Fettopreggo

20 minuter kvar tills det är 5 dagar kvar till BF. Jag har aldrig varit gravid såhär länge förut, det börjar liksom klia en aning i mig, framförallt i hjärnan!

Ni ska väl se på fan att ungen ska ligga två veckor över tiden bara för det, jag orkar verkligen inte vara gravid längre! Det har gått fort hittills men samtidigt när jag tänker på det så har jag varit gravid i en evighet. En EVIGHET!

Var i Borlänge i lördags när Tobbe spelade sin första match i Amerikansk fotboll, alltså ... Jag kan inte förstå hur de stog uuuut! Hur hur hur orkar man spela med den munderingen i den värmen? Jag ville gråta av att bara sitta på en filt och titta på, panikkänslan smög sig verkligen på och när det väl blåste till så var det inte ett dugg uppfriskande luft. Nä, fy tusan! När vi åkte hem så började det dock regna och åska och herre min gud vad skönt och uppfriskande.

Sen då - jag har känningar rätt ofta, rätt drygt när det är så missvisande för med Love kände jag inte av nånting förrän det var dags, nu känner jag från och till OFTA. Sluta lura mig nu.

Och går jag över tiden så kommer jag antagligen stanna inne och ligga i soffan och gråta. Det börjar bli ganska irriterande när folk går förbi och glor, pekar och skrattar. Vad fan ska man säga? Ursäkta för att jag är gravid och för att det ser ut som att jag stoppat en stor jävla badboll under tröjan. Synd nog finns det inte mycket jag kan göra åt saken så jag har ett annat tips till er - Lär er lite jävla hyffs och sluta glo och fnissa. Precis som att man ser en gravid kvinna högst vart tionde år. Och ni som måste kommentera att min mage är stor varje gång ni ser mig, den kommer inte bli mindre förrän ungen är ute så den kommentaren är helt onödig, dessutom så är det inte fritt fram att kommentera min kropp bara för att jag är gravid, det ger liksom inte folk automatiskt rätten att kommentera mitt utseende. Om ni nu inte vill att jag ska göra detsamma med er fastän ni Inte är gravida, inte så kul va?

Känner mig bara lite allmänt grinig, trött, tjurskallig och frustrerad. Vill kunna ha lite energi åt min lilla virvelvind Love också, men allt är jobbigt, jobbigt att bara finnas till.

Men några som gör mig glad och inte är totalfokuserade på min mage konstant och att jag ser sprickfärdig ut är min finaste Marie, min finaste Tobi och min finaste Mamma!

Nu har jag fått gnällt lite, nu ska jag försöka tankeöverföra med min ofödde son att han ska försöka rappa på lite.

Puss hej