Just nu är det något som gnager inombords, eller något & något, jag vet mycket väl vad det är och det går inte att bara släppa det, de där orden ekar fortfarande, att hade det pågått länge nog så hade det hänt något tillslut, erkänns det. Det känns förjävligt, jag som fått känslan av att allt är perfekt men nu sitter det en kil emellan, det perfekta & det som är intressant och spännande. Vad väger över? Det som redan är perfekt eller det ögonen drar sig till, det tankarna drar sig till?
Jag behöver någon nu, någon som vet hur jag är och som tar mig precis så, som tänker sig in i min situation och kan förstå min rädsla, klump i magen. Jag behöver inte den som säger att det blir bra eller att det kommer aldrig att hända, det är för perfekt för det, utan jag behöver den som säger, hur & varför fick du de orden?! Vem satte kilen där, den där kilen som är spännande & intressant?! Jag behöver någon som kan säga mina ord just nu, säga att det är fel att det hände!! Hur fan KUNDE DET HÄNDA? ... Det händer när det perfekta inte längre är spännande & intressant såklart.
.. Som det en gång var, just precis till en början, sen svalnar det och ögonen letar febrilt efter något nytt spännande att vila ögonen på, kanske inte medvetet men att det finns där, när man råkar glömma det perfekta man har & tycker att det inte gör något med lite oskyldigt .. Jag hoppas det går att lappa ihop, jag hoppas att jag går att lappa ihop, att min hjärna inte längre tycker att det är värt att bry sig om trots att det är så skräckinjagande att det inte går att sluta tänka på...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar