för fel men samtidigt hoppas jag att dom hittar felet så dom kan göra något åt det. Jag klarar inte av att se min mamma lida längre, det är så sjukt psykiskt drygt för mig att se att en av dom människorna jag älskar mest av allt lider så fruktansvärt, att hon gråter för att hon har så ont endel dagar, hon som är en väldigt smärttålig människa gråter vanligtvis inte för mycket men när hon gör det då har hon fan ont.

Jag vet inte om jag tror på något, om det nu finns någon/något som en gud varför finns det så pass mycket orättvisor, men det spelar ingen roll, ibland ber jag till en gud ändå, för om det skulle göra någon skillnad så gör jag allt för att hon ska bli frisk. Jag skulle be tiotusentals gånger om dagen om det hjälpte, just nu känner jag mig dock jävligt hjälplös, jag hatar att vara såhär maktlös.. Jag kan inte leva utan min mamma och det tänker jag inte göra heller, dom ska hitta felet på henne om jag så personligen ska besöka deras hem varenda dag och tjata om att dom ska göra något. Dom är läkare och det är deras jobb att göra något åt det här, dom ska inte bara ge upp och sluta bry sig, dom ska fortsätta utreda tills dom hittar felet annars är de inte läkare, då är de skitstövlar.

Sjukt jobbigt är det iallafall, det är en fruktansvärd börda och jag vill inte må dåligt, jag vill känna mig överlycklig, framförallt nu, när jag väntar ett mirakel, han ska inte behöva känna att sin mamma mår dåligt men det är väldigt svårt att sluta tänka på, hur allt kommer att bli. Jag älskar min mamma mest av allt och jag kommer att behöva henne i många många år till, det finns ingen annan som kan göra de saker min mamma gör för mig, ingen kan ta den platsen och säga saker som hon gör. Världens kärleksfullaste och finaste mamma! Jag vill att du ska bli frisk från det du är sjuk ifrån, jag vill att du blir frisk nu! Du är bäst, på alla vis! <3