Love

Det var ju lite frågor om hur det kändes när jag skulle åka in till BB osv så jag tänkte att jag skriver och berättar hur allt gick till från början till slut. :-)

Dagen började som vilken dag som helst, jag gick upp ca. kl 10 och satt mig i soffan och kollade på tvn. Efter ett tag kom Tobbe upp och vi satt i soffan och började kolla på någon film och väntade på att han skulle och jobba kl. 14. Ungefär vid kl. 13, 13.30 så började jag känna av att jag fick lite ont men tog inte det så allvarligt, det blev lite värre hela tiden men trodde ändå att det kanske var förvärkar jag kände av eftersom det är ganska vanligt. Tobbe gjorde sig iordning för jobb och jag gick in i duschen för att försöka lindra lite av smärtan, det hjälpte verkligen och kunde jag så skulle jag väl stått där hela dagen. Hur som helst så gick jag väl ur duschen tillslut, la mig på soffan med bara handduken och när jag väl gjort det så kom jag inte därifrån, varenda gång jag rörde mig fick jag en värk och jag vred mig av smärta. Jag skickade ett sms till Tobbe och frågade om han kunde komma ifrån jobbet ändå trots att jag sagt att det var lugnt, men han kom iallafall hem och då var kl. ca 15.30. Där låg jag iallafall på soffan, naken med handduken och kunde inte röra mig. Han gjorde i ordning en billyspizza till mig och gav mig vatten, samtidigt som han ringde till BB och frågade hur vi skulle göra. Dom tyckte att vi kunde vänta lite, men värkarna blev ju inte direkt svagare. När Tobbe fortfarande var på jobbet hade jag ringt mamma och bett henne komma med bebiskläderna som hon skulle ha tvättat för nu skulle vi få lov att åka in, antagligen trodde hon inte att det var så allvarligt för henne väntade jag på en evighet och när hon väl kom hit så hade hon då inte några bebiskläder med sig utan då hade hon varit på zomms och köpt byxor till mig (??!!!) Kan någon förstå min frustration och ilska i det läget?! HerreGUD! Samtidigt som jag svor åt henne så hade jag några ordentliga värkar som fick mig att bli ledsen också! Tillslut fann jag iallafall kraft att klä på mig, Tobbe hade varit ut och startat bilen ett bra tag innan och gjort allt klart och äntligen var vi påväg, så jag vaggade mig halvt framstupa ner till bilen. Det var INTE speciellt skönt att åka bil och jag kan ju tillägga att dom vägar jag tyckt varit så släta och fina inte längre kändes så jävla släta och fina, varenda liten ojämning i vägen gjorde ont, men jag höll mig i handtaget i taket och bet ihop! Vi åkte över Amsberg, och när vi kom ner i backen in emot Falun så började det trycka på och jag undrade när FAN vi skulle vara framme ungefär. :-P Tillslut var vi framme och går in i ett jävla tomt eko kändes det som, vart fan är allt folk!? Det var min första tanke.. Jag sjönk ihop i en hög på golvet i korridoren till förlossningen och Tobbe sprang och letade efter en rullstol, men jag såg fortfarande inte en kotte, helt tomt. Man blev ju lite skraj där ett tag, men vi kom iallafall in till förlossningen där man möttes av några ur personalen, vid det laget var jag så slut, trött och svettig och ville bara få det klart någon gång, men dom tog det så lugnt och fint så och var inte alls beredda på hur läget egentligen var ... Jag fick komma in på ett rum och lägga mig på sängen och när dom då hörde att jag började trycka på, (ungefär som när man är jättejätte skitnödig och det går inte att hålla emot) så bestämde dom sig för att känna hur långt öppningsskedet hade gått och ojda, 10cm! (!?!) Det var dom ju inte direkt beredda på kan jag ju tala om så då var det väl bara att sätta igång, härifrån är minnet lite suddigt för att jag var Väldigt trött. Jag fick lustgas och använde den flitigt, vad ska man göra liksom. :-P Sen var det tillslut bara att krysta krysta och krysta för kung och fosterland och vipps, kl 20.32 onsdag den 1 februari kom våran lilla skatt till världen. Den lyckan man kände då var helt obeskrivlig, helt helt underbart, jag var så otroligt glad och lycklig men samtidigt väldigt borta pga trötthet och lustgas. Tobbe grät en skvätt av lycka och allt var bara helt otroligt, äntligen äntligen hade våran bebis kommit, dock väldigt oväntat 11 dagar tidigare än beräknat, men vilket jag är SJUKT glad för! :-) Det var den förlossnings berättelsen, jag är så glad och tacksam för att det gick så fort, tydligen ovanligt fort för att vara för en förstföderska, som gjord för att föda barn säger dom. ;-) Men från den stunden så var mitt liv så gott som perfekt. Jag älskar er, Love & Tobias! <3

Här kommer resterande svar på frågor;

Ungefär hur många barn tror du att du vill ha? Vad ska du göra efter mammaledigheten? Trodde du att du skulle föda före BF?
-
Hm, det vet man aldrig men 3 känns som en lagom mängd barn! :-P Jag ska plugga klart saker om jag har saker kvar att plugga och sen ska jag försöka hitta mig lite jobb! :-) Jag trodde absolut INTE att jag skulle föda före BF, bara någon dag innan han kom hade jag "gett upp hoppet" om att han skulle komma tidigare. :-P Var lite smått less på att vara gravid på slutet. :-P

Födde du i mora eller falun? Hur fungerar allt när han är här? Äter han som han ska? Sover han mycket? Hur mår du, hur känns det i kroppen? Hur kom ni på att han skulle heta Love? Hur reagerade tobbe när det var dax att åka till bb?
-
Love föddes i Falun, Mora bb har lagts ned. :-) Nu börjar allt bli "stabilare", det är en väldig omställning i början men helt otroligt mysigt! :-) Han äter SÅ mycket och går upp JÄTTEMYCKET i vikt. :-P 1,2 kg på två veckor, inte illa! ;-) Han sover nog normalt mycket för att vara en bebis, men sover lite bättre på dagen än på natten. ;-) Kroppen är ju fortfarande lite "skör" men jag börjar komma tillbaka till det normala och försöker gå promenader och sånt för att komma igång. :-) Vi satt i bilen och pratade om namn bara och då nämnde jag Love och det tyckte båda var ett fint namn. :-) Han var uppspelt och förstod inte riktigt att det var sant, han var glad att det äntligen var dags att få bebis! :-)


Har ditt förhållande med Tobbe blivit ännu starkare sen lille Love kom till världen, eller känner ni att ni får för lite tid med varandra nu? Antar att den lille kräver mycket tid! Kommer du att ta studenten i år och kommer du gå på balen? :) Önskar er all lycka i världen, ni är så fina så! :)
-
Ja, mitt och Tobbes förhållande blir bara starkare för var dag som går! Jag tror inte ens att man tänker sådana tankar i början om att man får för lite tid till varandra, både är så uppe i våran bebis att det inte är något man tänker på speciellt mycket. Jag tycker vi får tid till varandra också och än sålänge är våran bebis fortfarande väldigt liten så det är inte några konstigheter att man inte klänger och hänger på sin partner 24/7. :-) Jag kommer att ta studenten med mina BFare i år men jag kommer inte att gå på balen, känner inget behov av det och plus att jag tycker inte att det är lika roligt när det är i Folketshus istället för på flottaren.

Hoppas ni fått svar på era frågor, fortsätt gärna att fråga! :-)

Fråga fråga fråga!

Ställ era frågor här och nu! :-) Så svarar jag så fort jag kan! :-)