"Kod för att importera min blogg till Nattstad: 7405608118"

Telefonberoende och lite ångest

Blev och tänka på det här med hur man blottar sina barn på sociala medier och fick lite dåligt samvete över att jag lagt ut så mycket bilder och videos på Love och Ian. De har ju ingenting att säga till om liksom, de får inte välja själva. Och det är just det som jag får lite dåligt samvete över, jag vill såklart inte att hela deras liv och utveckling ska läggas ut på facebook, men jag är så löjligt stolt över dem båda två för att de är de finaste, sötaste, goaste och duktigaste ungarna i världen och det vill jag liksom visa. Men har fått mig en liten tankeställare iallafall, man behöver kanske inte dela med sig av hela deras liv (det gör jag visserligen inte heller men ändå) och tänka på att alla tillfällen behöver inte delas med alla andra.

En annan sak är det här vidriga beroendet jag har av att typ ständigt sitta med telefonen i handen och titt som tätt scrolla igenom flödet på både facebook och instagram! Alltså SKÄRPNING! Jag mår så mycket bättre när jag lagt ifrån mig telefon en stund och bara närvarar i stunden och nuet. Att allt ska kretsa kring en jäkla telefon är ju sinnes!!

★

Jag vet att det jag kanske tagit upp detta många gånger förr, men jag känner att det behöver upprepas mellan varven och kanske med lite bättre och välvalda ord.

Jag vet att jag kan uppfattas som vass och hård många gånger, ibland i det jag säger och ibland är det bara mitt ansiktsuttryck som gör att folk uppfattar mig som arg, elak, bitch and so on.. för det mesta menar jag absolut inget illa i det, utan det är bara hur jag är. De som verkligen känner mig vet det och tar inte heller åt sig. Dock kan jag vara en total bitch många gånger mot människor som inte alls förtjänar det och den ångesten kommer krypandes när jag satt mig ner och rannsakat mig själv. Jag är inte alltid så jävla säker i mig själv som det verkar, ibland är osäkerheten en stor börda och då går det lätt ut över andra människor, jag måste liksom hävda mig på något sätt (typ som en snorunge), men nu är det inte Alltid såhär, utan många gånger kan jag tycka att vissa inte förtjänar min vänlighet, och det kanske inte alltid handlar om de största och allvarligaste grejerna men för mig kan det ibland vara nog, någon har stött mig på något sätt som jag Inte tycker är okej.

Likväl förväntar jag mig lojalitet ifrån mina kompisar, inget smusslande, inga baktankar och inget backstabbande!

Den personen som jag kan säga allt till och lita på i alla lägen är Tobbe, till honom kan jag säga precis vad jag känner och tycker om någon utan att han varken dömer mig eller "sprider" det vidare och på så vis kan jag släppa vissa saker och gå vidare. Så bara så att ni vet så har vi inga hemligheter för varandra.

Men en ursäkt från mig till de som fått ta skit av mig utan anledning, känner ni dock att ni inte är helt skuldfria så är inte heller ursäkten menad till er.

P.S
Jag har haft en otroligt fin dag med otroligt fina släktingar m.fl! Det gjorde mig gott i själen! ♡ Hoppas att jag en dag får bo närmre, jag kände verkligen hur jag trivdes idag! ♡

Godnatt!

Ojoj!

Herrejösses vad längesen jag skrev här, men kan väl helt enkelt ursäkta mig med att jag inte haft tid, lust eller ork.

Den 3e juni två dagar efter bf valde vår lilla kille att komma till världen med sina härliga 50cm och 3800g, och precis som förra gången blev vi otroligt glada och lyckliga över vårt lilla knyte! ♡ Jättemånga sa i början att han var lik mig, åh så mallig jag var för det, men nu var den tiden slut och nu säger folk bara att han är lik Tobbe och Love, haha! Och lika glad är jag för det, för mina killar är ju de finaste i världen.

På tisdag är han SJU veckor, herregud! Vad tar tiden vägen? Jag kan känna ångest över att det känns som att jag inte har tagit vara på tiden när han var nyfödd, samtidigt som det är väl just det jag gjort. Jag har inte gjort något annat än att vara med min bebis, men just mentalt har jag kanske varit lite frånvarande. Måste erkänna att jag mått lite dåligt psykiskt men det blir bättre och bättre och ibland så dalar det igen, men äh sånt är ju livet.

Han växer iallafall som bara den, han hade gått upp 1 KG på TVÅ veckor! De säger att de behöver gå upp ca 200g i veckan men den här lilla klumpen har nog slagit det rekordet! Så ingen kan säga att ungen är undernärd iallafall, haha. Han gör dock inte så mycket annat än att tutta heller så det är väl inte konstigt.

Annars tycker jag att det är rätt "dåligt" att få barn på sommaren, för det är verkligen jättejobbigt för de små när det är för varmt och inte kan göra något åt det och då resulterar det oftast i att man får stanna inne iallafall. En sak till som suger är att "man" = JAG är så fet  och ploffsig och inte vill visa mig lättklädd. Benen är bleka, feta och gropiga och magen är degig. Längtar efter träningen och har svårt för att hitta motivationen till att typ gå/cykla. Så självförtroendet är inte direkt på topp så att säga. Men det blir väl bättre det med..

Nu har ni fått en liten update om allt möjligt. Vi höres!

Förlossningsberättelser

Hej mamas!
Har luggit och läst förlossningsberättelser i flera timmar nu och skulle gärna höra om era också! Så spännande!!! :-D

Lämna gärna era berättelser i en kommentar!!! :-)

Fettopreggo

20 minuter kvar tills det är 5 dagar kvar till BF. Jag har aldrig varit gravid såhär länge förut, det börjar liksom klia en aning i mig, framförallt i hjärnan!

Ni ska väl se på fan att ungen ska ligga två veckor över tiden bara för det, jag orkar verkligen inte vara gravid längre! Det har gått fort hittills men samtidigt när jag tänker på det så har jag varit gravid i en evighet. En EVIGHET!

Var i Borlänge i lördags när Tobbe spelade sin första match i Amerikansk fotboll, alltså ... Jag kan inte förstå hur de stog uuuut! Hur hur hur orkar man spela med den munderingen i den värmen? Jag ville gråta av att bara sitta på en filt och titta på, panikkänslan smög sig verkligen på och när det väl blåste till så var det inte ett dugg uppfriskande luft. Nä, fy tusan! När vi åkte hem så började det dock regna och åska och herre min gud vad skönt och uppfriskande.

Sen då - jag har känningar rätt ofta, rätt drygt när det är så missvisande för med Love kände jag inte av nånting förrän det var dags, nu känner jag från och till OFTA. Sluta lura mig nu.

Och går jag över tiden så kommer jag antagligen stanna inne och ligga i soffan och gråta. Det börjar bli ganska irriterande när folk går förbi och glor, pekar och skrattar. Vad fan ska man säga? Ursäkta för att jag är gravid och för att det ser ut som att jag stoppat en stor jävla badboll under tröjan. Synd nog finns det inte mycket jag kan göra åt saken så jag har ett annat tips till er - Lär er lite jävla hyffs och sluta glo och fnissa. Precis som att man ser en gravid kvinna högst vart tionde år. Och ni som måste kommentera att min mage är stor varje gång ni ser mig, den kommer inte bli mindre förrän ungen är ute så den kommentaren är helt onödig, dessutom så är det inte fritt fram att kommentera min kropp bara för att jag är gravid, det ger liksom inte folk automatiskt rätten att kommentera mitt utseende. Om ni nu inte vill att jag ska göra detsamma med er fastän ni Inte är gravida, inte så kul va?

Känner mig bara lite allmänt grinig, trött, tjurskallig och frustrerad. Vill kunna ha lite energi åt min lilla virvelvind Love också, men allt är jobbigt, jobbigt att bara finnas till.

Men några som gör mig glad och inte är totalfokuserade på min mage konstant och att jag ser sprickfärdig ut är min finaste Marie, min finaste Tobi och min finaste Mamma!

Nu har jag fått gnällt lite, nu ska jag försöka tankeöverföra med min ofödde son att han ska försöka rappa på lite.

Puss hej

Rör på fläsket

För flera veckor sedan vägde jag mig och då hade jag gått upp 13.5 kg, sen vägde jag mig härom dagen MED kläder och hade bara gått upp 0.5 kg till! Åhh, vad glad jag blev då. Inte för att 14 kg är LITE att gå upp, men en graviditet väger faktiskt några kilo och dessutom är jag en jävel på att samla på mig vätska. Jag är svullen när jag INTE är gravid och då är det kanske inte är jättekonstigt att jag blir lite extra vattnig när jag är gravid.

Låter som jag försvarar dessa kilon! ;-) Haha, nädå jag är bara glad. Men så mycket som jag rört mig i jämförelse med förra graviditeten så är det skönt att jag inte gått upp över 20 kg som sist! Jag har gymmat, ätit bra (i perioder), cyklat och gått, och jagat Love förstås! ;-)

Kollade med runkeeper idag hur långt det blir när jag lämnar och hämtar Love och då kommer jag iallafall upp i 5km om dagen, och det är som sagt bara Love-vändorna då. :-) Känns ju skiiitbra! Nu ska jag hålla mig på den här vikten (försöka) ;-)

Och snart så snart är bebis här! ♡

Heja heja!

Beklagelser

Just i skrivande stund mår jag sååå jävla dåligt, fysiskt och psykiskt och jag måste liksom stanna upp ett ögonblick för att komma ihåg att livet inte är en enda stor skithög, men ibland är det verkligen svårt och jag antar att det är det trötta hjärnkontoret och den trötta kroppen som ger sitt tillbaka.

Resultatet av att jag inte fått den vila jag behöver antagligen. Vi har hållt på med saker de senaste dagarna så det har blivit så att Love sovit sen middag och korta lurar vilket har resulterat i mycket mycket sena kvällar med en unge som är både högt och lågt, så det är inte mycket tid man fått att slappna av varken fysiskt eller psykiskt. Så tyvärr går mitt dåliga mående ut över honom endel genom grinigt tjatande och ibland ett och annat vrål, men vet ni vad? Jag är fan inte perfekt och jag tänker inte låtsas som det heller...

Som tur är så är det inte såhär jämt, vanligtvis så vilar jag och Love tillsammans en stund på dagen, vilket är sååå skönt och behövligt och dessutom har vi spenderat mycket tid ute som har varit så skönt för både kropp och själ, men det har vi inte kunnat på slutet för att det baaaaaara bara bara regnat och snöat om vartannat. Och nu gör det bara ont att röra sig och man känner sig som den största festaste fulaste valrossen som går i ett par skor, och man känner sig inte speciellt mycket finare eller normalare när folk kommenterar såna kommentarer heller. Typ "omg" och "jösses", så ja, man ber ju att tiden ska gå fort så man får klämma ut ungen och börja se ut som folk igen.
Jag SKÄMS rent ut sagt för att visa mig ute, jag vill helst undvika folk och deras blickar och kommentarer..

Snart kommer mamma och pappa hem ifrån Kreta iallafall och det kommer kännas så skönt att ha min fina mamma nära att prata med, någon som förstår mig, vilket det tyvärr inte är många som gör förutom mamma. Skönt att ha henne nära för Loves skull också då de alltid hittar på så mycket roligt tillsammans. ♡

En sak som jag blir lite förundrad över förresten, är de som lämnar bort sina barn mer än vad de har dem hemma, det känns så sorgligt! Barnet kan ju knappast känna att mamma och pappa är mer speciell än barnvakterna, så skulle jag aldrig vilja ha det med mina barn! Hur dryga de än kan vara och hur less jag än är ibland så har jag trots allt satt dem till världen och valt att vara deras mamma, då är det mitt ansvar att ta hand om dem. Och nu pratar inte jag om de som har barnvakt någon gång ibland, utan om de som har barnen bortasovandes i dagar i streck och låter sina intressen komma i första hand och bara lämnar iväg ungen vind för våg för jämnan. Sorgligt som sagt. Men helt och hållet deras problem, jag vet bara att jag aldrig skulle vilja få det glappet i relationen till mina barn.

Det var allt för ikväll. Tack o hej.

Allt mellan himmel och jord

Herregud, var inte dåligt med tid sen jag skrev sist heller. Vad händer?

Jag är i v. 36 och tiden springer iväg, snart har vi lillebrorsan här hos oss! Fortfarande ofattbart att man snart ska ha en BEBIS när det var så nyss Love var en liten liten nykläckt spädis!
Den känns som att man har lite mer koll på läget den här gången, sist visste man ju ingenting om nånting kändes det som, nu har man ett hum om vad allt kan innebära. Dock kanske vissa tror att jag blivit av med mitt hönsmamma-tänk nu bara för att vi väntar tvåan men riktigt så är det inte, jag vill fortfarande inte beblanda mig med folk för fort, förutom de absolut närmaste då förstås, jag släpper inte gärna iväg bebisen till vilken famn som helst och inga förkylda människor får komma och hälsa på. DET är jag noga med! ;)

OCH SJÄLVKLART NAPPEN(!), som jag tjatade så ofta om när Love var bebis, att ingen fick ta i gummit som bebisen skulle ha i munnen och nappen ska sköljas innan den åker in. Haha, vissa kanske trodde att jag släppt det där, men vissa saker kan jag inte undgå, man vill ju inte att bebisen ska bli sjuk de första den blir.

*Byter ämne*

Är inte lika ofta på gymmet längre, händer någon gång ibland när man orkar, har tid och barnvakt. Men jag längtar så sjuuuuukt mycket! Framförallt efter marklyften, knäböjen och bänkpressen, waaaah! Men tills vidare jobbar jag på att inte bli för fet resten av preggotiden, cyklade iallafall 2.8 mil häromdagen, med Love i cykelstolen, dåligt pumpade däck och en sjuhelvetes motvind, fick trampa som en idiot hela tiden! Och när man väl fick lite medlut så trampade man på extra mycket för att få bättre fart så man slapp trampa ihjäl sig sen när det väl blev motlut. Känner mig faktiskt riktigt stolt över att ha fixat det i v. 35 ändå.

Nu när vi dessutom inte haft någon egen bil så har jag och Love cyklat i stort sett överallt. Varje morgon cyklar vi till dagmamman bl.a. Så det blir ju en bit man rör sig ändå.

Kosten var jag skitduktig med i typ tre veckor, men sen vet ni hur det brukar bli? Man har liksom en dag på helgen man får äta något man vill, sen råkar det bli en dag till för det är ju helg? Ja och sen har skiten runnit ut i sanden. Men när lillebror är kommen får det bli lite bättre matvanor, och godis EN gång på helgen. Det var väl fan vad karaktären sviker en hela tiden! ;)

Har jag något mer att tillägga tro, mamma och pappa ska flytta till Borlänge, en trea mitt i stan! Kunde ju förtusan inte bli bättre! Nu är det bara vi kvar, men det lär väl dröja sisådär 10-20 år om jag känner rätt! :@

Nä nu orkar jag inte lägga ner mer tid, blir bara meningslöst snack ändå!

Ha det sålänge! :-)

Muspain

Plötsligt slår det mig, hur pensionärer känner sig i sitt skelett! Fan vad jag gnäller hela tiden men nu skriver jag det iallafall på bloggen och då är det frivilligt att läsa faktiskt! ;-)

Alltså idag när jag hade lämnat Love hos dagmamman och skulle gå till bilen så stannade jag till och växlade några ord med en annan mamma, så var det en stor jävla sten precis bredvid mig som jag inte såg som jag sen höll på att ramla över, efter typ 5 minuters viftande med armarna stog jag stadigt igen men foten fastnade typ mot stenen och jag fick hålla emot med benet för att inte ramla och efter det har jag ännu mer ont i muttonen, känns som att någon gett en en redig kuttspark ungefär! Och får inte jag hoppa med kryckor eller åka rullstol i slutet av denna graviditet så är det ett mirakel sänt ifrån ovan kan jag säga. Jag är inte direkt jätte smärtkänslig i vanliga fall så ni ska veta att detta inte är ett onödigt klagande, för som sagt, när det är som värst kommer jag inte ur fläcken.

Och en eloge till de som går igenom typ 10 graviditeter och ändå håller igång såpass mycket som de gör! Framförallt om de är få år mellan barnen..  Jag är ganska säker på att det är därför jag har så sjukt ont, för att det var så nyss jag var gravid ändå och bäckenet fortfarande var skört när jag blev gravid på nytt igen.

Och med tanke på storleken på min mage så hoppas jag att han inte ligger tiden ut och defintivt inte längre än tiden ut för då kommer jag att spricka, så jag hoppas att han väljer att känna sig redo någon vecka tidigare! :-) Det återstår att se, man får ju tyvärr inte allt man vill ha. ;-)

Nu så, har jag fått gnälla lite nu ska jag kämpa mig igenom sista kapitlet i historia! :-)

Ha det bäst!

Försäkringsbolag in my ass

Som de flesta vet så har jag genomgått en ryggoperation som resulterade i 20 skruv genom ryggraden, plattor som håller den rak och 1 meters ärr på överkroppen, min ersättning för det var 40.000kr! Jag var alltså ett barn när jag gick igenom det här och hade ingenting att säga till om och förstod antagligen inte speciellt mycket gällande ersättningar för sånt här.

Nu har jag dock blivit äldre och mer vetande gällande Allt, och en summa på 40.000 för något som täcker halva min överkropp är fan för lite, det är väl inget jag kan dölja på t.ex sommaren? Och dessutom så sitter ärren fast lite i musklerna, så när jag spänner ryggen dras ärren ihop typ. Inte nog med det så har jag (också på äldre dar') insett att mina magmuskler på vänster sida förmodligen är fucked up for life, de går alltså inte att spänna och då har jag tränat och tränat och tränat men det hjälper inte.

Så jag ringde iallafall till folksam och frågade om det fanns möjlighet att överklaga, och det trodde hon då inte, om ärren inte blivit fulare än de var då. "Bara för att du kommer på Nu att du fick för lite pengar betyder inte det att du bara kan få det" ungefär. Nähä, och vad fan skulle jag gjort och vad skulle jag förstått när jag var ett barn? Det är väl först nu jag förstår hur mycket pengar de "blåst" mig på, med tanke på hur många människor jag hört berätta om att de fått typ 100-tusentals kronor för 1dm ärr på typ benet? Så är det väl fan inte konstigt att jag ringer nu och tycker att 40.000 är för lite för mina EN-METERS ÄRR PÅ ÖVERKROPPEN.

Vilket jävla skämt...

Men tänker de inte ersätta mig för mina ärr, så ska de få ersätta mig för mina ofungerande magmuskler. Inte okej!

Längtarrr

En fundering bara ... Varför retar det folk så fruktansvärt om man gör pussmun/duckface/fishlip på bilder? Vad är det som stör folk så mycket? Varför stör det  mer än alla andra egopics som flödar på framförallt instagram? Töntigt och drygt att störa sig på och ett tips bara, unfollow eller sluta helt enkelt att smyga runt på ens sida och stör er.

Annars då, känner mig som en vandrande val! Diggar INTE att ha en sån här stor mage, känner mig höggravid redan och jag kunde inte längta mer efter min kropp (fast så får man inte säga när man är gravid för att det är väääääärt allt och bla bla) men nu är det så att jag känner mig inte vacker nånstans som gravid, jag har inte en kropp som passar i att vara gravid. För kort överkropp och gravidmagen blir som en badboll som sitter precis mitt på och står RAKT UT. Inte som de som får en lite mer lång mage, lite mer "utdragen" bula. Jaja, det här är då sista ungen på flera år iallafall. Ingenting är som med Loves graviditet, nu har jag fruktansvärd smärta i bäcken, ligament, har haft sjuklig huvudvärk... Listan kan göras lång..

Så sugen på att shoppa kläder men det går ju iiiiinte sålänge man blir fetare och större för varje dag som går.

Nog med gnäll, kortfattat = jag längtar tills lilleman är ute hos oss, och att jag får bli lite normal i kroppen igen och köpa kläder!!!!

Tack o hej!

Healthy living

Vet inte hur många gånger jag nämnt att jag ska börja äta nyttigt hit och dit och det har väl gått i mja.. någon dag och sen har man varit tillbaka på ruta 1, men nu känner jag mig ganska bestämd och motiverad till det.

Svärmor nämnde att hon slutat äta godis/fika/smörgås alla dagar utom lördagar och hade gått ner 1.5kg på en vecka! Sånt får ju en att känna en kick! :-) Nu ska väl inte jag GÅ NER i vikt men man kan ju försöka undvika att gå upp onödiga kilon som är just bara för att man sitter och klämmer godis och typ ..smörgås! Sålänge man håller sig mätt på nyttigheter så är det faktiskt ingen big deal, då ser man ju fram emot de nyttiga måltiderna istället och det är ju skitbra. Och att dessutom veta att man får äta vad man vill EN dag i veckan, heeela dagen är ju verkligen en bonus!

Vem tusan vill börja äta nyttigt om man vet i sitt bakhuvud att man aldrig mer ska äta något man tycker är sååå gott, då känns det som att det spricker rätt fort faktiskt. Näää, här gäller det att ha lite karaktär, jag gör ju faktiskt det här för min skull! Även för Loves, det blir ju lätt att det slinker ner någon godis hit och dit för honom med, om man själv går och småäter hela tiden. Och dessutom så har jag ju lovat mig själv att inte gå upp lika mycket i vikt och bli lika fet den här graviditeten och jag hoppas att jag kan hålla det, annars sviker jag ju mig själv.

Jaja, det var det healthysnacket det, jag har nyss intagit min havregrynsgröt med frysta bär. Mums!! ;-)

Bam bam bam

Jag MÅSTE bli bättre på att hantera min snabba käft. I situationer som folk sitter och är sådär "underytan-sarkastiska", typ  vill dumförklara en eller trycka ner en på något vis, fast det ska absolut inte sägas rakt ut så att andra snappar upp det, förstår ni?

Det är just i såna tillfällen min impulsiva instinkt kommer in och jag bara "BAM BAM BAM" in ya face typ. Alltså jag kan iiiiiinte hålla käften! Jag vill bara skrika i deras ansikten, HÅÅÅÅÅLL TRUUUTEN OM DU INTE KAN SÄGA VAD DU TYCKER ELLER STÅR FÖR VAD DU SÄGER!
Känns lite adhd-varning på det, skulle ju vara skönt att ha något att skylla på iallafall.

Men vissa människor kan göra mig så jävla pissed off så jag skulle kunna tugga av mina fingrar (eller deras).
Men annars så... Är jag rätt snäll typ. Ska bara som sagt, jobba lite på den där truten.

Tack o hej, nu ska jag försöka plugga.

Long time no see

Hej på er!
Känns inte som att jag har varken tid eller lust att blogga, ibland har jag påbörjat ett inlägg men sen sparas det i utkastet iallafall.

Annars då? Livet rullar på och vi har hunnit så långt som v. 24 med 2an, nu känns det mer och mer verkligt och jag känner buffar och sparkar varje dag, Tobbe kan också få sig en efterlängtad känga ibland. Dundermysigt! ♡

Och vår Love som precis fyllt 2 år kommer att bli världens bästa storebror, han är så go och snäll! Framförallt när vi är ensamma. Min underbara unge! Duktig är han också för den delen, hjälper mig med saker jag ber honom om, gofis! ♡

Träning har det inte blivit mycket med, går dit när jag har ork och lust och ingen stressar mig. Jag tränar ju som sagt inte för att bygga muskler just nu, så motivationen är inte på topp när man ska dit. Men försöker ta mig dit ibland iallafall och ibland simmar jag 1km istället, lite snällare mot en gravidkropp med foglossning också.
Men jag längtar verkligen tills jag ska börja träna för att få en snygg kropp igen och när jag stryketränat ett tag så funderar jag på att testa på crossfit, verkligen allsidig träning med fokus på både styrka och kondition. Ska bli en sexig och vältränad 2-barnsmorsa! ;-)  Men det är då det och just nu längtar jag mest tills vår nykomling kommer och vi får njuta av vår lilla familj och sommareeenn! ♡

Och ett fett minus med den här graviditeten är att jag mått så sjukt psykiskt dåligt i perioder, men det är väl hormonerna som spökar. Men det är lätt värt allt skit när man tänker på vilken fin framtid man har framför sig.

Sådärda, nu har jag delat med mig om lite av mina tankar. :-)

Tack och bock!

Den stora dagen kommen!

Den första stora dagen kanske man skulle säga, en dag jag räknat ned till ett x-antal veckor vill jag lova.

Den startade tidigt men med en superförväntansfull magkänsla, äntligen ska vi få se våran bebis, vårat andra lilla mirakel.

Magkänslan har sagt pojke hela tiden och så sant som det var tänkt så kommer Love att få en lillebror, en liten Love jr! ♡ Fantastiskt underbart! ♡ Sååå glad! ♡

Återkommer aen, min telefon dör nuu! Puss