Samvetet spökar

Det är säkert såhär för många men det känns lite skumt. Jag har dåligt samvete för Loves skull, att jag tänker på när vi ska skaffa nästa bebis. Jag blir så rädd att han ska känna sig mindre älskad och sånt sjukt.

Det finns ju inte på världskartan att jag någonsin skulle älska honom mindre för att man får en till bebis, men ändå så är jag rädd. Jag vill att han ska känna att vi alltid har tid för honom även om han i framtiden får ett syskon att dela oss med.

Och jag vill inte att han ska behöva känna sig som "stora killen" bara för att han får ett småsyskon, han är ju också liten och kommer förbli liten i flera år till. Jag tycker inte att barn ska behöva växa upp och bli stora i förtid för att dem får småsyskon, det är ju bara hemskt! Dem behöver bli lite gullade med som en bebis dem med ibland trots att dem blivit några år, känna sig som mammas lilla bebis igen. :-)

Hur som helst, när den tiden kommer så kommer det att bli bra. Det värsta jag vet är orättvisor så jag är säker på att jag kommer kunna hantera det på ett bra sätt, han ska bli ompysslad och gullad med precis som sina framtida syskon!

Mammas bebis! <3

Sjuklingen

Igår fick pyret feber, 39,6 var han uppe i så det var bara att tjoppa upp en alvedon det! Jobbigt är det när dem små är sjuk men han är så gullig och snäll och håller humöret uppe trots att han inte mår bra, våran gulliga unge! <3

Tyvärr har det inte kunna bli någon träning för min del heller, Tobbe har jour så vi kan inte gå en och en! :-( Men idag skulle nog min fina mamma passa Loven så då kan jag och Tobbe passa på att gå tillsammans. :-) Behöver lite hjälp med knäböjen, så svårt att få till det rätt! Så nu får Tobbe coacha mig. :-)

Nä nu ska kaffekukarn på! ;-)
Bjuder på en bild på världens finaste skruttunge <3

Kunde man väl aldrig tro

Fler o fler människor man aldrig kunnat tänka sig, har börjat gå på gymmet! Rolig syn men bra för dem, det behövs ju iallafall. :-) hähä

Och idag så fixade Tobbe ett årskombi-kort till mig, så skönt att slippa betala varenda gång. Jag har nog redan kommit upp i den summan efter alla ggr men bättre sent än aldrig. :-) Så nu är det bara att simma och gymma när fasen jag vill. Träningen går förövrigt BRA, det jag kan se mest skillnad på är nog mina axlar, jäklar när jag kör mina axelövningar vilken pump jag får, göttttt!! Dock lite tröttsamt med nyårslöftena som springer på gymmet men som själva vet om att de inte kommer att hålla, bara där och tar plats. Blöö

Jaja sålänge jag får plats och köra mitt så får dem rycka och slänga hur bäst dem vill. ;-)

Nu väntar jag på my love för lite fredagsmys innan vi intar ryggläge i sängen! :-) Trevlig helg på er! <3

Irritation

Samtidigt som att jag känner att jag växt som människa och i stort sett inte bryr mig om andra speciellt, så kan jag inte låta bli att reta mig på människor SOM INTE VÄXER UPP!

Vanligtvis har man sin "bete sig som en omogen f*ttig fjortis"-period till att man är ungefär 16-17 år men vissa fortsätter liksom i samma spår tydligen, det verkar vara något som inte utvecklas som det ska i hjärnkontoret. Och att vara omogen är en sak men att vara tjurskallig och otrevlig när någon försöker vara trevlig, DET är så jävla irriterande. Så just för det så retar man sig på resten av personens egenskaper också, det vill säga *vifta med händerna och vara en dramaqueen som vill ha uppmärksamhet av allt och alla som en 14-åring trots att man är över 20 år gammal*

Gah! Skaffa dig ett jobb eller gör något med ditt liv så kanske du också växer upp någon gång! Ett tips bara!

P.S - Egentligen gäller det alla otrevliga bitches som inte kan varken hälsa eller dra på smilet. Piss off!

En längtan

Nej, inte bara en..

Längtar till våren, längtar bort, utomlands eller bara till Stockholm. Och det är bara början på allt jag längtar efter, nu är det bra mycket saker jag längtar efter.

Men hä köm hä köm, en sak i taget. :-)

Efter motgångar

Jag är så glad att jag kommit dit jag är idag trots att jag haft vissa jobbiga perioder i mitt liv. Det sjuka är att det är rätt få personer som vet allt som hänt i mina tonårs år egentligen. Och den tiden passerade förbi så fort och jag har egentligen bara velat gräva ner det och gå vidare utan diskussioner, trots att jag kanske skulle behövt prata med någon om det..

Hur som helst, så klarade jag mig ganska bra ändå, ... eller ganska bra? Jag har rättare sagt världens bästa liv idag som jag inte skulle byta bort för allt i världen. Men en sak är säker, jag skulle inte varit den personen jag är idag om det inte varit för mitt förflutna som format mig. Jag är ganska stark i mig själv, vågar stå för vem jag är och är kanske lite bitchig och "hårdhudad" vissa gånger, men det är nog mitt sätt att försvara mig innan jag blivit sårad på något vis. Jag jobbar varje dag på att bli en bättre medmänniska och jag tror att det är något man aldrig kan sluta jobba på. Och ingen är perfekt men man kan göra sitt bästa och det vill jag göra, för mig själv och inte minst för min sons skull, jag vill att han ska växa upp och bli en vettig människa som är snäll och hjälper människor som behöver det. Jag hoppas att han ska slippa bli sårad och skadad så som jag blivit. Han förtjänar det bästa, min lilla gosse! <3

Jag är SÅ glad att jag träffade min Tobias, han var min räddning! Och att vi fått våran underbara Love som gör mina dagar sååå mycket ljusare! <3

Min duktiga pojke

Tror det var längesen jag skrev något om min "lilla" pojke nu, han växer ju så sjukt fort och snart är han ett helt år godingen! <3

Och storleksmässigt så ligger han två snäpp över på både längd och vikt än "medel"-kurvan så han är stor våran gosse, vilket gör att det tar lite längre tid för honom än för de "späda" barnen att t.ex gå. Men idag stod han alldeles själv utan stöd, men det tyckte han var lite läskigt men han gjorde det iallafall! :-D

Jag är världens lyckligaste mamma, även om jag kan vara en grinig surpuppa mot honom ibland så leker och busar vi varje dag och jag berättar hur fin, duktig han är, pussar & kramar och berättar hur mycket jag älskar honom. Och rent allmänt tror jag att han känner trygg. :-)

Nu ska jag och Tobi titta på tvn medans våran fina kille ligger i mitt knä och sover. =)

Ha en fin kväll! :-)

Det svåraste av allt

Att just träna är väl ingen big deal egentligen, det fixar man! Däremot kosten, DET är en utmaning. Jag har fortfarande mitt sockerberoende och det är verkligen förjävligt... Men nu är det ett nytt år och jag ska verkligen försöka att sköta mig, verkligen! För min egen skull, för att JAG vill. Köp inget godis eller fika själv och tacka NEJ ifall någon vill bjuda, hur svårt får det lov att vara?!

Äta bra mat och mellanmål regelbundet och aldrig vara hungrig, det är då sötsuget smyger sig på. Nu ska jag fixa det här och fortsätta med träning, 100% ALL IN! :-D

Kom igen nu Idah förfan!

GOTT NYTT ÅR!

Jag vill börja med att önska er alla en god fortsättning på det nya året, hoppas ni alla får vad ni önskar er, styrkan att nå era mål i livet. :-)

Jag och Love är förkylda så vi var bara hemma och slöade igår, det var egentligen meningen att vi skulle åka till Nås till Loves farfar och äta och mysa, men Tobbe fick åka dit själv istället, sen kom han hem med mat som Pelle skickat med. Oxfile och potatisgratäng, samt en supergod sallad till förrätt! :-) Mums :-)

Hoppas att det här året blir ett bra år, 2012 var ju ett av det bästa åren i mitt liv tackvare att vi fick våran underbara son! Och nu den 1 Februari fyller våran goding 1år! Heeelt sjukt vad fort det går. <3

Här är en bild tagen den 6e januari förra året! :-) Jag tycker NU när jac kollar tillbaka att jag hade en riktigt fin bebismage, rund och fin och inte jättestor! <3 mys <3