Känslor

Känner mig lite svajig till och ifrån, det är väl inget konstigt med det med alla hormoner, fast jag tror kanske inte att alla förstår det, hur man kan må när man är gravid. Ena stunden kan jag vara glad, andra stunden skulle jag vilja sätta mig ner och grina ögonen ur mig och tredje stunden så kan jag bli så förbannad att jag skulle kunna skalla någon, men jag biter oftast ihop för att jag är rädd att det skulle kunna såra någon om jag skulle kasta ur mig allt jag tyckte och tänkte i stundens hetta. Så jag bär dom där känslorna inuti och ibland brister det ändå, oftast då om jag är själv eller med personer som jag känner att jag kan visa de känslorna för.

Något som fortfarande är jobbigt för mig, som gör mig både utmattad och irriterad är när folk gång på gång måste berätta hur stor stor stoooor min mage blivit, snacka om fokus på mig? Varför är det ingen som lägger fokus på att det just är en bebis därinne? Kommenterar saker om självaste huvudpersonen -bebisen istället för att läcka kommentarer när jag kommer att spricka för att magen är så stor?

Jag kanske är den enda gravida kvinnan som känner att det är irriterande med alla kommentarer om magen men ärligt talat så skiter jag i det, jag har rätt att känna för det är min kropp och mitt liv. Jag tycker att det är sällan någon säger "Åh vilken fin bebismage", oftast låter det "Men GUD vad magen blivit stor!" - "Men NU HAR DEN DÅ VÄXT" - "Du behöver då inte äta nå mer!" - "Är du säker på att det inte är tvillingar!?" - "Nu spricker du nog snart!" - "Men ojojoj!"

Men som sagt så är jag jävligt duktig på att bita ihop, folk ska vara glada att jag inte är som jag var när jag var 14... Jag och min syster diskuterade vad jag skulle säga när folk kommenterade min mage hela tiden, typ "JA och vad roligt att du OCKSÅ ska ha barn, när är det dags?" Eller "Ja visst har jag blivit STOR, DU MED! Grattis!" på ett ungefär. Men som jag sa tidigare så fattar nog inte människor hur man känner sig, vilka känslosvall man har. Vissa kanske har mindre känslosvajningar och är jätteglada och tycker att det är JÄTTE ROLIGT att höra HUR STOOOOOOR deras mage blivit, well jag är inte en av dom.

Så nu vill jag helst lägga mig i soffan och låsa dörren, ingen kommer in och ingen kommer ut, så vill jag nog ha det tills min lilla bebis kommer ut...
Det har varit skönt att få skriva av sig lite och jag har säkert missat en massa andra saker som jag vill kräkas ut i ord men då får jag ta det i ett annat inlägg. :-) Hejdå tjockisar! :-)