Har sagt det så många gånger förr, jag är så glad att jag har min Tobi, och såna saker kan man väl ändå inte säga för många gånger kan jag tycka. Jag är så glad att vi gått hand i hand, starka genom både glada och mindre glada perioder i vårat liv tillsammans, att jag aldrig behöver vara rädd för att jag inte vet vart jag har honom, jag vet exakt vart jag har honom och han mig. Världens bästa man, som jag delar mitt liv, våra barn och min lycka med.
Han vill alltid mitt bästa, bara det att han ändrat sitt synsätt från det att vi träffades när han aldrig skulle kunna tänkt sig att flytta härifrån, till nu, nu vill han faktiskt med egen vilja se något annat och har faktiskt förstått att Vansbro inte är allt, och att man kanske inte kan bli allt man vill vara här. Att han kämpar för Min skull, för Våran skull visar verkligen hur mycket han älskar och bryr sig om vårat liv.
Jag kan inte se mitt liv utan min Tobias och min Lovis vid min sida hela tiden, vad skulle jag göra då? Det är ju dem som gör hela mitt liv.
Samtidigt pendlar mina tankar upp och ned, för att jag vet och kan även förstå att Tobbe har dåligt samvete och inte vill svika sina släktingar som så gärna vill att vi bor kvar föralltid, men som jag sagt förr så kan man inte offra hela sitt liv för vad någon annan vill. Dessutom skulle vi träffa dem lika mycket då som nu iallafall, typ en gång i veckan så det skulle inte bli någon större skillnad, kanske skulle bli roligare till och med!
Men tillsvidare säljer vi av lite onödiga grejer ifrån huset för att det sen ska bli lättare att flytta, slänga onödigt skräp som ligger i källaren och tar plats. Och när Tobbe gjort klart sin naturkunskap b så ska han söka sjuksköterskeutbildningen. Dessutom har han börjat spela amerikansk fotboll i Borlänge och får förhoppningsvis lite nya kontakter och kompisar där omkring så han slipper känna sig ensam om vi skulle flytta. Well well, jag ser fram emot framtiden och jag tror att det bådar gott! :-)
Have a nice day!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar