Det är säkert såhär för många men det känns lite skumt. Jag har dåligt samvete för Loves skull, att jag tänker på när vi ska skaffa nästa bebis. Jag blir så rädd att han ska känna sig mindre älskad och sånt sjukt.
Det finns ju inte på världskartan att jag någonsin skulle älska honom mindre för att man får en till bebis, men ändå så är jag rädd. Jag vill att han ska känna att vi alltid har tid för honom även om han i framtiden får ett syskon att dela oss med.
Och jag vill inte att han ska behöva känna sig som "stora killen" bara för att han får ett småsyskon, han är ju också liten och kommer förbli liten i flera år till. Jag tycker inte att barn ska behöva växa upp och bli stora i förtid för att dem får småsyskon, det är ju bara hemskt! Dem behöver bli lite gullade med som en bebis dem med ibland trots att dem blivit några år, känna sig som mammas lilla bebis igen. :-)
Hur som helst, när den tiden kommer så kommer det att bli bra. Det värsta jag vet är orättvisor så jag är säker på att jag kommer kunna hantera det på ett bra sätt, han ska bli ompysslad och gullad med precis som sina framtida syskon!
Mammas bebis! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar