Rädsla

Usch, det gör så ont inombords, i hjärtat! Och ovissheten gör ingenting bättre, snarare sämre. Att mamma ständigt har ont i kroppen är ingen nyhet för mig, men när hon har så ont att hon tror att snart kommer hon att dö då får jag panik inombords. Min stackars mamma, min älskade fina mamma som är den bästa människan i världen, varför ska det här drabba henne? Och all den tid hon spenderat vid telefonen ringandes till vårdcentralen för att hon ska få hjälp, för att hon ska få reda på vad det är som är fel har ju inte hjälpt speciellt, men det är ju inget ovanligt, här dumförklarar dom en och sen får man "leva" vidare.

Nu iallafall efter ca två års tjatande om att dom ska HITTA FELET så har dom tagit ett blodprov och det visade att hon hade blodbrist så dom kommer att fortsätta utreda det för att se vad det är som orsakar blodbristen, den beror ju på någonting. Hursomhelst, så är jag rädd .. Jag vet inte vad dom kommer att hitta för fel men samtidigt hoppas jag att dom hittar felet så dom kan göra något åt det. Jag klarar inte av att se min mamma lida längre, det är så sjukt psykiskt drygt för mig att se att en av dom människorna jag älskar mest av allt lider så fruktansvärt, att hon gråter för att hon har så ont endel dagar, hon som är en väldigt smärttålig människa gråter vanligtvis inte för mycket men när hon gör det då har hon fan ont.

Jag vet inte om jag tror på något, om det nu finns någon/något som en gud varför finns det så pass mycket orättvisor, men det spelar ingen roll, ibland ber jag till en gud ändå, för om det skulle göra någon skillnad så gör jag allt för att hon ska bli frisk. Jag skulle be tiotusentals gånger om dagen om det hjälpte, just nu känner jag mig dock jävligt hjälplös, jag hatar att vara såhär maktlös.. Jag kan inte leva utan min mamma och det tänker jag inte göra heller, dom ska hitta felet på henne om jag så personligen ska besöka deras hem varenda dag och tjata om att dom ska göra något. Dom är läkare och det är deras jobb att göra något åt det här, dom ska inte bara ge upp och sluta bry sig, dom ska fortsätta utreda tills dom hittar felet annars är de inte läkare, då är de skitstövlar.

Sjukt jobbigt är det iallafall, det är en fruktansvärd börda och jag vill inte må dåligt, jag vill känna mig överlycklig, framförallt nu, när jag väntar ett mirakel, han ska inte behöva känna att sin mamma mår dåligt men det är väldigt svårt att sluta tänka på, hur allt kommer att bli. Jag älskar min mamma mest av allt och jag kommer att behöva henne i många många år till, det finns ingen annan som kan göra de saker min mamma gör för mig, ingen kan ta den platsen och säga saker som hon gör. Världens kärleksfullaste och finaste mamma! Jag vill att du ska bli frisk från det du är sjuk ifrån, jag vill att du blir frisk nu! Du är bäst, på alla vis! <3