Förlossningsberättelser

Hej mamas!
Har luggit och läst förlossningsberättelser i flera timmar nu och skulle gärna höra om era också! Så spännande!!! :-D

Lämna gärna era berättelser i en kommentar!!! :-)

Fettopreggo

20 minuter kvar tills det är 5 dagar kvar till BF. Jag har aldrig varit gravid såhär länge förut, det börjar liksom klia en aning i mig, framförallt i hjärnan!

Ni ska väl se på fan att ungen ska ligga två veckor över tiden bara för det, jag orkar verkligen inte vara gravid längre! Det har gått fort hittills men samtidigt när jag tänker på det så har jag varit gravid i en evighet. En EVIGHET!

Var i Borlänge i lördags när Tobbe spelade sin första match i Amerikansk fotboll, alltså ... Jag kan inte förstå hur de stog uuuut! Hur hur hur orkar man spela med den munderingen i den värmen? Jag ville gråta av att bara sitta på en filt och titta på, panikkänslan smög sig verkligen på och när det väl blåste till så var det inte ett dugg uppfriskande luft. Nä, fy tusan! När vi åkte hem så började det dock regna och åska och herre min gud vad skönt och uppfriskande.

Sen då - jag har känningar rätt ofta, rätt drygt när det är så missvisande för med Love kände jag inte av nånting förrän det var dags, nu känner jag från och till OFTA. Sluta lura mig nu.

Och går jag över tiden så kommer jag antagligen stanna inne och ligga i soffan och gråta. Det börjar bli ganska irriterande när folk går förbi och glor, pekar och skrattar. Vad fan ska man säga? Ursäkta för att jag är gravid och för att det ser ut som att jag stoppat en stor jävla badboll under tröjan. Synd nog finns det inte mycket jag kan göra åt saken så jag har ett annat tips till er - Lär er lite jävla hyffs och sluta glo och fnissa. Precis som att man ser en gravid kvinna högst vart tionde år. Och ni som måste kommentera att min mage är stor varje gång ni ser mig, den kommer inte bli mindre förrän ungen är ute så den kommentaren är helt onödig, dessutom så är det inte fritt fram att kommentera min kropp bara för att jag är gravid, det ger liksom inte folk automatiskt rätten att kommentera mitt utseende. Om ni nu inte vill att jag ska göra detsamma med er fastän ni Inte är gravida, inte så kul va?

Känner mig bara lite allmänt grinig, trött, tjurskallig och frustrerad. Vill kunna ha lite energi åt min lilla virvelvind Love också, men allt är jobbigt, jobbigt att bara finnas till.

Men några som gör mig glad och inte är totalfokuserade på min mage konstant och att jag ser sprickfärdig ut är min finaste Marie, min finaste Tobi och min finaste Mamma!

Nu har jag fått gnällt lite, nu ska jag försöka tankeöverföra med min ofödde son att han ska försöka rappa på lite.

Puss hej

Rör på fläsket

För flera veckor sedan vägde jag mig och då hade jag gått upp 13.5 kg, sen vägde jag mig härom dagen MED kläder och hade bara gått upp 0.5 kg till! Åhh, vad glad jag blev då. Inte för att 14 kg är LITE att gå upp, men en graviditet väger faktiskt några kilo och dessutom är jag en jävel på att samla på mig vätska. Jag är svullen när jag INTE är gravid och då är det kanske inte är jättekonstigt att jag blir lite extra vattnig när jag är gravid.

Låter som jag försvarar dessa kilon! ;-) Haha, nädå jag är bara glad. Men så mycket som jag rört mig i jämförelse med förra graviditeten så är det skönt att jag inte gått upp över 20 kg som sist! Jag har gymmat, ätit bra (i perioder), cyklat och gått, och jagat Love förstås! ;-)

Kollade med runkeeper idag hur långt det blir när jag lämnar och hämtar Love och då kommer jag iallafall upp i 5km om dagen, och det är som sagt bara Love-vändorna då. :-) Känns ju skiiitbra! Nu ska jag hålla mig på den här vikten (försöka) ;-)

Och snart så snart är bebis här! ♡

Heja heja!

Beklagelser

Just i skrivande stund mår jag sååå jävla dåligt, fysiskt och psykiskt och jag måste liksom stanna upp ett ögonblick för att komma ihåg att livet inte är en enda stor skithög, men ibland är det verkligen svårt och jag antar att det är det trötta hjärnkontoret och den trötta kroppen som ger sitt tillbaka.

Resultatet av att jag inte fått den vila jag behöver antagligen. Vi har hållt på med saker de senaste dagarna så det har blivit så att Love sovit sen middag och korta lurar vilket har resulterat i mycket mycket sena kvällar med en unge som är både högt och lågt, så det är inte mycket tid man fått att slappna av varken fysiskt eller psykiskt. Så tyvärr går mitt dåliga mående ut över honom endel genom grinigt tjatande och ibland ett och annat vrål, men vet ni vad? Jag är fan inte perfekt och jag tänker inte låtsas som det heller...

Som tur är så är det inte såhär jämt, vanligtvis så vilar jag och Love tillsammans en stund på dagen, vilket är sååå skönt och behövligt och dessutom har vi spenderat mycket tid ute som har varit så skönt för både kropp och själ, men det har vi inte kunnat på slutet för att det baaaaaara bara bara regnat och snöat om vartannat. Och nu gör det bara ont att röra sig och man känner sig som den största festaste fulaste valrossen som går i ett par skor, och man känner sig inte speciellt mycket finare eller normalare när folk kommenterar såna kommentarer heller. Typ "omg" och "jösses", så ja, man ber ju att tiden ska gå fort så man får klämma ut ungen och börja se ut som folk igen.
Jag SKÄMS rent ut sagt för att visa mig ute, jag vill helst undvika folk och deras blickar och kommentarer..

Snart kommer mamma och pappa hem ifrån Kreta iallafall och det kommer kännas så skönt att ha min fina mamma nära att prata med, någon som förstår mig, vilket det tyvärr inte är många som gör förutom mamma. Skönt att ha henne nära för Loves skull också då de alltid hittar på så mycket roligt tillsammans. ♡

En sak som jag blir lite förundrad över förresten, är de som lämnar bort sina barn mer än vad de har dem hemma, det känns så sorgligt! Barnet kan ju knappast känna att mamma och pappa är mer speciell än barnvakterna, så skulle jag aldrig vilja ha det med mina barn! Hur dryga de än kan vara och hur less jag än är ibland så har jag trots allt satt dem till världen och valt att vara deras mamma, då är det mitt ansvar att ta hand om dem. Och nu pratar inte jag om de som har barnvakt någon gång ibland, utan om de som har barnen bortasovandes i dagar i streck och låter sina intressen komma i första hand och bara lämnar iväg ungen vind för våg för jämnan. Sorgligt som sagt. Men helt och hållet deras problem, jag vet bara att jag aldrig skulle vilja få det glappet i relationen till mina barn.

Det var allt för ikväll. Tack o hej.

Allt mellan himmel och jord

Herregud, var inte dåligt med tid sen jag skrev sist heller. Vad händer?

Jag är i v. 36 och tiden springer iväg, snart har vi lillebrorsan här hos oss! Fortfarande ofattbart att man snart ska ha en BEBIS när det var så nyss Love var en liten liten nykläckt spädis!
Den känns som att man har lite mer koll på läget den här gången, sist visste man ju ingenting om nånting kändes det som, nu har man ett hum om vad allt kan innebära. Dock kanske vissa tror att jag blivit av med mitt hönsmamma-tänk nu bara för att vi väntar tvåan men riktigt så är det inte, jag vill fortfarande inte beblanda mig med folk för fort, förutom de absolut närmaste då förstås, jag släpper inte gärna iväg bebisen till vilken famn som helst och inga förkylda människor får komma och hälsa på. DET är jag noga med! ;)

OCH SJÄLVKLART NAPPEN(!), som jag tjatade så ofta om när Love var bebis, att ingen fick ta i gummit som bebisen skulle ha i munnen och nappen ska sköljas innan den åker in. Haha, vissa kanske trodde att jag släppt det där, men vissa saker kan jag inte undgå, man vill ju inte att bebisen ska bli sjuk de första den blir.

*Byter ämne*

Är inte lika ofta på gymmet längre, händer någon gång ibland när man orkar, har tid och barnvakt. Men jag längtar så sjuuuuukt mycket! Framförallt efter marklyften, knäböjen och bänkpressen, waaaah! Men tills vidare jobbar jag på att inte bli för fet resten av preggotiden, cyklade iallafall 2.8 mil häromdagen, med Love i cykelstolen, dåligt pumpade däck och en sjuhelvetes motvind, fick trampa som en idiot hela tiden! Och när man väl fick lite medlut så trampade man på extra mycket för att få bättre fart så man slapp trampa ihjäl sig sen när det väl blev motlut. Känner mig faktiskt riktigt stolt över att ha fixat det i v. 35 ändå.

Nu när vi dessutom inte haft någon egen bil så har jag och Love cyklat i stort sett överallt. Varje morgon cyklar vi till dagmamman bl.a. Så det blir ju en bit man rör sig ändå.

Kosten var jag skitduktig med i typ tre veckor, men sen vet ni hur det brukar bli? Man har liksom en dag på helgen man får äta något man vill, sen råkar det bli en dag till för det är ju helg? Ja och sen har skiten runnit ut i sanden. Men när lillebror är kommen får det bli lite bättre matvanor, och godis EN gång på helgen. Det var väl fan vad karaktären sviker en hela tiden! ;)

Har jag något mer att tillägga tro, mamma och pappa ska flytta till Borlänge, en trea mitt i stan! Kunde ju förtusan inte bli bättre! Nu är det bara vi kvar, men det lär väl dröja sisådär 10-20 år om jag känner rätt! :@

Nä nu orkar jag inte lägga ner mer tid, blir bara meningslöst snack ändå!

Ha det sålänge! :-)