Ojoj!

Herrejösses vad längesen jag skrev här, men kan väl helt enkelt ursäkta mig med att jag inte haft tid, lust eller ork.

Den 3e juni två dagar efter bf valde vår lilla kille att komma till världen med sina härliga 50cm och 3800g, och precis som förra gången blev vi otroligt glada och lyckliga över vårt lilla knyte! ♡ Jättemånga sa i början att han var lik mig, åh så mallig jag var för det, men nu var den tiden slut och nu säger folk bara att han är lik Tobbe och Love, haha! Och lika glad är jag för det, för mina killar är ju de finaste i världen.

På tisdag är han SJU veckor, herregud! Vad tar tiden vägen? Jag kan känna ångest över att det känns som att jag inte har tagit vara på tiden när han var nyfödd, samtidigt som det är väl just det jag gjort. Jag har inte gjort något annat än att vara med min bebis, men just mentalt har jag kanske varit lite frånvarande. Måste erkänna att jag mått lite dåligt psykiskt men det blir bättre och bättre och ibland så dalar det igen, men äh sånt är ju livet.

Han växer iallafall som bara den, han hade gått upp 1 KG på TVÅ veckor! De säger att de behöver gå upp ca 200g i veckan men den här lilla klumpen har nog slagit det rekordet! Så ingen kan säga att ungen är undernärd iallafall, haha. Han gör dock inte så mycket annat än att tutta heller så det är väl inte konstigt.

Annars tycker jag att det är rätt "dåligt" att få barn på sommaren, för det är verkligen jättejobbigt för de små när det är för varmt och inte kan göra något åt det och då resulterar det oftast i att man får stanna inne iallafall. En sak till som suger är att "man" = JAG är så fet  och ploffsig och inte vill visa mig lättklädd. Benen är bleka, feta och gropiga och magen är degig. Längtar efter träningen och har svårt för att hitta motivationen till att typ gå/cykla. Så självförtroendet är inte direkt på topp så att säga. Men det blir väl bättre det med..

Nu har ni fått en liten update om allt möjligt. Vi höres!