Snygga muskelkvinnor =)

Precis som jag vill!

Det är ju egentligen ganska sporrande när människor tycker saker man inte ska göra och hur man inte ska se ut. Men jag finner ingen anledning till varför man måste säga när något är fult eller inte faller en i smaken. Vad får man ut av det då? Känner man något sorts behag? Man får tycka precis vad man vill, det gör jag med men har man inget bra att säga så tycker jag att man kan vara tyst.

Och egentligen så kan man jämföra feta människor med vältränade människor. Man kommenterar väl inte en fet människa med ord som, "usch" "för mycket fett för min smak" osv. Nej, precis. För det har man fått lära sig att så gör man inte, och det gäller väl alla människor. Vill ni vara bleka, sladdriga och hängiga så är väl det upp till er, ingen har rätt att kommentera era kroppar för det! Men det gäller också dem som faktiskt lever ett sunt och hälsosamt liv, som kämpar hårt för att åstakomma det dem gör, istället för fula ord borde man ge dem en eloge för att de kämpar så hårt.

Hur som helst så kommer jag inte sluta träna eller försöka glädja någon annan genom att inte se ut på ett visst sätt. Jag går min väg och skiter fullständigt i vad avundsjuka människor har att säga, det jag mår bra av, gör jag!

STRONG IS THE NEW SKINNY! =)

Provocerad

Alltså facebook borde INTE finnas dagar som denna, känner mig för lättretlig för att läsa allt skit folk kastar runt sig.

Olga Rönnberg hade lagt ut en bild på en tävlande fitness model i bikini (eftersom hon tävlade). Wow, riktigt snygg kvinna! Hade lätt fallit mig i smaken om jag var flata! =) Hur som helst, människor får tycka vad DEM VILL, men varför måste man sitta och lägga ned tid på att skriva en kommentar om hur ful, maskulin, grotesk osv denna kvinna är, om man tycker att någon är ful? "Smaken är som baken, delad. MEEEEN JAAAAG SKULLE IIIIIINTEEEE VIILJAA SE UT SÅÅÅÅ!" Nej, OCH VEM FAN BRYR SIG?

Det är lika elakt och fult gjort att kommentera denna smala vältränade kvinna som att kommentera någon tjockis? Skulle jag ha rätt att sitta och skriva, usch vad tjock, ful och okvinnlig osv, någon är? Nej precis.

Har du inget bra att säga, knip igen då eller SKAFFA EN BLOGG KANSKE.
Tack och adjö!

Renovering av skatbo

Åhh, ni som känner mig vet nog hur mycket jag älskar att klippa mig och färga håret. Det blir ju dock inte så ofta man går till frisören eftersom man varken har pengarna eller tiden till det, men håret skulle nog må bättre om man klippte topparna lite oftare.

Hur som helst så fick jag tag på en tid imorgonbitti på Lyko, åååh! Excited as hell! Lite nervös också måste jag erkänna.

De senaste 4 åren har jag bara låtit en kvinna klippa mitt hår, och som jag anser är världens bästa frisör och det är Anna Johansson ifrån Falun. Tyvärr så stängde hon sin salong i Falun och är för tillfället frisör i Sälen.
Skulle hemskt gärna vilja gå till henne men det blir lite väl stor utflykt för att klippa håret, tyvärr! :-(
Hon var alltid så kreativ och ville testa nya saker och varenda gång gick jag därifrån HELNÖJD! Det jag alltid är rädd för när jag ska klippa mig hos någon ny och "vanlig" frisör är att få värsta tråkiga tantfrillan. :-P

Men jag ser verkligen fram emot imorgon och jag tror det kommer bli superbra, men den här gången ska jag dock inte göra några drastiska förändringar som jag brukar göra hos Anna. Man måste ju testa sig fram lite först för att se om frisören passar en själv. :-) Och nu vill jag få lite längd på håret igen så imorgon blir det som sagt lugnt med saxen! ;-)

Nu ska vi se om jag kan sova då, eller om jag är alldeles för uppspelt! :-P Natttiiii =)

Finnjävlar försvinn

Hade en period när jag knappt hade några finnar alls och nu de senaste veckorna så har hela jävla ansiktet sett ut som ett minfält av finnar. Och knappt några klämbara jävlar heller utan inåtvända bulor som är omöjliga som gror utav bara helvitti.

Och jag som är så noga med att tabort sminket på kvällarna och tvätta mig, buhu. Usch!

/Puss från böldfia

Strong is the new skinny

Det var inte alls längesedan jag bara ville ha en smal kropp, inte var jag speciellt intresserad av om det fanns konturer av muskler, bara jag var smal.

Idag säger jag bara herregud NEJ NEJ NEJ! Jag vill INTE vara BARA smal. Idag har jag fått upp ögonen för hur JAG vill se ut, jag vill ha muskler! Det är både snyggt och bygger upp en inte så välmående kropp till en kropp som faktiskt mår bra. Åt helvete med dieter känner jag nu!

Ät inte mer än du för brukar, så enkelt är det!?

Sen vet jag att det är många som inte tycker att tjejer ska ha för mycket muskler, men det är ju självklart en smaksak! Och jag tror att det handlar mycket om vad man är VAN att se. Här i vansbro finns det väl inte ett sånt stort utbud på biffiga brudar liksom. Hur som, det är som sagt en smaksak och jag gillar muskler. :-)

Det viktiga är väl ändå att lyssna på sig själv och inte bry sig om vad andra tycker, det kan verkligen sätta käppar i hjulen för en. Och i det långa loppet blir man lyckligast av att göra det man själv brinner för och verkligen vill. Så skit i alla andra och kör ert eget race!

Folk får tycka vad de vill om mig, det är inte det viktiga för mig. Det viktiga är vad jag tycker om mig själv. :-)

Kram på er! :-)

Skrämmande!

Läste precis Lady Dahmer's blogg och jag tappade ta mig fan HAKAN! HM säljer just nu en tröja tryckt med Tupac på och detta hade Dahmer kommenterat på HM's facebook sida och frågat ungefär, "Hur dem tänkte när dem väljer att sälja tröjor med dömda våldtäktsmän på?" och där var bomben släppt kan jag ju säga.

Folk spydde ur sig kommentarer som t.ex, att hon skulle gå och hänga sig, gå och dö jävla fitta, hoppas du blir våldtagen, hoppas dina barn blir våldtagna.. Osv osv! WTF?!

Jag blir fan rädd alltså, har man inte mer folkvett? HUR kan man säga/skriva så till en annan människa som inte ens gjort en någonting? Bara för att hon frågade hur dem tänkte?

Gå in och läs själva, blir ni inte lika jävla förvånade som mig så vettefan!

Hej eller nehej?

Känner mig så jävla kluven ibland när jag är ute och stöter på någon, det känns som att det alltid är jag som hälsar först! Man väääntar lite för att se om denne person man möter tänker hälsa, vänta liiite till, men näähe.. Men då visar iallafall jag lite "hyffs" och hälsar först ändå då. - "HEJ HEJ!"

Så jävla retsamt! Det är ju verkligen en liiiten skitgrej att reta sig på men på riktigt, kan någon spotta fram ett litet jävla HEJ någon gång eller?!

Men nejnej, piss off då! :-P Ganska roligt ändå, nästa gång ska jag vänta liiiiite till. ;-)

Ha en härlig tisdagkväll för hä ska je! :-)

Axlar

Det är verkligen på tiden att bygga på sig muskler runt axlar, snacka om att jag är skör i axlarna alltså. Det knakar och brakar både när jag "rullar" dem och ibland vid tunga lyft. Tyvärr är det så när man har överrörliga i leder, när jag var nyfödd och jag och mamma låg på bb så ville dem att jag skulle ligga gipsvagga pågrund av det. Hur som haver så kan ju detta problem förebyggas en hel del om man lägger på sig lite muskler så de håller fast axellederna lite. :-)

Just nu är man lagom mör, men det är så jävla GÖTT!

Ha det!! :-)

Äntligen

Och idag ska det äntligen tränas igen, ben+axlar står på schemat! Nice! Så jävla taggad, skulle lätt gått 6 dagar i veckan om jag haft barnvakt till Love så ofta, men men! 3 dagar i veckan är inte fyskam det heller, på dem dagarna hinner man träna igenom hela kroppen iallafall! :-) Och Love lämnar jag ju inte till vem som helst heller, dem aktuella på barnvaktar listan just nu är mormor och farmor! :-P

Nu ska jag hoppa i träningskläderna och borsta tänderna (om jag får för Love vill säga) och invänta mamma och pappa.

Ha det sålänge! :-)

Jag ska bara, jag ska bara

Har ju något annat på hela tiden så inte fasiken har vi julpyntat än, men efter gympasset så ska vi se om jag kan få tummen ur och städa och pynta! Eventuellt få baka lite lussebuller också! :-)

Har tänkt så länge att jag skulle gå på konsum och köpa några vita ljusstakar för dem var så billiga, (50:-) men igår när jag äntligen tog mig dit var dem slut! *Suuuuuur!* Så jag målade våra fula träfärgade stakar vita istället. Det får duga sålänge. :-)

Nu ska jag försöka peppa mig för lite gym, vi höres! :-)

Borlänge med träningsvärken från helvitti

Jag tar tillbaka ALLA ggr jag gnällt över träningsvärk tidigare, HERREGUD! Man kan inte ens kalla de gånger för träningsvärk om man jämför med nu. Inatt kunde jag knappt sova, så hiskelit ont hade jag i benen. Det gick inte att ha dem böjda och det gick absolut inte att ha dem rakt, PANIK!

Gick ner vid 4-5 inatt/morse och värmde vetekudden och tog en ipren, och thaaaanks jeeeesus för vetekudde alltså! Så jag somnade om och sen gick vi upp ca. 08.30.

Jag har ju lärt mig en liten läxa iallafall, att stretcha bättre efter nästa benpass, känns som att både muskler och senor ifrån knävecket är way to korta, får kämpa ihjäl mig för att sitta med benen raka.

Vi ska iallafall till Borlänge och det är bara att hålla tummarna för att benen fixar det, men det känns ju lite bättre när man rör sig hela tiden iallafall, men bilfärden gruvar jag mig för. Hujeda mig! :-P

Nä, slutgnällt for now! Ha en fiiiin måndag kära vänner! :-)

Taggad

Pepp redan nu för ett ben/axel-pass imorgon! Kommer att blir grymt! :-) Och jag har aldrig tidigare känt mig så motiverad som nu när jag har ett schema att gå efter och nu när jag vet hur man gör övningarna rätt! Och det har jag ingen annan än pappa att tacka för. :-)

Något som jag också lärt mig är att, om du har ett schema du redan går efter lyssna då inte på andras "tips", för att de tror sig veta bättre. Tack men nej tack på en schyst sätt helt enkelt. :-) Det är många som vill lägga sig i och visa och berätta vad som är rätt och bäst, men känner man att ens eget program funkar för en själv så går man efter det helt enkelt! Börjar man däremot ta åt sig och blanda in massa annat som folk vill "tipsa om" är man snart ur spåret!

Detta program som pappa skrivit till oss funkar utmärkt för både Tobbe och mig vilket inkluderar rygg/biceps (första passet vi körde) bröst/triceps (andra passet) och nästa pass blir axlar/ben.

Rygg/biceps är på samma pass för att man använder sig av samma teknik, man drar mot sig.

Bröst/triceps trycker ifrån sig.

Axlar (en av kroppens minsta muskler) och ben (kroppens största muskel) kör vi som sista pass. Ä

Och allt detta för att inte kroppen ska bli övertränad vilket inte heller är bra. Och i slutet på ALLA pass kör man mage MAX! För magen blir inte övertränad.

Så tränar vi, och jag kan bara säga att jag har en jävulusisk träningsvärk i bröst och triceps, vilket visar att vi tränat rätt och det vi planerat. :-)

Pappa sa när vi körde första passet, "Vänta bara ska du få se att det kommer att komma någon som ska visa och ge råd." Och fel hade han såklart inte, det hann inte gå mer än 5 min efter att han sa det så kommer det en snubbe och säger "Det tar bättre om du gör såhär." . "Tack men det här känns bra för mig!".

Jag lägger mig inte i hur andra tränar och jag vill inte att någon lägger sig i min träning heller. :-) Det är upp till var och en. :-)

Ha det gött alla!! :-)

Bilden lånad från google

Gillar du fisk?

Isåfall har jag ett bra recept på en tonfiskgratäng. Jag har dock inga exakta mått men man får gå lite efter känsla och smak helt enkelt!

Under tiden du kokar ris kan du göra "smeten".

Mängden ris kokar du beroende på hur stor gratäng du gör. Jag gjorde en minigratäng på 1(stor)-2(mindre) portioner och då använde jag ca.

1,5 dl ris
1 burk tonfisk
2,5 dl creme fraiche (funkar även med fil eller gräddfil eller vad man nu vill ha.)
En liten skvätt grädde (om man vill, ej nödvändigt)
Heinz Chili sauce (funkar minst lika bra med ketchup om man inte har chili sås) och man använder så pass att smeten blir rosa iaf.
Någon grönsak man gillar t.ex majs, paprika, purjolök eller tomat.
Curry, det ska vara tydlig currysmak.
Lite paprikakrydda och lite cayennepeppar.

När riset kokat klart trycker du ut det i en ugnsäkerform, på med smeten och högst upp riven eller skivad ost. In i ugnen och vänta tills osten fått en fin gyllenbrun yta och klarrt! Supergott och enkelt och inte en allt för fiskig smak! :)

Pang pang BOM!

Och efter det kommer vrålet. Slagsmål? Nejnejnej, för guds skull, det är bara Love som utforskar möblerna med ansiktet!

Så det är full rulle här hemma nu kan jag lova, han skulle behöva hjälm och tandskydd så som han faceplantar alla möbler! :-P

Och att säga Nej kommer inte på fråga för då blir han SÅ ARG! (Nu säger jag ju förstås nej men gruvar mig varje gång jag ska göra det! ;-) Vette tusan vart han fått sitt humör ifrån?! Haha!

Nu ska vi fortsätta titta på Teletubbies! ;-) Ha det!

Love my love

Han växer så fort mitt hjärta, om bara några dagar är han 10 månader! Vart tar tiden vägen?

Han lär sig så mycket nytt hela tiden! Nu kryper han runt överallt och fort går det, tänderna bara smattrar upp i det där lilla tandköttet, 6e tanden påväg att sticka fram nu. Och endel ord säger han så tydligt och så klappar han och "tecknar" när man sjunger visor för honom. Min underbara lilla pojke! Jag får nästan lite ångest och skuldkänslor när jag tänker på att skaffa fler barn i framtiden, men ingen av dem ska bli orättvist behandlade. Aldrig någonsin!

(Tänkte skriva ett inlägg om orättvisa i ett annat inlägg någon dag.)

Nu ska jag söndagsmysa med mina <3an. Ha en fin söndagskväll! :-)

Till nästa år satsar jag på - Beach 2013 istället för Bitch 2013

När jag var liten spenderades mycket tid på gymmet, både mamma och pappa tränade flera ggr i veckan. Det avtog dock, båda har ju sina skador.. Dem tränar inte mer men det kan synas att de har tränat! :-)

Så jag har alltid varit intresserad av träning och muskler och har verkligen velat börja träna! Men jag känner inte att jag får ut något av att "träna" genom att gå ner på gymmet och dra i alla maskiner och hantlar och inte ha en aning knappt om vad det är som tränas och hur man gör de rätta rörelserna. Man vill ju få ut något av att göra dessa övningar och det får.man knappast om man inte gör det på rätt sätt. Att träna tyngre än vad kroppen egentligen klarar av och sedan fel "hållning" på det är det större risk för skador än för muskler. Därför har pappa gjort ett träningsschema till både mig och Tobbe, vilka muskelgrupper vi tränar per pass, reps & set, hur man vinklar kroppen/kroppsdelarna under olika övningar.

Jag känner mig riktigt motiverad och peppad på att få komma igång. Det ska bli spännande om någon månad att få se resultaten. :-)

Ha en fortsatt bra dag! :-)

Don't like me?

Jag kan känna en viss irritation över människor som man inte känner, men ändå försöker vara trevlig emot som bara är en bitter grinmus tillbaka! Alltså va? Varför? Det man vill veta då är ju varför? Och vad man gjort denne person för att den skall vara så.

Well well, alla kan ju inte gilla mig! Och okej, jag kan väl förstå till viss del. Vissa känner sig väl helt enkelt hotade av mig, bara för att jag är som jag är. Vågar saker, vågar vara.mig själv och vågar stå för det jag säger. Det kanske är det. :-)

Sen vill jag bara tillägga att jag faktiskt är ganska bra att vara vän med. :-) Och sen vill jag tillägga att jag mognat endel på senare dar' ;-) Hähä, mognat i det jag behövde mogna inom då alltså. Barnasinnet har jag ju kvar! ;-)

Nejmen, ha en fortsatt fin lördag för hä ska jag! :-)

Til' death do us part

Än håller vi lågan vid liv, jag och min Tobi! Glad jag blir av att känna så, att han inte är någon jag tröttnat på och vill byta ut. Har ju skrivit inlägg om det här många gånger men jag tröttnar heller inte på det, för det är sant.

Man är inte längre nyförälskad men kärleken växer för varje dag, han är min trygghet och mannen jag har planerat och VILL dela mitt liv med, hade vi inte känt så för varandra skulle vi heller inte skaffat Love. Ibland är man lite grinig men vi känner ändå varandra så bra att vi vet vad man ska göra och inte göra i vissa situationer. Hur som helst, bättre man finns inte! Jag älskar honom så otroligt mycket och jag hoppas vi kommer att hålla ihop i alla motgångar, men som det känns så kommer vi absolut att göra det! <3

Skäms på dig!

Ibland kommer jag på mig själv, framförallt när jag är ensam, hur jävla jobbig jag faktiskt kan vara som person!

Jag gör det verkligen inte för att vara dum eller veta bäst på något vis, men jag jämför ofta saker folk pratar om med mitt eget liv, om jag varit med om det själv och om mina egna erfarenheter. Om mina erfarenheter kan vara till någon hjälp för någon annan. Men efteråt känner jag bara, TYST! Var tyst någon jävla gång och låt folk vädra utan att du börjar gräva i din meritlista. För ibland vill man ju bara prata om sina t.ex problem utan att någon ska hoppa in med någon kommentar jämt (pratar om mig själv).

Det är ingen som sagt något om detta till mig men jag kommer som sagt på mig själv ibland, DRYG AB! Haha, det ska jag verkligen tänka på i fortsättningen. ;-)

Trevlig helg på er!

Underbara ting!

Den 12e November fick Love en till kusin, en liten mysig Gry blev det! Vad glada vi var allihopa, lyckorus i hela kroppen! <3

Tänk vilken bra timing det är egentligen, att få en kusin samma år som man själv är född är väl bara för underbart. Nu är det ju en ganska stor skillnad mellan Love och Gry men om något år är jag övertygad om att dem kommer leka och busa för fullt och det kommer inte märkas någon ålders-skillnad alls! :-)

Mina systrars barn är också födda samma år med 4 månaders mellanrum, mina fina små godingar Ella & Alfons som blivit 4 år redan. Alfons fyller år sista November iallafall. :-)

Hur som helst är det underbart att man blivit välsignad med ett underbart mjukt litet liv. Mitt lilla Love-liv! <3

Kamphundar

Tänkte passa på att skriva ett litet inlägg medans Love sover och det måste jag göra ifrån mobilen eftersom inte vårat internet funkar någon jävla gång! Så ifall det blir rörigt och i en enda klump så är det mobilens fel! ;-)

Det var en liten diskussion på FB för några veckor sedan om "kamphundar", jag gillar inte ordet kamphund egentligen men jag måste göra lite klarhet i vad jag pratade om på FB.

Det är hundar som amstaff, pitbull, bullterrier osv osv som vi pratar om nu alltså. Kan vara världens snällaste hundar, ÄR världens snällaste hundar med rätt ägare osv, MEN anledningen till att det kallas "kamphund" är precis som det låter, de hundarna är faktiskt framavlade till "kamp" av olika slag hur illa folk än tar åt sig av det, så de kommer alltid att finnas i deras bakhuvud. Personerna jag diskuterade med på FB ville mena att, "Man kan göra vilken hund som helst till kamphund" men det är FEL!
Vilken hund som helst kan hamna i bråk och slåss, visst, men det gör inte hunden till en kamphund, inte för fem öre.

Vi tar ett exempel, en vanlig golden hamnar i bråk med en annan vanlig hund och vad gör man för att få isär dessa? Det kan räcka med att man tar hunden i nackskinnet och kastar iväg den så är det klart! Testa det med en t.ex pitbull om "du" kan! Skulle jag vilja se! Vad jag vill komma fram till är att dessa hundar är världens goaste och finaste familjehundar, MEN knäpper det till och dem hamnar i bråk så finns det bara en sak som blinkar framför deras ögon och det är *dödadödadöda* och det försöker dem, till varje pris. Så dessa hundar är både i kropp, utseende och psyke anpassade för att tåla!

Jag har i hela mitt liv stått på (nu säger jag kamphundarna, för att de ska innefatta alla dessa raser jag menar) "kamphundarnas" sida och jag vet med EGEN ERFARENHET att det är en snäll, mysig och go hund men jag vet också vad den är kapabel till. Och jag tycker att det är tråkigt med människor som vill låtsas ha sådan erfarenhet om dessa hundar, som inte kan förstå det här, att de måste acceptera och respektera dessa hundars styrka.  Att blunda för det hjälper ju tyvärr inte hunden, det stjälper den! Och ni som är ägare av t.ex schäferblandning och tror att ni är erfarna av "styrkehundar/kamphundar" kan man ju bara skratta åt, det är en sådan enorm skillnad så det går knappt att jämföra.

Så nej. Man kan inte göra kamphundar av alla sorts raser OCH JA, amstaff/pitbull/bullterrier/bulldog osv osv ÄR EN BRA HUND om den har en ägare med erfarenhet, vett, styrkan att uppfostra och förstå sig på hunden.

Man vill ju att människor ska få en bra uppfattning om dessa fina hundar men för det krävs det som sagt rätt ägare. :-)

Nu har jag säkert missat att skriva massa saker som jag suttit och tänkt på men jag hoppas att jag fick med det mesta av mina tankar. Tack för mig! :-)

Återkommande känsla

Vill bara säga att jag är så jäkla glad att jag har min Marie, fan vilken fin vän hon är! En riktigt god vän som alltid finns där, även om vi bara syns en snabbis ibland eller rent ut av sitter och hänger och pratar i timmar ibland. Hon är någon som kan skicka ett sms bara, "Kan jag komma och äta min lunch hos dig?" eller som vill spendera några timmar genom att bara finnas där.

Och en återkommande känsla är att jag vill flytta, Tobbe vill inte .. Men jag vill. Jag vill ha lite mer runt om mig och lite mer utbud av saker och ting. Lite närmare till överallt och lite mer jobb som kan vara intressanta. Här i vansbro ska man slåss om ett jobb på, ica, konsum, bäckaskog eller personlig assistent eller ja, varför inte hemtjänsten? Jaaaaha, det var det utbudet.. Jag vill utbilda mig ordentligt och sedan få ett jobb jag verkligen vill ha, inte ha ett jobb bara för att ha ett och försörja sig, det är nog allt för många som lever så och det vill inte jag!

Jag vill bara kunna gå ut på en promenad genom stan för att bara få den där känslan, stadskänslan, mysiga känslan ni vet. Se sig omkring och kanske inte alltid se samma nuna som man ser varje gång man går in på ja,  t.ex konsum. Samtidigt är Vansbro kommun en mysig kommun, absolut.. Men vill man se samma sak hela sitt liv? Jag får seriöst djup ångest av den tanken, att alltid få lov att se samma gamla vanliga. Tobbe förstår inte mig alls, han förstår inte vad man gör i en stad, det skulle bli så tråkigt att bo i en stad liksom.. Haha, ja han är en riktig inrotad vansbrobo han! :-P

Vad någon än säger iallafall så finns det mer möjligheter till allt, så är det faktiskt. Efter att jag bott i Falun i två år så älskade jag verkligen den staden, superduper mysig stad på alla vis. Jag önskar innerligt att få bo i en stad igen, kanske Falun .. Kanske någon annanstans, få se lite mer än vansbrokommun.. Vansbro står väl kvar?

Ja, vissa förstår mig och andra inte.. Ha det sålänge!

Ingen rätt

Ibland är det så jävla skönt att ha en blogg, ibland behöver man bara lätta på trycket lite genom att bara få skriva av sig, utan att behöva förklara sig på ett eller annat sätt. Det kanske jag får ändå, men inte just när jag skriver, då får jag skriva det jag vill i lugnt och ro.

Så nu till det jag vill prata om, skitsnack.. Skitsnack angående familj eller släkt. Om jag säger något om MIN familj eller släkt så är det mitt problem, om jag säger något om min familj så har jag fan rätt till det! Något jag däremot inte tål är när någon annan snackar skit om min familj, det är ingen annan som känner min familj som jag gör eller har rätt att säga saker om dem, då blir jag fan förbannad! Och absolut inte snacka skit om min familj TILL mig, det gör mig ännu mer förbannad. Om jag säger att min farsa är dum i huvudet eller att min mamma är tokig så får jag göra det, that's it, utan att någon idiot sitter och snackar skit om dem. Det är MIN familj.

Min mamma till exempel, hon är en jäkla tok-kärring som säger både det ena och det andra, hon är ärlig och rak och säger som hon tycker, men hon är en väldigt generös och omtänksam människa om man är snäll emot henne. Hon har en rå och snuskig humor, men det är MIN mamma och jag tänker inte skämmas över henne och än mindre låta folk nervärdera henne eller säga fula saker om henne framför näsan på mig.

Pappa, ja han är en jävla tok han också, lite dum i huvudet och så ibland, vilket jag har rätt att säga eftersom jag känner honom och för att han är min pappa. Han kan vara för jävla dum i mun och inte tänka sig för när han pratar ibland, men han beskyddar oss ifall vi behöver det!

Min syster Elina, hon är naiv, tokig, vild, knäpp och pratar innan hon tänkt, men är världens mest omtänksamma och generösa människa och vill alla väl. Men ingen har rätt att säga att hon är dum i huvudet..!


Jag blir så irriterad så därför kommer allt bara som en bomb med ordbajs.. Ville bara få fram att folk ska bry sig fan i min familj och att vad jag säger om min familj är min ensak! Ingen har rätt att snacka skit om dem. Skaffa ett liv och städa framför egen dörr först!

Nya känslor inför jul

Visst är väl jul mysigt, men på senare år har känslorna för julen avtagit, det är väl inte så märkvärdigt har mina tankar varit. Men nu, nu när jag själv fått barn så har jag fått nya krafter och nya känslor för julen, jag vill att min lilla skruttunge ska få mysiga, roliga och minnesvärda jular.
En riktigt tradionell jul, med god mat, julstrumpa, gemenskap, kalle anka, julgran och paket. Så i år ska jag minsann anstränga mig till det yttersta, även om han nu är så liten så att han inte kommer att minnas det så ska han få uppleva en mysig jul iallafall. :-)

Julafton -11 med Love i magen. :-)

Jag kan inte låta bli att tänka några år framåt när man har fler barn. När de vaknar på morgonen och det första de ser är julstrumpan som hänger på sängengaveln med ett litet paket och lite godis inuti och komma ner med pyjamas och morgonrock och värmas av alla ljus, julgranen som står och glittrar i hörnet, julmusiken som låter svagt och lätt, äta frukost framför sista avsnittet av julkalendern och omsvepas av all värme, kärlek och trygghet. Så nu framöver kommer jag att längta till varje jul, lite extra mycket!

Hur ska ni fira eran jul?

Om rökning ... Igen.

Om man bortser från att man skadar sitt barn när man röker under graviditet så tänker jag lite långsiktigt, det är mindre risk för barnet/barnen att inte börja röka om inte föräldrarna gör det. Växer man upp med rökande föräldrar så tycker jag inte att det är konstigt egentligen att barnen börjar röka.

Mamma rökte under hela våran uppväxt, vilket betydde att ciggaretter alltid fanns tillgängligt, det var ju himla lätt att knycka några ciggaretter och sedan gå och tjuvröka i skogen och när man är rökare själv känner man ju inte direkt av ifall någon annan rökt för att man själv är så inrökt, så mamma märkte väl inte av att vi tjuvrökte pågrund av lukten, utan för andra saker. Hon har alltid varit bra på att se ifall vi ljugit eller gjort något vi inte fått göra.

Och mamma har alltid sagt, "Ni får INTE röka, det är farligt!" vilket inte heller har hjälpt speciellt mycket eftersom hon rökt själv vilket gett dubbla budskap. Jag förstår ju henne att hon inte ville att vi skulle röka, som förälder är väl det en självklarhet att man inte vill att ens barn ska röka men man har aldrig tagit det så allvarligt eftersom hon som sagt rökt själv. Varför får hon om inte vi?

Ju äldre man blev ju mer rökte man och ju mer växte ett beroende fram och det blev ju något socialt att röka. Så från att jag var ca, 12-13 år rökte jag, varje dag, ibland 1 om dagen om man inte fick tag på mer eller fler. Sen blev ju allt så mycket lättare när jag flyttade till en egen lägenhet i Falun för då kunde jag röka hur mycket jag ville utan att ha argsinta föräldrar på mig. Och sjuk var jag, nästan jämt jämt och det pep när jag andades och inte trodde jag att det berodde på att jag rökte heller. Men nu vet jag ju att det var precis det som orsakade det.

För ca 3 år sedan så sa mamma, som hon alltid sagt "Du får inte röka, Idah!" och jag svarade, "Men du röker ju? Jag tänker inte sluta om inte du slutar!" Och då, kastade mamma sina sista ciggaretter och har inte rökt sedan dess. För min skull, för att hon visste att om hon inte slutade skulle jag absolut inte göra det. Det gjorde jag visserligen inte heller, jag rökte och rökte och hade väl egentligen inga planer på att sluta. Men förra året blev jag gravid och då slutade jag, jag ville inte förgifta mitt barn så som jag förgiftat mig själv genom åren.

Och genom att varken jag eller Tobbe inte röker så minskar vi risken betydligt för att inte Love ska börja röka när han blir äldre, jag säger inte att han aldrig kommer att testa osv MEN hemifrån kommer han iallafall inte få rökningen ifrån. Och jag ska göra allt i min makt för att han aldrig ska börja, erbjuda honom andra roliga saker istället.

Så vill jag tillägga att jag har världens bästa och finaste mamma, som vill oss barn allt gott i världen. Jag älskar dig världens bästa mamma! <3

Rökning orsakar cancer, det skadar dig själv och din omgivning, det är dyrt och det luktar illa!
Och sedan jag blev gravid, så har jag velat bespara mitt barn den skiten! Som inte för något som gott med sig.

Love / Idah

Förkylningsfan

Hela förra veckan var Tobbe förkyld med ont i halsen och snorig, jag fick också ont i halsen ett tag och blev snorig men för någon dag sedan började det gå över för oss båda två, skönt tänkte jag tills jag vaknade typ vid typ 4 imorse och hade skit ont i halsen och kände mig helt svullen i hela halsen och ansiktet, första tanken ... FUCK!

Nu känns det dock lite bättre, lite öm i halsen, snorig utav bara fan och lite ont i kroppen men jag hoppas att det vänder och ger sig nu, pallar inte! Orken dör liksom ut och samtidigt som jag vill göra 1000 grejer så känner jag för att gräva ner mig. Pyret har varit lite snorig bara men annars har han varit ganska pigg ändå, peppar peppar ta i träskalle.

Hade tänkt att ta mig till skolan och göra ett religionsprov nu i veckan också, det verkar dock lite omöjligt. Var typ 4 veckor sedan jag fick denna uppgift och jag har fortfarande inte fått det gjort. Läst lite då och då men innan jag har hunnit läsa nästa gång så hinner jag typ glömma bort vad jag läst.. Ahhh, drygt! Ska skriva ner lite stödord och försöka läsa över det en snabbis innan jag ska göra provet, det gör det ju inte lättare när man inte vet hur provet ser ut så man inte vet vad man behöver lägga mer på minnet, men men! Nu jävlar ska jag ta tag i detta, jag vill bara få det klart någon gång!

Nu fick ni en uppdatering iallafall, lite trist läsning om typ ingenting men jag kan ju inte säga att fantasin flödar speciellt just nu.. Nästa gång har jag förhoppningsvis något intressantare att skriva om, som väcker känslor på ett eller annat sätt! ;-) mehehe

Framsteg

Just nu är Love 8 månader och 18 dagar.

Han kan;

* Vinka
* Klappa händerna
* Säga mamaa
* Peka på lampan/Kolla på lampan
* Nääästan krypa, det är nära nu! :-)

+ Fyra tänder, två uppe och två nere

En perfekt mamma

Kommer jag antagligen inte att bli och det är bara att acceptera, men jag gör mitt bästa iallafall.
Jag gör vad jag kan för mitt barn, han är mitt allt! Jag skulle inte tveka en sekund om jag skulle få lov att gå genom eld för hans skull, mitt lilla hjärta.

Vissa dagar är sämre dagar, jag kan vara lite grinig och har sämre tålamod med honom och snacka om att samvetet lider efteråt, om jag höjt rösten t.ex. Vill sätta mig och grina, för att jag vet att han KAN INTE RÅ FÖR att han är han, att han har blivit född och att han är liten och har det besvärligt själv ibland, men finns det verkligen dem som aldrig tycker att det är jobbigt att ha barn? Det tror jag helt ärligt inte på, för det är JOBBIGT ibland. Jag tycker inte att man är en sämre mamma om man kan erkänna det, jag tror däremot att man kan må bättre efteråt om man någon gång får berätta att - "USCH vad jag tycker att det eller han/hon är jobbig just nu."

Jag tar hand om Love i stort sett hela dagarna och ibland kan jag ju som sagt bli trött, grinig och ha jävligt dåligt tålamod och då kan det räcka med att Tobbe är med Love på övervåningen i 10-15 min så känner jag mig som en ny människa. Bara den lilla stunden och att sen få se min lilla skatt så blir jag överlycklig, men man kan behöva någon minuts avlastning ibland för att orka med.

Och ibland kan jag få dåligt samvete om vi inte gjort något speciellt någon dag, om han fått underhålla sig genom att endast springa runt i sin gåstol någon dag och vi inte vart utanför dörren ens. Så jag försöker iallafall att gå på musiklekis på onsdagar för att stimulera den lilla hjärnan lite och ibland går vi till kyrkis. Nu menar inte jag att man måste göra något Varje dag, men han blir så mycket gladare när han bara fått varit ut en vända och sett något annat än bara insidan på huset och han kan sova lite skönare på natten när han fått stimulerats lite.

Men det finns inget som gör mig så lycklig som mitt barn, hans goa lilla kinder och hans söta leende när man ser de där små söta tisarna som sticker fram. Världens bästa och finaste unge, som jag älskar över allt annat.

20 år avklarade

I söndags fyllde jag 20 år, no longer a teenager! :-) Känns väl som vanligt, inget speciellt, men man kan väl tycka att det är nu det vuxna livet börjar på riktigt.
Det senaste året har det hunnit hända ganska mycket, vi fick en liten son, jag och Tobbe har varit tillsammans i 3 år, Love skall få en kusin osv. Härliga tider! :-)

Något som dock känns rätt sjukt är att jag inte bott hemma hos mamma och pappa sen jag var 15, det finns ju dem som inte flyttat hemifrån än (Och det gör väl inget). Men det känns som att på det viset har man fått varit "vuxen" längre, man har tagit hand som sig själv medans andra fortfarande får maten serverad av mamma. :-) Jag kan ju ha saknat att bli omhändertagen av mamma lite men det är rätt skönt att ha varit självständig, ingen att bråka med/på för saker man vill/inte vill.

Nu är jag ju själv mamma och har en egen liten goding att ta hand om, någon som är beroende av mig precis som jag var av min mamma så länge. Jag kan inte ens föreställa mig att Love någonsin ska flytta ifrån mig och bygga sitt eget liv, SICK! Som när mamma sitter och berättar så tydliga minnen från när jag var så liten, vad tiden går sjukligt fort egentligen. Man ska verkligen ta vara på den!

Tack för alla gratulationer! :-)

Rökning under graviditet

Jag har säkert skrivit om detta förr, men efter att jag läst vad ett X antal IDIOTER lagt sig i och skrivit i någon sorts "Gilla om du tycker det är äckligt med rökning -fbgrupp" typ, om att det t.ex ska vara okej att röka under graviditet för att det inte är så skadligt, osv ... Alltsåååå, va?! Jag vill spy! Jag vill gräva mig in i deras hjärnor och ta reda på hur FAN de tänker?!

Usch, det upprör mig verkligen att människor tar så lätt på en faktiskt allvarlig sak!


Nä men då kan man ju ursäkta sig med att t.ex "DU KAN VÄL BRY DIG OM ANDRA STACKARS BARN SOM VEEEERKLIGEN FAR ILLA!" - "SKIT I ANDRA OCH SKÖÖÖÖT DIG SJÄLV" - "DEM DÄR FORSKNINGSRESULTATEN STÄÄÄÄMMER INTEEE!" - "SLUUUUUTA KLANKA NER PÅ MAMMOR SOM RÖÖÖÖKER!" "MEN AVGASEEEEEERNA DÅÅÅÅÅ?!" Alltså SKÄRP TILL ER OCH RYCK UPP ER FÖR I HELVETE!

Det kryper i kroppen på mig, jag blir verkligen SÅ arg. Det är fruktansvärt oansvarigt och egoistiskt och jag tänker inte heller sitta och TA SKIT för något jag faktiskt har rätt i. Barnen tar skada på så så så många vis och det finns ju till och med forskningsresultat! Menar dem att det är lögn? Varför tror dem att man måste vara 18 år för att kunna köpa ciggaretter och varför tror dem att det står med stora jävla bokstäver på paketen "RÖKNING DÖDAR" - "RÖKNING SKADAR ALLVARLIGT DIG SJÄLV OCH ANDRA I DIN OMGIVNING" ?! För skojs skull kanske? HEHE, vad roligt! Idioti!

Och skulle jag ens sitta där och yttra mig om jag inte brydde mig om barnen? Jag skulle inte sitta där och försöka övertala någon om alla risker om jag inte brydde mig. Bebisarna/fostren har ju ingen talan så då måste någon annan föra deras talan! Tänk att de pyttepyttesmå organen ska få utstå alla dessa tusentals gifterna och handskas med, att få lov att handskas med abstinens det första man gör i sitt liv pågrund av att mamman sätter sina behov framför sin bebis. Är det verkligen rätt?

Jag tycker att det är konstigt att det inte blivit olagligt och staffbart att röka under graviditet och runt människor framförallt BARN. Jag hoppas att det blir det, inget barn ska behöva utstå något de själva inte valt. Blir så ledsen när jag tänker på hur dem mår när de föds och har alla dessa skador. Stackars stackars bebisar.


Det är så många som kommer med ursäkter som - "Min kompis/syster/farmor/mamma rökte under sina graviditeter och det är inget fel på dem!" Men är det verkligen värt att ta den risken? Att ens barn kanske får hjärtfel eller svår astma/allergi? Och hur vet dem att de inte tagit skada av det? Det kan komma senare i livet och det behöver inte heller visa sig så tydligt att de ramlar ihop och dör, eller får 3 ögon eller 14 fingrar när de föds! Eller måste det vara något så konkret för att människor ska
F A T T A ?

Och hur man än försöker förklara för dessa människor vad det finns för risker så fortsätter dem att försvara sin eller någon annans rökning.. Istället för att medge att DET ÄR SKADLIGT och FÖRSÖKA GÖRA NÅGOT ÅT DET och SVÄLJA STOLTHETEN så fortsätter huggandet, och försöket till att hävda sin rätt! "Man har rätt att göra som man vill och jag röker hur jävla mycket jag vill och BLA BLA BLA." Jamen VERKLIGEN, rök ihjäl DIG förfan men skona ditt barn, varför ens SKAFFA BARN om nu det viktigaste är att man ska få suga i sig det där paketet med GIFT varje dag?!

Har inte så mycket mer att säga än att jag tappar fan hoppet om mänskligheten, om empati och sympati och om "MAMMOR". HEJDÅ

8 månader

I måndags blev min lilla pluppgubbe 8 månader, herregud vad tiden går fort! Att det bara är 4 månader kvar tills han är 1 helt år är helt ofattbart för mig. Han är så himla duktig på allting tycker jag, man blir så stolt över precis allt han gör. :-)

Idag ska vi på BVC och då ska han kunna slå ihop två grejer och det gör han klockrent, det är ju bara det att dem ska kunna det när man är där på BVC också, men huvudsaken är väl att vi vet att han kan iallafall! ;-) Man blir ju lätt distraherad av Lisbeth. Hehe ;-)

Love älskar att duscha & bada! :-)

Annars då? Jo jag måste ju säga att jag blir lite full i skratt av dem mammorna som är alldeles förstörda för att barnet varit vaken flera ggr på en natt, välkommen till klubben säger jag bara. Under 8 månaders tid så har jag vaknat ca. 10ggr mer eller mindre varje natt, så ni som får sova en hel natt för det mesta ska nog gotta er i det! ;-)
Love tuttar fortfarande på nätterna och jag halvt reser mig i sängen för att flytta honom sida till sida, han sover alltså fortfarande i våran säng.
Men eftersom han har blivit så pass stor nu så ska jag försöka att inte tutta honom på nätterna eftersom han inte behöver det, ska börja träna på det inatt så får vi se hur det går!


Mitt huvud skriker verkligen efter en ordentlig natts sömn och jag har känt de senaste veckorna att jag varit lite låg och då kan det mycket väl stämma att det beror på att jag aldrig aldrig får sova en hel natt. Så det är egentligen INTE sent att gå upp 08.30 på morgonen om man inte fått sova en hel natt, hade jag fått sovit en hel natt hade jag väl kunnat gå upp 07.00 pigg och kry men nu tar man vara på varje liten gnutta sömn kan jag tala om.

Gosfisen på 8-månadersdagen, tröttis! :-)

2 tänder i underkäken har han fått och den 3e är påväg i överkäken, gulligull! Dock inte så skönt att bli biten av. ;-) Och krypandet är på god väg, snart står det inte på förens han far runt här hemma. :-)


Jag och mamis när jag kan ha varit ungefär 7-8 månder tror jag? :-)

Nu har jag uppdaterat för er lite, vi höres!! :-) På med kaffebryggarn innan ögonen klappar ihop! zzZZzZzZzzzz

Snäll men bestämd

Vissa dagar kan jag känna mig så jäkla snäll, positiv och glad! Jag får känslan av att jag skulle kunna kyssa min värsta "fiende" när jag har mina "snäll-dagar". Snäll är väl bra att vara ändå, men man ska aldrig låta sig köras över, det har jag iallafall fått lära mig!


Jag känner dock att jag vågade sätta ner foten mer när jag var yngre, då lät jag ingen behandla mig orättvist på något vis! Men nu på senare år har jag blivit mer och mer lallig och hållt med och nickat och sett jätteglad ut för att ingen ska tycka att jag är elak och dum, många ggr är det så men oftast har jag min egen åsikt och står för den. Tycker att jag hört det så mycket på senare år att jag är så jävla elak för att jag tycker som jag tycker, och då inte för att jag tyckt något speciellt om någon viss person utan bara allmänt, det stör mig riktigt mycket nu faktiskt när jag tänker på det. Jag är verkligen inte någon elak människa egentligen även om nu vissa får den uppfattningen för att jag vågar tycka och ännu "VÄRRE" STÅ för det jag tycker. Det är väl ingen konst att sitta och tycka och tänka när man sedan inte kan stå för det man sagt. Det är väl då det är såkallat skitsnack, det kanske det finns många som känner igen, eller?  Egentligen, det värsta JAG vet är folk som inte kan tycka själva utan sitter där och håller med om ALLT fast dem egentligen inte alls håller med egentligen och nästan skakar på huvudet när man vänder ryggen till.
VÅGA TYCKA OCH VÅGA STÅ FÖR DET DU TYCKER!

Därför gör det mig gott i hjärtat att fortfarande kunna ha en god relation till vissa människor trots det att jag skrivit om t.ex ämnet amning i min blogg, jag blir GLAD av att dem låter mig tycka som jag vill och att dem tycker som dem vill, man behöver inte alltid tycka lika för att ha en sund relation till andra människor, snarare tvärtom, jag uppskattar människor som vågar tycka och stå för SIN åsikt utan att man ska behöva bråka om det. Jag tycker inte illa om dem som tycker annorlunda, verkligen inte. Jag vet ju dem som blivit riktigt arg på mig för vad jag sagt och tyckt om amning och till och med tagit bort mig som vän på facebook, då känner jag verkligen ... BLÄÄÄÄ, vad tråkigt med sådana människor!

Men jag har och är väl själv egentligen kanske ganska dömande mot människor tror jag, jag har fördomar mot vissa människor man träffar och ser, man kanske säger saker som man inte alls tycker och menar och det, det ska jag sluta med tills jag skaffat mig en ordentlig uppfattning om människan, det kan varken vara bra för ens eget mående eller någon annans att bete sig så. Så det ska jag verkligen jobba på och sluta med, var och en får vara som dem vill.

Men hur som, så blir man gladare av att vara trevlig och öppen mot människor :-) ... Dock utan att låta dom köra över och utnyttja en, det tänker jag aldrig låta någon göra igen. Jag tjänar inte på det på något vis och det gör ens mående inget gott alls. Men såkallad "SNÄLL MEN BESTÄMD" :-)

Vi hörs! Ha en trevlig torsdagkväll! :-)

Kyrkis

Idag tog jag mig i kragen och gick till kyrkis med Love för första gången! Med lite hjälp och pusch av svärmor kom vi äntligen dit och ett plus på kanten var att hon var där, så man kände någon första gången iallafall! Jag har dragit mig lite för att gå dit trots att jag velat gå och känt att det faktiskt skulle vara roligt, men det är lite svårt ändå när man inte känner några morsor speciellt bra, men nu tror jag att tummen lossnat och man kan börja gå dit.


Redan imorgon ska vi till musik-lekis med Erika och hennes lilla Stina, spännande det också! Och skönt att komma ut och göra någonting om inte annat. Det kan jag verkligen behöva som bara går hemma oftast, som ett UFO! Hehe!


Love sov nog nästan två timmar efter kyrkis, så mycket tog det på krafterna att se och höra mycket mammor och barn! Men en skön sysselsättning när man har barn, verkligen! Bebisarna/barnen kan leka, och mammor och pappor kan prata och fika, toppen!

Efter en dag utan vila så har jag nu gnuggat in skallen med ricinolja och tänkte ta det lite lugnt i soffan innan man tar kväller. Hoppas att jag blir positivt överraskad av ricinoljan men det tror jag faktiskt, ska bli intressant efter att man testat några ggr hur det ser ut efter det.

Nej natti natti på er vänner, vi höres!

Tillfredsställande ...

Finns det något som är så tillfredsställande som ett rent hem? Svar NEJ!
Iallafall inte för mig, jag mår SÅ bra när det är rent och fint runtom mig. När det är skräpigt, saker ligger slängda överallt, golvet är grusigt och dammråttor i varenda hörn så gror ångesten upp över öronen på mig och ändå är det de som händer, ganska på en gång efter att man städat hela jävla huset! Ibland får jag god lust att kasta in en bomb så jag blev av med skiten men tyvärr är det en för enkel utväg.


När jag var gravid så dammsög jag varannan dag och höll det skapligt rent och fint och nu känns det som att det rasar runtom mig, panik-känslan infinner sig.. Nu är det säkert många som tycker, "Lite skit och smuts skadar väl inte!?" Öh, jo?! Det skadar ens välmående, vem fan trivs i att bo i en soptipp? Inte jag, inte jag. Jag vill så gärna att det ska vara rent och fint, men det värsta jag vet är när man precis städat och så kommer det någon virrskalle (ofta Tobbe, hehe) och typ smular på golvet eller luddar med sina skitiga tår.. AAAAH, vill bara sätta mig ner och böla, framförallt för att det är fan inte lätt att ta tag i städningen när man har en unge som vill att man ska bära eller ligga och snutta på soffan hela dagen. När han var mindre så kunde jag dammsuga under och runt honom när han sov utan att han rörde en min. HAHA, lycka till med det idag säger jag bara!


Förståååå min frustration! Och Tobbe sen som tycker att, men herregud, har du inte ens fått det städat fast du vart hemma och gjort INGENTING hela dagen!? eeh nej, bara tillfredställt din son hela dagen så han ska vara nöjd men annars så har jag väl bara försökt lekt apa med ungen samtidigt som jag diskat, plockat och försökt dammtorkat lite.. Inget speciellt, verkligen inte. (Inget absolut inget illa menat mot Tobbe men det är faktiskt lite så det är.)


.. Mamma har alltid hållt det rent hela min uppväxt trots alla oss ungar och inte minst av allt, alla jävla djur vi haft! Dammsugit och moppat golvet typ var och varannan dag, jävla superwoman den där morsan! Så ska jag också bli .. Någon gång, har jag tänkt. Man vill ju inte att ungarna ska få astmaattacker eller allegier för att det är så dammigt och skitit..


Sen skiter jag väl i hur andra har det hemma, det är jag inte särskilt brydd om egentligen, då är det ju inte jag som lever i det.


När jag började på det här inlägget (för typ två dagar sedan) hade jag precis städat sovrummet och hade resten av hela huset kvar (ville grina), dammråttorna som fanns under sängen ska vi inte prata om, HERREGUUUUD! Att inte vi kvävts i sovrummet är ett under, och det är snarare en underdrift än en överdrift! ..


Tillslut skulle jag börja dammsuga resten av huset, satte Love i sin gåstol och började dammsuga, ungefär två minuter efter så börjar han gallvråla och det var bara att ta ungen under armen och fortsätta dammsuga, well well, på jävligt god väg att vara en superwoman om jag själv får säga det. Sen satte jag äntligen upp nya gardiner i vardagsrummet så nu är jag faktiskt ganska nöjd, förhoppningsvis får det vara rent ett liiiiitet tag nu..


Måste bara tillägga en sak, när Tobbe ska vara "duktig" och dammsuga så får man ren och skär panik, jag vill slita mitt hår och klättra på väggarna, slarvnisse nr 1. Om man inte dammsuger bakom dörrar, eller bakom saker överhuvudtaget och inte på lister osv så kan man lika gärna låta bli att dammsuga för då kommer dessa stora dammråttor leta sig ut från sina vrår och göra det skitit igen. SÅ antingen gör man det noggrannt eller så låter man bli!


Ha en bra dag, vi hörs!

Varför välja den enkla vägen?

Jag har lite svårt att beskriva mig själv, samtidigt som jag har varit ett jävla vilddjur så har jag varit ganska lugn som människa ändå! Tänkte skriva lite om mitt liv, lite från början.


Som liten gick jag aldrig på dagis, jag fick vara hemma med mamma och om hon skulle jobba så fick jag vara hos någon släkting i några timmar eller följa med mamma på jobbet, vilket var ridhuset vid den tiden. Jag har alltid varit väldigt mammig unge, helst av allt skulle jag vara med mamma överallt om jag fick! Men det är väl för att jag alltid fått varit med, för att hon alltid funnits där, min fina mamma. Pappa han var väl bra han också, men det var ju liksom inte samma sak ändå.
När jag var 6 år, eller skulle fylla 6 år så började förskolan. Jag minns det som ïgår, att jag hade min knuttejacka jag fått ärva av brorsan, bruna tighta utsvängda byxor, lite högra sandalaktiga skor med spännen och min robyn-frilla.. Damn, man kände sig så tuff men ändå så osäker! Framförallt för att mamma inte skulle vara med en hela tiden, den lilla gnagande rädslan fanns där.. Mamma har alltid varit duktig på att komma liiiite försent vart och när hon än ska någonstans så när mamma inte var på plats direkt skolan var slut så blev jag rädd och började gråta, men hon kom alltid, även om det alltid var lite sent.


Julia var nog den jag blev vän med först, Julia och Liselott tror jag. Vi blev vänner och Julia blev tillslut min bästis. Vi lekte ofta, det är så himla längesen men man minns ändå vissa vaga minnen. Roliga minnen och vad jag trivdes att leka hemma hos henne, hon bodde så fint och på ett sånt bra ställe. Det var väl en skön tid ändå, en ganska bekymmerslös tid.


Åren gick och typ i årskurs 1 ungefär så fick jag och Mathilda upp ögonen för varandra, vi började umgås mer och mer och mer och tillslut var vi osärbara, vi umgicks jämt jämt jämt och ofta hemma hos henne. Det var också underbart, mitt andra hem kan man kalla det. Jag sov över där ofta, till och med på vardagar sov jag där och hennes farmor och farfar tog så väl hand om mig, precis som att jag skulle varit deras eget barnbarn. Jag minns speciellt en gång när jag sov hos Mathilda, jag hade inget ombyte med mig utan åkte nog dit i pyjamas för det var ändå på kvällen, och dagen efter så hade jag dessa pyjamaskläder på mig, var väl inte så noga tänkte jag tills jag fick veta att det var skolkort samma dag! Herregud! Haha, men det gick ändå! Jag hade antagligen varit lite mer brydd idag. Tror jag..


Både jag och Mathilda var tidigare för våran ålder, vi ville gärna vara lite äldre än vad vi egentligen var, redan när vi gick i 2-3 klass så började vi måla oss och umgås med äldre killar. Det var ju sååå spännande. I bänkarna i skolan hade vi våra ögonskuggor och speglar. På den tiden var det 3310 som gällde och jag vill minnas att hon hade en 3210i (tror jag den hette) med ett sånt himla fint skal, herregud vad jag var avundsjuk! Men hon har alltid varit som en syster för mig och låtit mig låna hennes saker, så hon lät mig låna hennes telefon och spela snake eller vad det nu var man gjorde på telefonerna på den tiden.. Humöret började ta mer form, killarna retades och bråkade och jag/vi bråkade tillbaka. Vi försvarade alltid varandra och ibland hände det även att vi hamnade i luven på varandra, men blev alltid sams, precis som man skulle.


Tillslut blev man uppflyttad till den större skolan där årskurs 4 började, som man längtat liksom.. Längtat efter att få bli en av de där stora tuffingarna. Jag och Mathilda höll fortfarande ihop, i vått och torrt! Det fanns en lärare som gillade att orättvis-behandla oss men vi lät honom inte ge oss skit.. När vi skulle börja 5an så flyttade Mathilda till sin mamma i Nora och jag hade nog aldrig känt mig så tom och ensam, min bästis, min syster försvann flera flera mil ifrån mig. Det var hjärtekrossande för mig, jag hade andra vänner också men hon var ju den som saknades mig.


Det var nog runt den tiden rebellen inom mig vaknade, jag var ju själv nu! Ingen stod bakom mig som min bästa vän Mathilda hade gjort tidigare. Den där jävla läraren var duktig på att skylla på mig, jag vet fortfarande inte, än idag vad det var han hade emot mig, men jag fick tamigfan skulden för allt, även saker jag inte gjort.


Jag fick jävligt med nog och började säga ifrån när han hackade på mig, jag minns speciellt en gång när han stod och gapa och skrek åt mig, att jag skrattade honom i ansiktet och sa - "Bara så du vet så spelar jag in dig nu och det här kommer jag spela upp för mina föräldrar." och visade honom något som egentligen var en liten vanlig radio men som såg ut att vara typ en mikrofon. Han blev ganska snabbt tyst efter det.

Jag minns också en gång när min syster hjälpt mig göra matteläxan (inte gjort den åt mig utan HJÄLPT mig, finns inte en chans att jag skulle få varken syskon eller föräldrar att göra mina läxor), jag hade tidigare inte varit så noga med hur fint jag skrev men då sa min syster åt mig att göra det fint och ordentligt och det gjorde jag. När jag sedan visade upp läxan stolt så sa han att jag ljög, att det inte alls var jag som gjort läxan utan att det var någon som gjort det åt mig, jag tror till och med att han ringde hem till mina föräldrar och sa det men då fick han på näsan när dem berättade att det visst var jag som gjort läxan. Han behandlade mig så illa att jag faktiskt önskade livet ur honom, det låter hemskt att säga men var man liten och blev behandlad på det viset så kände man sig ganska maktlös..


Han försvann från skolan ett tag och kom sedan tillbaka med en tumör, i huvudet. Herregud, vilken ångest man fick för att man önskat något så fruktansvärt, men vilken unge har inte tänkt den tanken bara sådär? Och inte fan tror man att det ska hända.. Han dog iallafall, tyvärr måste jag säga! Ingen förtjänar en sådan ångestfylld död, men det kanske slog tillbaka.

När vi skulle börja 6an hade skålö skola flyttats till myrbacka, och därefter blev jag och Filip de nya radarparet, det var lika där, vi höll ihop i vått och torrt! Han var och Är fortfarande min bästa killkompis, vi var också sådär tighta och vi delade de mesta, tror jag?! Efter skolan mot kvällningen drog vi alltid ut på byn, letade bland annat ihjäl oss efter fimpar. Det spelade liksom inte någon roll om det var rökt ända ner till filtret, det dög för oss tjuvrökare, men hittade man då en film med någon cm kvar på så blev man ju överlycklig. Idag förstår jag inte hur vi kunde, usch! Och på helgerna försökte man få tag på någon alkohol att dricka och det lyckades vi väl med några ggr, vilket jäkla tok vi hållt på med i våra dagar..


Sen var det dags för högstadiet, jag hade redan för längesedan börjat experimentera med hår och frisyrer så när vi började 7an hade jag orange hår med rakade sidor, rätt snyggt faktiskt men det var det inte alla som tyckte. Man fick väl höra att man såg ut som en jordfräs och endel frågade om man stoppat fingrarna i ett eluttag. Efter ett tag använde jag huva på heltid, det berodde inte på att folk retade mig för min frisyr men huvan var som ett skydd för mig, tag tog ALDRIG av huvan och om någon bad mig att ta av den eller om någon röck av den utan att jag visste så fick jag ett spel. Om en lärare sa åt mig att ta av huvan på en lektion så gick jag därifrån och kastade igen dörren, svor och skrek.


Högstadiet var väl en jävligt blandad tid i mitt liv, folk var rädd för mig? Folk jag knappt visste att fanns? Idag får jag höra från var och varannan att de var så rädd för mig och ville mest hålla sig undan. Jag kanske var ganska skräckinjagande men det var inte mitt syfte, innerst inne var jag snäll och ville inte vara elak emot någon som inte var elak emot mig. Men var någon dum emot mig så var jag dubbelt upp tillbaka och jag var tamigfan aldrig rädd för något, kanske var just därför folk var så rädd för mig, för att jag inte var rädd. Piercingarna blev fler och fler, fullsmockat i hela ansiktet, jag tycker inte att det är fult med piercingar men idag hade jag nog valt annorlunda. Jag och Filip höll ihop, sen blev vi några fler "värstingar" som hängde.. Som levde rövare!


Mycket roligt har man haft! Ju äldre man blev ju klokare blev man, jag blev iallafall snällare och lärarna började faktiskt tycka om mig tillslut.. På helgerna blev det ofta party med brudarna, vissa gånger hade vi jävligt kul och andra gånger så spårade det ur, men vad förväntar man sig av14/15 åringar som är ute och dricker. En gång fick mamma hämta mig på Storängets parkering där jag satt och skrek och grinade och slog en sten i huvudet på mig själv, bättre det än på någon annan. Minns ej om den som stenen var ämnad för fick sig någon smocka men hon sprang nog sin väg! Man hade ju sitt första "riktiga" förhållande när man var 13/14/15 år, men jag tror nästan man grät och skrek sig igenom den största delen av det förhållandet, man var väl inte mogen helt enkelt. Men jag har lärt mig en massa av det förhållandet och det är jag superglad för.


Tiden gick och tillslut så gick vi väl ur 9an, gänget då bestod av mig, Marie, Johanna och Julia efter att vi andra vildingar splittrats i tidigare klasser (Filip, Ywette, Zandra osv). Dom senare åren var det alltså tjejgänget, jag, Marie, Johanna och Julia. Alla hade vi kommit in på den gymnasielinjen vi sökt vilket blev Falun för tre av oss och Malung för Marie. Till en början höll vi nog lite kontakt, framförallt jag och Johanna som då bodde hos våra släktingar i Borlänge. Vi gick promenader på kvällarna, åkte fram och tillbaka till Falun och hittade på tok, massa jävla tok gjorde vi! Sen sakta men säkert så rann väl umgänget ut i sanden, inte för att någon kanske tyckte illa om någon men, ni vet hur det blir? Man bara hörs liksom inte mer. Jag blev mer tight med mina nya klasskompisar som bestod av många ifrån vansbrokommun faktiskt, så man var inte helt ny och ensam i MP-klassen. Vi gjorde väl också massa tok, hade endel fester och levde livet! Saknar den där Falutiden som tusan ibland, alla människor och den lilla mysiga staden-känslan.


Sista april 2009 så skulle jag och Fille parta i kommun, jag blev aprak såklart och det var på den vägen jag träffade min kära Tobias, för han var också ute och var aprak! Hehe, och här sitter vi lite mer än 3 år senare och är förlovade och har barn, vilket vi antagligen inte trodde för 3 år sedan, det trodde iallafall inte jag om jag ska vara ärlig. Men idag är jag den lyckligaste på denna jord, jag har gjort mina tok, jag har betett mig och jag har lärt mig saker! Idag prioriterar jag helt andra saker än vad jag gjorde för bara några år sedan, man vet aldrig vart jag hade varit idag om jag inte träffat Tobbe.


Det här var väl en ganska kortfattad story om allt egentligen, jag har så mycket mer som jag skulle kunna tillägga men det får vara osagt. Jag vill tacka alla mina underbara, min familj/vänner/pojkvän och min lilla skruttunge såklart! <3 Nu har ni iallafall fått en glimt av mitt liv, det kanske kommer mer historier någon annan gång när jag orkar! Puss & godnatt!