onsdag 16 februari 2011

Hjärnryck

Fan vad jag kan få för mig saker ibland, jag vill bara fixa och dona, träna och bli duktig. Ibland smäller det till i skallen och då vill jag fixa hela huset, riva ner ALLA jävla tapeter och upp med vitt och fondväggar och ja, ALLT. Och nästa gång det smäller till då är det träningsbiten som lockar, då vill jag bli vältränad och snygg och duktig, sen smäller det igen då får jag någon pysselidé och vill hålla på med naglar och smink och allt möjligt sånt, sen kan det smälla till och jag vill bli värsta pluggisen och utbilda mig till något SJUKT bra. Alltså ja, i mitt huvud smäller det på ganska ofta om idéer och saker jag vill göra. Synd att jag inte ens får hälften av mina roliga idéer gjorda, jag önskar att jag var en riktigt jävla envis människa som bara fick lov att göra allt jag fick för mig, tyvärr vill jag för mkt och då går jag nästan emot mig själv. Nej, fan! Jag ska ta tag i saker jag vill annars kommer jag att ångra mig sen för allt jag inte gjort, så vad väntar jag på? Dessutom är det skönt att ha någonting man tycker är roligt att göra, det är viktigt för att man ska må bra liksom, man blir ju även pigg om man håller på med saker, gör man ingenting så blir man trött, så istället för att jag ska sova middag efter skolan (som är så SJUKT skönt) så ska jag istället bara fortsätta hålla igång med saker tills kvällen så jag kan sova gott då istället och vara pigg morgonen efter istället. Fan så bra, allt kommer att bli skit bra. Imorgon om jag inte tränar med Magnus och dom ska jag isf gå i en halvtimme iaf, röra på fläsket och SEN förhoppningsvis få tummen ur röven och slipa skåpluckor så vi får köket fint någon gång!! Åh, jag är så excited känner jag, jag vill så mycket!

Tobbe tyckte även att jag skulle börja hålla på med naglar, det är ju en bra fritidssysselsättning, och då inte vara för snäll och göra gratis på alla, ju bättre jag blir på det ju mer tar man betalt, inga överdrivna summor självfallet men man måste ju få det att gå runt iallafall. Man får inte alltid vara för snäll för i slutändan har man kanske inget kvar själv för att man bara gett och gett och aldrig fått något tillbaka. Nu har jag skrivit av mig lite, nu ska jag sova på soffan tills Tobbe kommer hem från larmet ... Gillar inte när han får larm på kvällarna, usch. buhu

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar