Tillfredsställande ...

Finns det något som är så tillfredsställande som ett rent hem? Svar NEJ!
Iallafall inte för mig, jag mår SÅ bra när det är rent och fint runtom mig. När det är skräpigt, saker ligger slängda överallt, golvet är grusigt och dammråttor i varenda hörn så gror ångesten upp över öronen på mig och ändå är det de som händer, ganska på en gång efter att man städat hela jävla huset! Ibland får jag god lust att kasta in en bomb så jag blev av med skiten men tyvärr är det en för enkel utväg.


När jag var gravid så dammsög jag varannan dag och höll det skapligt rent och fint och nu känns det som att det rasar runtom mig, panik-känslan infinner sig.. Nu är det säkert många som tycker, "Lite skit och smuts skadar väl inte!?" Öh, jo?! Det skadar ens välmående, vem fan trivs i att bo i en soptipp? Inte jag, inte jag. Jag vill så gärna att det ska vara rent och fint, men det värsta jag vet är när man precis städat och så kommer det någon virrskalle (ofta Tobbe, hehe) och typ smular på golvet eller luddar med sina skitiga tår.. AAAAH, vill bara sätta mig ner och böla, framförallt för att det är fan inte lätt att ta tag i städningen när man har en unge som vill att man ska bära eller ligga och snutta på soffan hela dagen. När han var mindre så kunde jag dammsuga under och runt honom när han sov utan att han rörde en min. HAHA, lycka till med det idag säger jag bara!


Förståååå min frustration! Och Tobbe sen som tycker att, men herregud, har du inte ens fått det städat fast du vart hemma och gjort INGENTING hela dagen!? eeh nej, bara tillfredställt din son hela dagen så han ska vara nöjd men annars så har jag väl bara försökt lekt apa med ungen samtidigt som jag diskat, plockat och försökt dammtorkat lite.. Inget speciellt, verkligen inte. (Inget absolut inget illa menat mot Tobbe men det är faktiskt lite så det är.)


.. Mamma har alltid hållt det rent hela min uppväxt trots alla oss ungar och inte minst av allt, alla jävla djur vi haft! Dammsugit och moppat golvet typ var och varannan dag, jävla superwoman den där morsan! Så ska jag också bli .. Någon gång, har jag tänkt. Man vill ju inte att ungarna ska få astmaattacker eller allegier för att det är så dammigt och skitit..


Sen skiter jag väl i hur andra har det hemma, det är jag inte särskilt brydd om egentligen, då är det ju inte jag som lever i det.


När jag började på det här inlägget (för typ två dagar sedan) hade jag precis städat sovrummet och hade resten av hela huset kvar (ville grina), dammråttorna som fanns under sängen ska vi inte prata om, HERREGUUUUD! Att inte vi kvävts i sovrummet är ett under, och det är snarare en underdrift än en överdrift! ..


Tillslut skulle jag börja dammsuga resten av huset, satte Love i sin gåstol och började dammsuga, ungefär två minuter efter så börjar han gallvråla och det var bara att ta ungen under armen och fortsätta dammsuga, well well, på jävligt god väg att vara en superwoman om jag själv får säga det. Sen satte jag äntligen upp nya gardiner i vardagsrummet så nu är jag faktiskt ganska nöjd, förhoppningsvis får det vara rent ett liiiiitet tag nu..


Måste bara tillägga en sak, när Tobbe ska vara "duktig" och dammsuga så får man ren och skär panik, jag vill slita mitt hår och klättra på väggarna, slarvnisse nr 1. Om man inte dammsuger bakom dörrar, eller bakom saker överhuvudtaget och inte på lister osv så kan man lika gärna låta bli att dammsuga för då kommer dessa stora dammråttor leta sig ut från sina vrår och göra det skitit igen. SÅ antingen gör man det noggrannt eller så låter man bli!


Ha en bra dag, vi hörs!